Jag släpper lite tyglar

Nu börjar det hända grejor här. Jag har börjat inse ett och annat – took me long enough.

Dags att släppa lite tyglar. Ge rum att växa och utvecklas. För det är ju som de säger, om man älskar nån får man släppa taget lite och det är just det jag gör nu när jag låter Phini få lov att börja gå till skolan själv. Han börjar tvåan till höst, vi bor tre minuter från skolan oh det är cykelväg hela vägen dit.

Han frågade mig igår om han fick gå själv. Han har ju lagom tjatat ett tag. Efter vi hade lämnat minigrisen på dagis hade vi följe till vår port så fick han gå resten av vägen själv. Sen fick jag ett sms av skolkamratens mamma, som är min vän. Hon skrev att Phini var världens stoltaste unge som fick gå ensam för att MAMMA INTE VILLE LÄMNA HONOM!

Snacka om SANNINGSMODIFIKATION.
Jävla unge, haha. Vi skrattade åt det när han kom hem och vi snackade om det.

Men ja. Det är dags att låta honom få KÄNNA att han är storebror. Att han börjar bli en stor kille. Och det är inte utan en del mammaångest, ska ni veta.

Lämna en kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

2 tankar om “Jag släpper lite tyglar”

WP2FB Auto Publish Powered By : XYZScripts.com