Jag sa jag skulle aldrig – men… 2


missmaddis noterar;

Jag förbehåller mig rätten att ångra mig. Att erkänna mig motbevisad.
Det är MÄNSKLIGT – och sunt, att kunna vara öppen nog att faktiskt kunna göra ovannämnda.

Trots att jag en gång sa ”ALDRIG MER” så inser jag mer och mer att jag faktiskt ångrar mig.
Att det jag drömde om och ville DÅ inte överensstämmer med vad jag drömmer om och vill NU.

Och detta inom olika aspekter.
Tanken om detta sattes i rullning av min goda vän Mattias som smsade mig med en bra poäng, uppmärksam som han är.

Uppenbarligen har jag ångrat mig. Nu blev det ju så ändå. Jag blev förälskad i en man som har barn. Och jag älskar idag både mannen och barnet.
Så jag har ångrat mig.

Jag sa jag skulle aldrig – men…
Jag sa jag skulle aldrig gifta mig igen. Men i ärlighetens namn känner jag att jag lätt skulle kunna gifta mig med Magnus. För SISTA gången.
Han är utan tvekan mannen i mitt liv.
Jag sa att jag aldrig mer ska ha fler barn men jag skulle lätt kunna skaffa 4 till – med Magnus. Han är ju en PAPPA. Han är verkligen den familjemannen jag drömt om. Han har ”bevisat” sig om och om och om igen. Jag är tryggare än nånsin.
Ingen annan har ens varit i närheten av honom – han är allt och mer därtill av allt jag nånsin drömt om.

Och han är BARA MIN och ingen kan nånsin ta honom ifrån mig. Jag släpper honom aldrig.

Han är min sista.

55.64726213.202607

Lämna ett svar till Malin Avbryt svar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

2 tankar om “Jag sa jag skulle aldrig – men…