ante omnis mea familia

Jag tappar förståndet..!!

I morse kom mamma som planerat för att hämta Laaiti. Phini kivades med mig i morse och skulle byta strumpor 4 gånger för att de inte satt rätt och/eller inte var sköna och vägrade ta på sig skorna. Nej, han verkade inte sjuk trots feber kvällen innan, han hade fortfarande energi att driva mig till vansinne. Jag hann bli irriterad och stressad och ville helst inte bli försenad till mitt möte. Jag hatar att vara sen. Jag tog med soporna på vägen och när vi väl kommit ut dröjde det inte länge förrän Phini sa förlåt för att han inte gjort som jag hade sagt åt honom. 
— "Mamma, fast att du är arg på mig så älskar jag dig". Öh, tack min son. Det värmde.
— "Trots at jag blir arg på dig ibland Phini, så älskar jag dig med. Det vet du va?"
— "Ja" svarade min son som torkade bort sina trotsiga tårar.
Han var en exemplarisk pojke på mötet. Han satt i mitt knä hela tiden och sa inte många ord förutom när han undrade när vi skulle gå hem.
Ett morgonmöte blev snabbt till 4 morgonmöten när jag insåg att jag var tvungen att ta papper till ett ställe, hämta papper på ett annat ställe och lämna de på ett tredje där jag fick andra papper jag fick gå med till ett annat ställe, detta med en 4 åring vid min sida som undrade när vi skulle gå hem.
Slutstationen var ICA där vi köpte fika, baka-ingridienser och obligatorisk feber-glass. Alla ungar bör ha glass när man är hemma sjuk.
Väl hemma gjorde jag en macka till Phini med drickyoghurt och cocktailtomater.
— "Phini, vad vill du ha på din macka?" frågade jag min hungriga pojke.
— "Sallad och gurka utan majonäs" svarade min fyraåring. Normalt? Jag föreställer mig att barn hellre skulle be om den söta sylten eller nutella. Men inte mina barn, inte.. Kids learn what they live och så är det. Tydligen.

Phini har inte känts sjuk idag alls trots att febern återkom mot eftermiddagen. Han har stojjat och bråkat, slagits och skrikit, precis som vanligt. Han undrade när vi skulle hämta Laaiti på dagis och jag sa att vi inte skulle det.
— "Nej, vi skiter i att hämta Laaiti. Han kan stanna på dagis. Ni slåss så mycket ändå".
— "MAMMA, JAG VILL HA MIN BOETIEEEEEEEE" tjöt Phini som inte kunde föreställa sig att vara utan lillebror.
— "Nej, vi skiter i det.. ni slåss ju bara hela tiden"
Phini blev upprörd och jag snickrade hämdlystet "Nej du Phini, vi hämtar inte Laaiti idag… Det gör mormor" och med ens lugnade Phini ner sig. Deras mamma och hennes elaka skämt.

På dagens meny står ost & skinkpaj med sallad och Phini tjatar hela tiden när vi ska äta. Han är nyklippt och nyduschad och jag tog tillfället i akt att trimma av honom allt hår när han har feber och är (läs: borde vara) lite lugnare. Det gick faktiskt bättre dock ej tystare. "MITT HÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅR" skriker han som om han vore självaste Rapunzel. Men nu är håret trimmat och han ser ut som en självklar kandidat till armén. Mammas lille soldat.

Barnen är dryga som fan idag. De bråkar hela tiden, de slåss och skriker och driver mig till vanvett. Den ena sekunden kommer Phini fram till mig, lägger armarna omkring mig och säger att han älskar mig, och Laaiti står bredvid med plutande läppar i hopp om en puss -  nästa sekund så skriker de, drar ner draperier, boxar varandra på näsan och kastar leksaker på varandra. Och jag? För att vädra lite frustration får jag dunka huvudet i bordet och skrika själv. Ungjävlar!!  Fan vad jag älskar dem (i alla fall).

Lämna en kommentar!

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

8 tankar om “Jag tappar förståndet..!!”

%d bloggare gillar detta: