Never wanted to be different

… I just wanted to be me.

Jag fick en kommentar häromdagen av en tjej som undrade om jag har fått någon diagnos som exempelvis ADHD eller Asbergers. Kan inte neka att jag höjde på ögonbrynet och min första reaktion var "wtf?" Jag frågade naturligtvis vad som fick henne att tro att jag skulle ha någon diagnos och inte långt därpå fick jag ett mail av henne. Jag bad om hennes tillåtelse att publicera mail och lovade henne anonymitet varvid jag har cesurerat hennes kommentar för att inte röja hennes identitet.

Ursprunglig kommentar:
kommentar

Mail med varför hon trodde jag skulle ha diagnos (klicka för att läsa)

mailet  mailet2

Och jag tycker detta var en intressant liten "debatt" och frågeställning. Det skulle inte förvåna mig om fler än ovanstående tjej undrat samma sak emellanåt.
Nej jag tar inte illa upp – tro mig jag har hört värre i mina dagar.

 

Jag är själv inte lika medveten om hur jag framstår ibland. Jag tycker inte att jag är vare sig unik eller egentligen sådär enormt originell. Jo jag kan vara burdust ärlig och rak på sak och jag kan till och med framstå som agressiv emellanåt, det vet jag om. Men det är bara så jag är. För att kunna förstå varför jag är som jag är får man gå tillbaka lite och se hur mitt liv ser ut och vad det är som har format mig till den jag är idag. Efter att ha spenderat både barndom och tonår med att slås ned av människor och samhället fick jag nog och började säga ifrån. Till en början på fel sätt, det är jag medveten om, innan jag lärde mig HUR man slår tillbaka och inte låter något slå ner en.

Ja, om jag tycker någonting är bajs så säger jag det. Varför ska man inte göra det? Varför hyckla? Varför är människor helt generellt så rädda att säga vad de tänker? Vad är det värsta som kan hända; att någon blir arg på en? Who gives a shit – man får stå för vad man tycker och våga säga emot.  Och det vill jag inte tycka är ouppfostrat för fem öre – tvärtom. Om fler människor vore rak på sak & ärliga vore livet fan så mycket lättare – då hade vi alla vetat med säkerhet vart vi står i förhållande till familj, vänner, jobb och samhället själv.

Du ska veta att det är en enormt befrielse att kunna vara brutalt ärlig och rak på sak. Jag håller det inte inom mig. Kanhända att jag mister vänner på vägen för att de inte klarar av mina åsikter & min ärlighet men jag sover gott om natten i alla fall. Och de som klarar av det är de vänner jag omsluter i min magiska lilla cirkel av det jag kallar familj. Om jag exempelvis tycker att min väninna är en fitta så säger jag det rakt ut till henne. Om hon blir sur för att jag tycker det så är det hennes problem. Bara för att jag tycker hon är en fitta betyder inte det att jag tycker illa om henne och inte vill ha med henne att göra. En sann, genuin vänskap är den där man kan både ge och ta – och jag kan ta lika väl som jag kan ge. Jag tar till mgi det mina vänner säger och mina nära vänner gör likadant, utan att sura som en fjortis och frysa ut mig eller snacka bakom ryggen på mig.

Jag har gått igenom tillräckligt för att veta vad jag förtjänar och inte förtjänar. Jag vet vad som är rätt och fel och har inga problem med att säga ifrån om jag tycker någonting är fel och med det sagt vill jag påpeka att det inte betyder att jag går upp till en vilt främmande människa och bara kräker av mig en massa goja – jag är faktiskt trevlig emellanåt med. Jag lägger helst inte näsan i blöt om jag inte anser att jag har grund för det.

Kanhända att jag inte "faller igenom ramarna för det som är normalt" men seriöst – vad i helvete är egentligen normalt? Det som är vanligast? Det som samhället accepterar? Jag ska alltså klä mig och te mig som de flesta tycker är okay, för att vara normal? Jag ska vara en typisk Svensson som är tillbakadragen och tystlåten och hycklar om mina åsikter för att det är passande och inte våga säga håll käften till någon som stör mig? När ska jag få lov att vara MIG då?

Men nej, det är inte mycket det att jag vågar vara annorlunda – jag vågar bara vara mig. Jag utgår inte från att vara annorlunda, jag vill bara vara mig. Som Marilyn Manson sjunger till och med "I never wanted to be different, I just wanted to be me". Så är det.

