Jag tar mig an mobbing: No mercy

 

Fuck the teacher
Igår när jag låg i ett varmt skumbad, satte sig Phini bredvid mig på deras lilla gråa pall som står i badrummet. Han tycker om att hålla mig sällskap och sitta och snacka med mig och prata öppet och förtroligt. Han berättade att de andra pojkarna skrattar åt honom i omklädningsrummet efter gympan och säger att han har liten snopp. Phini var uppenbarligen väldigt ledsen. Och skolorna är så jävla duktiga med att predika om antimobbing och nolltolerans mot mobbing – och jag vet ett och annat om just mobbing, ska ni veta. JAG har nolltolerans mot mobbing och jag vet hur det funkar.
Jag tänker inte, under några omständigheter, uppmana min son att skvallra för fröken. Jag tänker lära min son att stå upp för sig, att ha truten med sig och att sätta en gräns direkt. Så jag sa till min son: “Nästa gång de säger så, så svarar du ‘den må va LITEN men jag kan fortfarande PISSA dig i huvudet med den’, ok”. Phini brast ut i ett hjärtligt asgarv  och han skrattade tills tårarna rann. Han såg humorn i det hela och han verkade förstå att man FÅR LOV säga ifrån och säga emot och att man INTE SKA vare sig acceptera eller tolerera att någon säger elaka saker mot honom. Och att skvallra till fröken hjälper ALDRIG – det vet jag av erfarenhet. Fröknarna och systemet menar säkert väl men det blir så fel och oftast så mycket värre.

Pretty pretty please – don’t you ever feel?
Like you’re less than fucking perfect..

Desperation och FrustrationDet blev det för mig – jag var mobbad i 9 års jävla grundskola. Och det kvittade hur mycket man tjallade, för när fröknarna inte var där fick man sig en dänga. Jag blev misshandlad och förödmjukad och kände mig som världens mest meningslösa varelse i flera år. Ju mer jag mobbades, desto fetare blev jag och ju fetare jag blev desto sämre mådde jag så det var en ond cirkel, det där. Och det blir över min döda kropp att det händer mina barn. Jag slutade bli mobbad den dagen JAG sa ifrån, den dagen JAG stod upp för mig själv. Så det ska mina barn göra FRÅN BÖRJAN. Jag vill inte att mina barn ska genomlida det jag har gjort. Jag vill inte att de ska må så dåligt och kanske till och med vilja/försöka begå självmord. Om det mot förmodan skulle hända, så lär ni alla se mig på alla jävla förstasidor på alla jävla löpsedlar runt om i landet.
No mercy.

Mistaking
Always second guessing
Underestimating
Look I’m still around

Vad gör man sen då..? 

Och vad säger man till alla våra barn och ungdomar som blir mobbade? Vad säger man.. När de mår så jävla dåligt och befinner sig på avgrundens botten, bara en endaste liten droppe från att förgås. “Härda ut, det blir bättre”. Och ja, oftast blir det bättre – efter att det har varit sämre. Men jag kan lova att det aldrig blir riktigt jävla bra. Bättre, ja.. men sällan riktigt jävla bra. För att efter vi blivit mobbade  och barskrapade på all vår värdighet som människa, ska vi först leva som vi lärt i några år. Vi blir fetare om vi blev kallade feta, vi blir lösaktiga om de kallade oss slyna och vi blir lyx prostituerade om vi blev kallade hora. När vi sen har sjunkit ännu lägre än vad vi trodde var möjligt och dött några gånger inombords så överlever de flesta av oss. Några lever i en dimma i resten av livet, några begår självmord och dör, några snittar sig och svälter sig och kanske sällan riktigt återhämtar sig medan andra blir sanslöst jävla hämndlystna och starka och blir motsatsen till det vi fått höra för att BEVISA att vi inte var det där de kallade oss.
Jag själv.. gjorde allt. Och hamnade här – i en värld där jag går förbi en kille som spanar in mig, han tittar uppskattande på mina höfter när jag går förbi och han tar mod till sig att bjuda ut mig och jag svarar med ett “Känner du inte igen mig..?” Och nej, sällan gör de ju det. De minns inte vilket helvete de utsatte mig för, för 15 år sedan. De minns inte ens hur jag såg ut då eller vem jag var, de har glömt min existens.. men jag – jag glömmer inte dem. Men de kan glömma att de ska få gå ut med mig. I’m too good.

