ante omnis mea familia

Jag unnade mina kära

Igår innan mamma och jag skulle hälsa på pappa tänkte jag unna min mamma lite. Shopping. Vilken kvinna uppskattar inte det? Och vad uppskattar man inte mer än att shoppa för någon annans pengar? Så jag tog med mig mamma ut i Lund och sa åt henne att plocka åt sig precis vad hon ville ha, jag betalar. Och naturligtvis sa mamma att nej, det behövs ju inte. Jag fick förklara för henne att jag uppskattar henne så enormt mycket och jag VILL verkligen unna henne som uppskattning och tack för att hon alltid ställer upp för mig och barnen.
Jag plockade åt mig lite saker till pappa och passade på att skaffa present till Karin som fyllde år dagen innan mig och jag har inte hunnit förrän nu att skaffa present. Och Karin, min underbara Karin, ville jag också unna och skämma bort.
Karin sminkar sig aldrig, vilket jag tycker är synd. Hon är enormt vacker så rosiga kinder tycker jag hon ska ha. Och ni som är kvinnor kan säkert hålla med mig om att man känner sig lite vackrare med smink på sig och när man känner sig vacker får man genast bättre självförtroende, går lite mer rakryggat och kanske till och med vågar mer. Jag kanske talar för mig själv men så upplever jag det. Sminket kan ibland bli både en mask och ett skydd. På ett bra sätt.
Så jag plockade en rosa necessär och fyllde den med 3 olika ansiktsmasker, puder, mascara, kajal, duoskuggor (4 svart/gråtonade) och läppglans. När jag kom till kassan blev det konstanterat att jag nu spenderat den största summan på en present till en vän, fy helvete vad smink är dyrt. Men wtf, det förtjänar Karin. Jag hoppas av varenda fiber i min kropp att hon använder det och att det kommer till nytta. Annars skickar jag en fet räkning till henne och säger upp vänskapen med omedelbar verkan ;)

Mamma stod och tittade på plånböcker och jag frågade henne om hon behöver en ny. Lite försiktigt säger hon bara att ja, det gör hon…. "Ta en då!" säger jag och mamma valde ut en plånbok.
Och sen ska ni få höra.. för några veckor sedan hittade jag ett par solglasögon som SKREK missmaddis. De var gjorde för just bara mig. De var mina. De kostade 249:- och det tycker faktiskt jag är dyrt för ett par solglasögon från Åhléns men jag var TVUNGEN att köpa dem och jag var nöjd med det inköpet. Jag hade de i en vecka eller så innan de gick i sön der och knäcktes men jag kan inget annat än att bli sur på mig själv för att jag bara slängt ner dem i väskan och det är förmodligen så de har gått sönder. Jag försökte laga dem men det gick inte.. så igår köpte jag ett nytt par, likadana för 249:-. Och denna gången ska jag inte ha dem i min väska..!

Sen gick vi inom indiska där vi shoppade, in på H&M där vi shoppade och sen skulle vi bara in på Tiger och se oss omkring. När jag gick där i min egen lilla värld hörde jag hur någon ropade på mig. Jag tittade upp och ser ett VÄLBEBEKANT vackert ansikte. Jag har aldrig träffat henne innan, men jag känner henne. Jag vet vad hon heter, vad hennes man heter, när hon gifte sig, och har följt hennes graviditet och förlossning på håll. För jag läser hennes blogg. Hon känner mig. Hon vet vad jag heter, vad mina barn heter, allt – just precis, allt om mig. För hon följer min blogg sedan länge. Vi har pratats vid på telefon och hon skickade en vacker bukett och choklad åt mig en gång. Underbara Maria. Hon vinkade bort mig och jag ilade bort till andra sidan och vi kramades en sådan där lång hård kram som goda vänner gör. Jag frågade vart William var och hon visade mig ut utanför däör jag skakade hand  med hennes make och pillade lite på hennes underbara tjockis i vagnen. Vi pratade glatt en stund och jag kunde knappt smälta det. Tänk att vi känt varandra hur länge som helst utan att ha träffats men springer på varandra sådär..! Och detta tack vare bloggar. Vi bestämde att vi ska fika en dag innan jobb så att jag kan få mysa med hennes bebis och det ser jag fram emot.

När middagsdags närmade sig ringde jag upp mamma som varit hos pappa på sjukhuset hela dagen. Jag tyckte inte att hon ska behöva åka hem och laga mat till sjig själv eller nöja sig med mackor så jag sa åt henne att komma hem till oss och äta middag. Så mamma kom hit direkt från bussen och jag bjöd henne på hemmalagad Korv Stroganoff och det blev mammas frukost, lunch och middag efter en dag på sjukhuset. Sen frågar hon mig om hon ska diska upp efter middagen.. Snälla mamma.. klart hon inte ska diska.

Pojkarna och jag gick sen hem till övergravida Madde som har samma temperament som jag hade när jag var gravid. Jag känner igen det och vill göra så mycket för henne. Hon är gravid med ischias och höll på att svära i köket och moppa golvet som var fyllt med vatten så jag gick ut och tog moppen ifrån henne, kramade henne och bad henne lugna ner sig. Det är inte lätt, faktiskt – och jag förstår. Vi satt en stund där ute sen och pratade. Jag pratade mest bara om en "sak" och Madde lyssnade nyfiket och vi bollade tankar fram och tillbaka. Tack Madde.. senare mot kvällen ringde hon mig för att be om usäkt för att hennes temperament. Men raraste Madde, inte ska hon be om ursäkt.
Jag har själv varit gravid och vet hur det är. *trosta*

Och idag mina vänner, kommer jag och pojkarna få besök. Fredde & hans dotter kommer hit. Pojkarna som älskar "bebisar" (läs: yngre barn) ser fram emot det och jag med. Vi har haft mycket intensiv kontakt de senaste dagarna och jag ser fram emot besöket.
Och mer om det säger jag inte… än. *angel*

Lämna en kommentar!

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

16 tankar om “Jag unnade mina kära”