Ja, du har rätt. Jag är nog ganska aktiv. Jag slösar inte tid på att göra saker jag inte behöver, umgås med folk som inte ger mig någonting, säga saker som är överflödiga.
Ja, du har rätt, jag är enormt känslig, det ligger i min natur.. Konstigt? Jag är kräfta personifierad (ja jag vet jag är tramsig som tror på astrologi), jag har en sjuhelvetes bakgrund och jag är småbarnsmamma. Jag är långt ifrån känslokall – jag har lätt för att gråta och tar åt mig ganska lätt men det är någonting som förbättrats genom år & erfarenhet. På många sätt är jag väldigt lik dig och alla andra.
Men jag är inte deppig, inte för fem öre. Tro mig, jag vet hur depression ser ut, been there & got the t-shirt. Men däremot är jag enormt ombytlig i humöret. Mitt humör svänger från minut till minut och därför kan det vara svårt att leva med mig eller umgås med mig för mycket. Jag antar att det beror på att jag är en känslomänniska – ett litet ord kan antingen sänka humöret med detsamma eller höja mig till skyarna.

Jag hoppas att det förklarade lite om mig – varför jag är som jag är och varför jag tycker det är helt okay. Nej, jag har varken ADHD eller Asbergers – jag har faktiskt ingen psykisk åkomma alls, konstigt nog. Med tanke på min bakgrund borde jag kanske som de flesta andra "offer" ha både borderline, schizofrenia eller någonting annat, som andra jag känner. Men det blev inte så. Jag slogs inte ned, jag reste mig; om och om igen och jag kommer fortsätta göra det.

Så ja, jag kommer fortfarande vara burdust jävla ärlig och rak på sak, like it or not.

Du gillar kanske också...

27 svar

  1. Malin skriver:

    Jag beundrar dig för mycket. Din ärlighet är en utav anledningarna.

    Du står på dig och är alltid sann emot dig själv. Fler männskor borde göra det.

    sluta aldrig vara den du är, för du min dam är jävligt bra. Det ska du veta! :) :)

  2. Incka skriver:

    Jag känner igen mig mycket i dig..!

  3. Andie skriver:

    Det är ju din ärlighet som gör dig intressant. Du är inte en sådan person som skulle linda in allt i massa vackra ord utan du säger vad du tänker. Om fler människor skulle vara ärliga mot sig själva och mot de i sin omgivning så skulle det inte finnas så mycket drama. Du är beviset på att bara för att man upplevt hemska saker i sitt förflutna så behöver det inte knäcka en, det kan göra en starkare!

  4. malle skriver:

    Fast jag tycker de är onödigt att såra någon bara för att man själv ”mår så bra” av att vara ärlig och rak i sina åsikter.
    Älskar citatet ”never wanted to be different, I just wanted to be me”. Stämmer bra in på mej med kan jag känna. :)

  5. missmaddis skriver:

    @malle: Det är ju inte så att jag skulle såra någon bara för att JAG mår bra av det – jag mår ju inte bra av att såra andra. Som jag även nämnde i inlägget lägger jag inte näsan i blöt och således säger jag inte mer än vad jag anser vara nödvändigt. Ibland behöver folk höra att de är korkade och har gjort något korkat.

  6. Sandra skriver:

    Jag önskar att jag hade din styrka & mod. Du står för det du tycker oavsett. *studs*

  7. Therese Anerland skriver:

    Jag tycker att din ärlighet och öppenhet är vad som gör dig till just dig.
    Den ärligheten är just varför så många tycker om dig.

  8. Anna skriver:

    Ja jag önskar också att jag kunde va mer som dig. Va mer rak på sak.. Men jag jobbar på det.. Tycker det är underbart att du är den du är och att du är så pass ärlig.. Det finns inte många som dig… *clap*

  9. Hanna skriver:

    Om du hade slutat att vara ärlig och rak så hade jag slutat att läsa din blogg direkt. Det är ju det som bland annat gör dig till Dig!

  10. Ninna skriver:

    måste ju säga att jag blev förvånad över att ens läsa att någon frågat dig om just detta, för tanken har inte ens slagit mig då jag har en systerson som har diagnostiserad ADHD sen många år tillbaks. Visst alla är vi ju individer och har var o en personlighet vilket resluterar i att alla är vi olika. Men som sagt tanken har aldrig slagit mig att man ens skulle ha någon psykisk åkomma bara för att man är burdust ärlig *studs*

  11. Ann-Sophie skriver:

    Oh jisses vad jag känner igen mig. :P
    Ärlighet kommer man längst med, även om det sårar på vägen!

  12. patruska skriver:

    and that´s why i löööve you

  13. Marie skriver:

    Jag blev ganska paff när jag såg vilken förfrågan du hade fått. Faktiskt! FÖr jag har aldrig sett dig på ett sånt sätt och skulle nog aldrig göra det. Handlar mkt om att inte försöka placera folk i sådana fack för mig. Jag har läst din blogg länge och det känns som jag känner dig, fast jag inte gör det egentligen. Men deppig skulle jag nog inte säga att du var, enbart för att du har skrivit bloggar tidigare då du var deppig och hur du kände dig då. Äh, nu blev detta konstigt, men jag har bara sett dig som en människa med massa känslor och som kan uttrycka sig väl. En stor förebild för oss kvinnor här ute.

  14. Jessica skriver:

    Du är unik. Du är ärlig, hur många är det i dagens samhälle??

  15. B3tty skriver:

    Är det bara jag som har problem att se vad som står i mejlet?
    Jag får känslan att ADHD och Asberger-diagnoser mer och mer blir en modefluga och något man bara slänger ur sig, ”du har ju ADHD du!” ganska så sjukt. Tur du inte tog illa vid dig iaf.

  16. Sarah skriver:

    vad bra, då var den saken ur världen, för visst höjde man på ögonbrynet över frågan, och stack ut klorna direkt, men nu kan man dra in dom igen :) och sluta förfäras över hur folk egentligen är funtade.

    Kopior finns det gott om men bara ett orginal, och det är du, så får folk säga vad dom vill om det.

  17. malle skriver:

    jag syftade inte på dej heller på så sätt utan menade mer allmänt *hej*
    Fortsätt vara du. En dag utan din blogg känns så tom. *blomma*

  18. Karin skriver:

    Ja det var ju en konstig fråga du fått – kan man genom att läsa någons ord och tankar få för sig att personen har ADHD eller Aspbergers? Jag tror inte det är möjligt ens för en utbildad psykolog!?! Hoppas du inte tog illa vid dig. Fortsätt vara som du är – det är det din blogg lever på!

  19. MittLivSomJag skriver:

    Maskorsbarnet har talat! *clap*

  20. Kim skriver:

    *ninja* Oavsett om det skulle vara så att du hade dessa ”åkommer” så skulle jag älska dig lika myjje ändå. För vad är normalt egentligen? Jag har inga papper på att jag är normal, å inte du eller du eller du heller.. Maddi är den hon är LIKE IT OR NOT.. *blomma*

  21. Kim skriver:

    Hmm reagerade att det skrevs att din brutala ärlighet är vanligast bland de som bloggar anonymt & som har någon form av ”åkomma”

    Jag tycker så här: Är man anonym & skriver en massa brutalt ärliga saker så är man ju en riktig fegis.. DÅ vågar man inte stå upp för sin åsikt. DET är det feta problemet i dagens samhälle.. *bash*

  22. dizzy skriver:

    jag gillar du är ärligt rak på sak

    vi svenskar är överlag skygga mesiga om jag få säga min sak,,,

    kom igen våga vara brualt ärlig,, gör som maddi var mer ärlig mot dina vänner,,,, vänner säger vad de tycker,,,
    jäkla vän du är maddi *kjerlek*

  23. Emma skriver:

    Man ska vara sig själv, det är det som är själva poängen liksom… ”Lev ditt eget liv för du ska dö din egen död.” *hart*

  24. Ellen skriver:

    Jag har en dotter som är aspie och en man med ADHD, dessa båda har svårt för kroppslig kontakt, empati och närhet av olika slag, inget av dessa stämmer in på dig. Du håller dina kära nära och dina fiender borta…nån aspie eller adhd har du inte, däremot kan ditt framåtärliiga sätt vara en sk miljödiagnos, ditt nuvarande jag är skapat av ditt forna utsatta liv….det behöver då rakt inte vara negativt.

  25. b96karan skriver:

    Är så trött på dem som måste förklara än det ena än det andra med olika bokstavskombinationer. Visst undrelättar det i många fall, där man helt klart kan konstatera att något är fel hos en person, men varför inte acceptera att vissa människor är öppna, spontana eller väldigt ärliga bara för att det är deras natur. Att du skulle vara ett sk bokstavsbarn, det tror jag inte för ett ögonblick på! *hart*

  26. Emma skriver:

    Puh! En vecka på Mallis får en att missa hur mycket som helst! Jag har verkligen att göra märker jag och jag ligger visst efter med kommentarer med.
    Ärlighet varar väl längt, heter det. Rakt på sak och burdus behöver inte vara samma sak som ohyfsad och elak – men många tolkar det så. Jag för min del vill anse mig vara rak och ärlig med vad jag tycker men kanske är jag fegare än jag vill erkänna… Fast jag har inte hört något om det. *angel*

  27. Therese Anerland skriver:

    Hellre helt ärlig än oärlig.
    Alltid ärlig.
    Varför ska man ljuga för?

Har du nån tanke? En åsikt? Lämna en kommentar så blir jag glad!

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

WP2FB Auto Publish Powered By : XYZScripts.com