Den ljuvaste hämnden

FE2 51

Min läxa – den BÄSTA HÄMNDEN är att LYCKAS. Att kunna räcka finger och säga “You loose” – jag visade att jag inte är fet, att jag inte är mesig,  att jag inte är ful, att jag inte är ovärdig och allt annat ni la på mina axlar. Vissa kallade mig äcklig då men snygg nu. För inte fan anade de att även JAG är människa..
Well Fuck Yooooou!

If you love me then, Thank you!
if you hate me then, Fuck you!

Du gillar kanske också...

22 svar

  1. MansonDust skriver:

    Fast du var snygg som tjock med! 8-)

  2. Tirren skriver:

    TACK för ett bra inlägg! Tänk om alla kunde förstå att man aldrig riktigt läker efter en sådan upplevelse. Dina kids ska vara glada att de har dig som mor! :)

  3. Andie skriver:

    Inpowerment! Du är så jävla bra Maddis!! Mobbing ska alltid vara nolltolerans enligt mig, för det är ett helveta att gå igenom, jag talar av erfarenhet. Men en tanke som har slagit mig under årens lopp är: De personer (i mitt fall blev de anmälda = utpekade inför hela skolan)hur kan de leva med det faktumet att de var sådana svin? För jag tror inte att allihopa är helt samvetslösa, några är säkert det men inte alla (för det vore helt enkelt för tragiskt om 150 pers skulle leva utan samvete från samma skola). Och jag undrar om de plågas lika mycket av sina minnen som jag gjort pga de minnena de gett mig?

    Dessutom ska jag fet rekommendera detta inlägg på fejjan och på min blogg!

  4. Malin skriver:

    Haha så jävla bra du måste lätt berätta sen om du får reda på om Phini sagt det i skolan och vad de sagt till honom då!!

    Mobbing är inget som någon skulle behöva genomlida men tyvärr så är det nog rätt många som har tvingats igenom det och jag säger som du MINA barn ska aldrig behöva gå igenom det dom SKA lära sig att kunna säga ifrån.
    Jag har också vatt utsatt för mobbing från årskurs 3-7 ord jag fick höra då var bland annat: Tandpetare, Styltan, Äkel, hora m.m Just för att jag alltid har varit så otroligt smal.. Tills den dagen då jag lärde mig att säga ifrån

  5. B3tty skriver:

    En eloge till Phini, grymt modigt av honom att våga berätta detta och dessutom en mer känslig sak!

    Inget ont som inte för något gott med sig brukar jag säga och i detta fall stämmer det ju också bra in – Phini får exeprethjälp och verktyg av en erfaren för att bekämpa dessa onda andar. Tyvärr bränner alla dessa elakheter i ens inre resten av livet men lyckas man ta sig ur det hela med rak rygg är det helt klart lättare att gå vidare.
    Skvallra för lärarna fungerar inte nej, barn i synnerligt idag är allt för smarta/hårdhudade/iskalla you name it och dras med av varandras elakheter och allt bara eskalerar.
    Bra jobbat som vanligt! Du är en ren inspirationskälla! :yes:

    Ser fram emot att få höra reaktioner på hans kommentar, dom lär tappa hakan.

  6. Suss skriver:

    Av ren nyfikenhet….tänk om Phini svarar så där och tuffa killen blir utskrattad där i omklädningsrummet.
    Dagen efter pekar ungarna och kallar honom PisseNisse och tycker Phini är tuffa killen som törs säga ifrån.
    Det går några dagar till och tuffa killen är klassens tönt och Phini den som styr.
    Vad gör du då?

    • Emma skriver:

      Intressant tanke!!

    • missmaddis skriver:

      Vi har faktiskt redan pratat om just det. Bägge pojkarna VET att man inte får retas. Jag frågade Phini i morse efter att ha läst din kommentar ”om du säger så och alla börjar reta den killen vad gör du då..?”
      Phini svarade ”hjälper honom och säger till alla att sluta”.
      Jag vill inte heller att han blir mobbade. Självklart finns det fler diskussioner här hemma än det utdrag jag delade med mig av i inlägget.

