Jag är inte hypokondrisk, men något stämmer inte.

Sådärja. Då var denna julen över. Barnen har fått sina julklappar och är glada – de har ju fått vad de önskar sig. I skrivande stund är Phini hemma hos mormor och morfar för att få hjälp med en byggsats han fick av mig i julklapp. Jag gjorde ett försök att hjälpa honom men det gjorde för ont i min hand så jag föreslog att han ringde morfar istället.

artrita_reumatism_guta_tratament_natural1_53564924Jag var ju hos arbetsterapeuten häromdagen. Hon skulle hjälpa mig med inlindning alternativt skenor. Hon undersökte mina händer igen och då i synnerhet min högra tumme som är illa däran. Hon tittade på mina händer och nämnde att de är knutiga/kotiga. Jag har fått likadana fingrar som min mamma (de såg inte ut såhär förr), sneda och kotiga.
Hon bad mig göra några övningar – det vill säga rörelser, med tummen och det var först då som faktiskt till och med JAG insåg hur illa det är. Jag har väl aldrig tänkt på hur stel den egentligen är och att jag inte kan lika mycket med den tummen som med den andra. Böja tummen till lillfingrets början, till exempel. Min högra tumme kommer bara halvvägs sen är det stopp. Och ont som satan gör det när jag försöker tvinga den. Jag fick två olika skenor. En mindre till min vänstra som inte är riktigt lika illa, och en längre till högra med en metall/plastskena som extra stöd. Det är helt värdelöst att ha de på – man är ju mindre rörlig – ja, det är ju det som är poängen.  Sen ska det skickas remiss till röntgen och en till en neurofysiologisk undersökning. Jag ska få träffa en sjukgymnast och även någon på en basal-enhet. Uppenbarligen var det mer fel på mig än bara  karpaltunnelsyndrom (som hon dessutom misstänker inte ligger i handen utan möjligtvis i nacken) och senskideirritation utan även något problem med min tumled.

När jag sen nämner för henne att jag har på sistone börjat undra om det kan finnas något samband mellan detta och allt annat får jag lugnande besked. För knäet har jag sökt för när det gick rent åt helvete. Handen har jag sökt för alla gånger den gått rent åt helvete. Men all den molande, ömmande värken som jag kan stå ut med – har jag aldrig sökt för. Jag har aldrig sökt för att det gör ont i min fot. Att det känns som om stortån ska slitas av när jag lyfter på tån. Jag har aldrig sökt för mina ömma och onda skuldror. Eller att jag är stel varenda morgon när jag kämpar mig ur sängen eller de gånger jag legat på golvet och busat med ungarna. Man börjar ju undra om samband mellan allt detta eftersom både min mamma och min pappa har någon form av artros, som det finns en ärftlighet för. Mamma har sin artros i händer, armbågar, knä och fötter. Pappas sitter mest i axlarna om jag har förstått det rätt. Vore det då så osannolikt att jag har/får artros? Som maximalt belastat mina händer med år av piercande (och kanske med dåliga anlag från början) och efter tre graviditeter och förlossningar belastat mina höfter, knä och ben och fötter? Och det är bra att hon “tar sig an” min tumme men det kändes lite som att hon inte lyssnade på mig när jag sa “Jag har ONT i mina händer. I hela händerna.” Och när jag då nämnde allt som jag ovanför berättade så gav hon mig det lugnande svaret att det är nog så att jag är spänd. Att jag spänner mig överallt och får ont och måste lära mig avspänning. Men slog henne aldrig tanken, att jag, likt min mor, kanske spänner mig för att jag har ont – dvs tvärtom?

OsteoarthritisHandFörsta gången  jag nämnde “artros” för henne så sa hon direkt att det är jag ju alldeles för ung för och jag måste medge att det var min första spontana tanke när jag började fundera på detta. När jag la ihop ett och ett och kom fram till reumatism. Men sen läste jag vidare att det finns ju 20-åringar med reumatism och det finns ju barnreumatism. Så nej, det kanske inte var helt rätt.  Och vad det gäller artros kan man läsa på reumatikerförbundets hemsida “Man räknar med att 5 % av befolkningen mellan 35 och 54 år har artrosförändringar enligt röntgen. Sjukdomen blir vanligare med stigande ålder även om den också förekommer i yngre åldrar. Både män och kvinnor drabbas.” Så inte heller det är helt omöjligt? Vidare kan man läsa “Fingerledsartros är den vanligaste artrosformen. När fingrarnas ytterleder påverkas blir de knotiga, stela och ömma. Det kallas Heberdens knutor. När förändringar uppkommer i fingrarnas mellanleder kallas det Bouchards knutor. Lättare felställningar kan uppstå. Tidvis kan fingrarna vara inflammerade med värmeökning, ömhet och rodnad. Tumbasen är en speciellt vanlig plats för artros. Det ger smärta när tummen används och senare kan felställningar utvecklas.
Fingerledsartros är vanligast hos kvinnor och ofta finns sjukdomen i släkten. Besvären avtar oftast med åren.”

Jag kanske inte bör sitta och ställa diagnos för mig själv, det är ju trots allt en läkares jobb, inte mitt. Jag önskar bara, att min arbetsterapeut (som jag faktiskt tycker mycket om) lyssnade lite mer på mig än vad jag känner att hon gör och tar mig på lite mer allvar. För det är ju faktiskt inte omöjligt. Jag har nästan alla “förutsättningar” för att ha/få någon form av reumatism. Och jag har aldrig blivit beskylld för att vara hypokondriker men jag tror inte att alla mina bekymmer beror på att jag är spänd.
Men fine.. om hon tycker att jag har både tid och pengar att spendera på att gå till sjukgymnaster och basal-tjohejsan.. så fine. Om hon seriöst tror att mina händer kommer vara bra efter att ha gått i skenor i några veckor (som de även rekommenderade mig 1998 och 2005 utan framgång – uppenbarligen) så fine.. jag får väl följa deras ordination. Men jag hoppas att det inte är så att jag slösar min tid och går i skenor och smörjer in med Voltaren som inte hjälper – när det kanske finns någon annan diagnos och behandling för mig som jag kanske kunde ha fått i god tid?
Tanken är fri. Och så tänker jag. För OM det är så att jag skulle ha någon artrit, artros, reumatism överlag (som faktiskt inte är helt osannolikt) så hade i alla fall JAG uppskattat att få veta det i så god tid som möjligt så att en behandling kan sättas in – men det förutsätter ju att man träffar någon inom sjukvården som tycker man ska kolla upp det och inte säger att jag är för ung och att jag bara är spänd.

Kvällens tanke.. Lämna gärna synpunkter.

Har du nån tanke? En åsikt? Lämna en kommentar så blir jag glad!

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

8 tankar om “Jag är inte hypokondrisk, men något stämmer inte.”

WP Facebook Auto Publish Powered By : XYZScripts.com
%d bloggare gillar detta: