ante omnis mea familia

Jag är nog bara fisnödig

Fem dagar sedan BF och jag är fortfarande gravid. Jag var faktiskt inte alls beredd på detta, det fanns inte med i mina beräkningar, att jag skulle gå över, även om jag vet att det är lika vanligt att gå över som det är att föda för tidigt. Men jag var ändå inte beredd. Och trots att ultraljudet sa att hennes huvud var ovalt och hon kan komma veckan innan eller veckan efter, så fick jag ju trots allt ett datum och det är det man har räknat ner till hela tiden. Alla har vi ett datum och man glömmer liksom bort allt annat. Jag har varit gravid väldigt länge, känns det som. En graviditet är lång. 40 veckor. 10 månader, det är nästan ett helt år ju..! Jag blir tröttare för varje dag som går, både psykiskt och fysiskt och man börjar liksom tappa modet.

"Tänk om jag är placebo-gravid!? Jag är nog inte gravid, det är en luftbubbla i magen. Gas. Jag är nog fisnödig…"

Jo, man tappar modet. Jag ger upp nu. Jag vill inte vänta längre, inte en minut. Och vid varje sammandragning, som jag ju känt under hela graviditeten så tänker man samma sak.. "NU! Nu kanske det är igång!!" Men nej.. det var ingen värk, det var bara en jävla förvärk.. IGEN.

Här händer ingenting. Jag är lite sur faktiskt. Men mest av allt är jag trött. Mina ögon svider och rinner och jag vill egentligen bara sova men jag kan inte. När jag vaknar på morgonen och är hemma och inte har ont är det samma tanke.. "Fan också.. inte inatt heller.."

Och ja, det är väl uppmuntrande med ord som "hon kommer när hon kommer, hon kommer när hon är redo" men ser det ut som om jag bryr mig, egentligen. Egentligen? JAG är redo. JAG har varit redo länge. Nej, det handlar inte om att jag ska "stressa ut" henne. Hon är fullgången och frisk. Jag är övergravid, trött och orkar inte mycket längre. Förutom att bara vilja sova, vill jag lägga mig ner och bara gråta.

Jag har hört så många sätt att "få igång" förlossningen. Gamla barnmorsketips och huskurer som är helt ofarliga och jag har testat de flesta.

◦ Putsa fönster √
◦ Gå i trappor √
◦ Reta livmoderhalstappen √
◦ Orgasm √
◦ Ingefärsthé √
◦ Hallonbladsthé √
◦ Äta pizza √
◦ Städa √
◦ Ricinolja
◦ Äta ananas
◦ Ha sex
◦ Äta pepparkakor √
◦ Dricka starkt kaffe √

Ricinolja vågar jag inte prova för jag har hört att det kan få bebisens hjärtljud att sjunka och det är en risk jag inte är desperat tillräckligt för att ens våga testa. Äta ananas har jag funderat på men eftersom det ska tydligen krävas enorma mängder för det undrar jag om jag ens får i mig en tredjedel av det som kan behövas eftersom jag är magsäcksopererad. Att ha sex är ju en lösning, det ska tydligen vara något i sperman som triggar igång och jag står inte utan möjligheter men jag har alldeles för mycket självrespekt och för hög moral – jag tycker helt enkelt inte att det känns rätt att ha sex med en annan man när man väntar en annan mans barn.Det känns.. sliskigt. Så utav respekt för mig själv och mitt ofödda barn låter jag bli.

Så jag väntar vidare…

Lämna en kommentar!

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

17 tankar om “Jag är nog bara fisnödig”