  7. lottis skriver:

    Om du lär din unge säga sådär tillbaka, då kan det sluta med att han blir mobbare istället och den nuvarande mobbaren blir i Phinis sits, det kan du väl inte tycka är rätt heller? Att lära små barn vara uppkäftig kan aldrig sluta väl du. Inte heller att låta dem ta skit naturligtvis, men hitta en bättre balans än uppmana till pajkastning

  8. jasas skriver:

    Klart man ska svara tillbaka! Man ska aldrig tillåtas att bli trampad på. Önskar att någon hade gett mig tipset att göra så vissa gånger när en idiot i klassen var på mig.

  9. Tamagal skriver:

    Man kan svara på mobbing på ett annat sätt än att vara stor i käften.

    Jag har aldrig mobbat och aldrig heller blivit mobbad trots att många försökte sätta sig på mig som liten.

    Lär man barnen rätt värderingar och att stå på sig, UTAN att för den delen vräka ur sig obsceniteter kan ingen sätta sig på dem.
    Och att reta den som inte bryr sig och som inte tar åt sig, är inte roligt.

    Det fungerade väldigt bra för mig, som även stöttade andra som blev mobbade och gick emot mobbarna i deras sits.

    Sedan kan jag tycka att detta kanske hör hemma i ett låst inlägg…

    Phinis integritet och hur andra anser att han har liten mandom, kanske inte är det roligaste för honom att det ligger officiellt på nätet.
    Han är ändå ganska stor nu och hans kamrater kan läsa…

  10. jenny skriver:

    Nu får det väl för fan bli skärpning här!!

    Vad tycker du att jag ska läsa under lunchen om inte du uppdaterar din blogg.. Herregud!! Nu har jag ju fått läsa tidningen och nä då kan jag ju lära mig nåt.. ;-)

    Och du.. Jag tycker du gör helt rätt med din son. Lär honom att stå upp för sin sak, stå rak i ryggen och med båda fötterna på jorden, fast att det stormar!!

  11. Wousch skriver:

    Jag önskar att jag hade haft någon vuxen som kunde ge mig sånt här tips när jag kom och berättade vad de andra barnen gjorde mot mig…och speciellt då ens föräldrar. Det tog ett tag innan jag tog mod till mig och sade till fröken och visste att jag då riskerade att det skulle bli värre. Som tur var, så var vår fröken rätt så skräckinjagande, så att mobbarna blev rädda för henne! Men fy vad det var jobbigt. Och en del av mobbningen skedde också i omklädningsrummet efter gympan.

    Och detta handlar inte om att man själv skulle bli mobbare för att man säger emot, jag vet själv att jag inte hade blivit det. Dina pojkar har ju bra värderingar från början tack vare dig! Jag ville bara att mobbarna skulle se mig för hur jag var, inte för hur jag såg ut. Och den tanken bestämde jag mig för att se andra människor på, för jag visste om hur det kändes om man inte skulle göra det :(

  12. Marie skriver:

    Fast jag tycker ändå att man kan ta upp det med läraren, för tro det eller ej, det finns lärare och skolor som arbetar AKTIVT med antimobbning hela tiden och tyvärr ser man inte alltid som lärare alltid. Dessa barnen kanske inte vet bättre och då är det viktigt att de får lära sig det.

  13. Sandra skriver:

    Tycker inte man ska lära sina barn att vara stora i käften.

    Blev själv mobbad om liten och sa ifrån en gång och det slutade med att jag fick stryk. Tycker nog att man ska gå till Lärare/rektor.

    Kan ju jämföra med att man ska inte ta lagen i egna händer. Eller???

    • missmaddis skriver:

      Det är DIN erfarenhet och du agerar efter den.
      Min erfarenhet är motsats. 9 års mobbing SLUTADE den dagen JAG sa ifrån. Och det efter flera års tjallande till fröken.
      Jag lär inte mina söner att vara uppkäftiga. Jag lär de att säga ifrån. Jag lär de inte att slåss men däremot att slå TILLBAKA. Skillnad.
      Sen att mina söner är allmänt uppkäftiga, well kids learn what they live, jag är ganska uppkäftig själv. Man kan vara uppkäftig på ett bra sätt med :)

  14. Martina Ohlsson skriver:

    Du är bara så bäst och du är bara så snyggast!! Go Maddis! :)

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

WP2FB Auto Publish Powered By : XYZScripts.com