ante omnis mea familia

Jag ska fortsätta skriva!

Lördagkväll. Barnen sover.
Igår var jag och Magnus helt barnlediga. Det händer väldigt sällan. Jag hade bett pojkarna att sova hos mormor och morfar eftersom jag ville vara ensam med Magnus lite. Vi började med att käka lite innan vi tog ett varmt skumbad tillsammans med levande ljus. Det var exakt så mysigt som det låter. Vi drog ner alla persienner och bäddade ut sängen och plockade fram lite gott till filmerna vi skulle se. Sen blev vi där. Gott, filmer & varandra. Allt vi behövde. Vi passade på att vara uppe länge och bara vara – umgås. Det är sällsynt i vårt liv att vi får så mycket ensamtid med varandra – det är ju tidiga kvällar och tidiga morgnar och vi njöt av vår tid tillsammans. Sen somnade vi nånstans närmre 03:30 och jag vaknade runt 10.
Det var med andra ord en helt himmelsk kväll. Jag älskar att umgås med Magnus. Vi har alltid något att prata om, samma humor och samma smak i filmer. Aldrig något gnabb eller sura miner – vi grälar fortfarande aldrig. Vi är aldrig ens sura på varandra. Ovanligt ja men underbart.

Phini’s iPhone mötte sitt öde för en vecka sedan. Jag tänker inte gå in på detaljer om hur. Och vi vill gärna att pojkarna har telefon med sig när de ska ut så att vi kan nå dem – mest ringa hem dem när det är middag och kolla av läget emellanåt.
Så helt plötsligt idag visade Magnus mig en smartphone på nätet och sa att han skulle köra iväg och köpa varsin sådan till dem. Bara sådär. Jag blev väl mest förvånad och chockad men förbannat tacksam. Så han gjorde det. En vit till Laaiti och en svart till Phini. En modern telefon för en 8-åring och 10-åring. Smartphonen har touchskärm, internet, facebook, applikationer, musik, ja allt och mer därtill. Pojkarna blev överlyckliga och enormt tacksamma till Magnus. Jag var noga med att understryka att det var från Magnus – jag vill inte att pojkarna ”glömmer bort” hans del i vårt liv – svårt att förklara vad jag menar utan att det låter fel. Men det har ofta varit ”hejdå mamma, nu går jag” och ”godnatt mamma” och de har lite glömt bort Magnus. Så detta var ett bra tillfälle att stärka deras relation, att Magnus älskar dem och bryr sig om dem och han är i allra högsta grad en del av familjen och deras liv. Annars hade Magnus förmodligen sagt att telefonerna var från honom och mig men jag bad honom att säga att det var present från bara honom.

Magnus är så enormt generös och omtänksam. Jag har faktiskt aldrig träffat någon som honom tidigare. Han slår mig med häpnad alldeles för ofta. Jag kan undra hur jag nånsin ska kunna återgälda honom.

Min nya älskade bästis iPad är min nya följeslagare. Den har nästan tagit över iPhone. Jag glömmer ibland bort att kolla om jag fått sms eller andra meddelanden på iPhone – jag skickar ju iMessage till Magnus på iPad och han brukar vara den enda jag messar med. iPad har ju allt och mer som iPhone. Jag har återupptäckt min kreativa sida och glädjen i att teckna/rita/klottra och skriva. Jag har laddat ner massa ritappar och skrivappar och jag köpte ikväll en app som ska hjälpa mig skriva klart min bok. Det är väl på tiden. Jag ska ta några djupa mentala andetag innan jag sätter igång och fortsätter med min bok – det tar ju sådan energi, men jag VILL verkligen skriva klart den. Med iPad blir det lättare för mig att skriva – dels för att jag kan sitta bekvämare i soffan och ändra ställningar hur jag vill, ta med iPad och skriva nån annanstans. Det är svårt på den obekväma stolen vid datorn där jag får ont av att sitta för länge. Detta tangentbordet är mindre och har mjukare tangenter så det belastar inte mina händer lika mycket heller. Med andra ord har jag bättre förutsättningar att skriva mer nu.
Nu är det väl mest inspiration och motivation som jag behöver.

Så vad säger ni, är ni fortfarande intresserade av att läsa min självbio?

Lämna en kommentar!

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

10 tankar om “Jag ska fortsätta skriva!”