Jag vet inte hur det går till! 7


Som nybliven skolmamma vet jag inte riktigt hur det går till i skolans värld. Så är det. Det är uppenbart att det inte går likadant till som på dagis, så mycket har jag hunnit förstå. Och jag är inte sen med att säga att jag behöver nog gå en kurs för att lära mig hur man gör denna episoden av föräldraskap.

Morgonen började bra, den började precis som jag behöver. Jag hade hunnit dricka kaffe och dra på mig kläder och satte mig vid min laptop i köket när jag körde hur min snart 6-åring kom ut i hallen och stapplade in i köket.. “Godmorgon älskling” säger han till mig och kommer fram och kramar om mig. Vilket sätt att morgonhälsa på, så underbart ljuvligt. Jag kunde inget annat än att le.. “Godmorgon snygging” svarade jag och pussade hans rufsiga hår när jag kramade om honom.
Morgonen gick bra, vi slängde sopor på väg till dagis och i kapprummet mötte vi fröken Carina som var pigg och glad och kallade oss tre spillevinker. Laaiti hoppade upp i famnen på mig och vi pussade hejdå och Phini och jag tog oss vidare mot nästa destination: fritids. Det är ju höstlov och ingen skola men fritids är öppet i alla fall.
På väg till skolan pratade jag och Phini och det slog mig vilka givande samtal vi kan ha. Det fenomenala med att prata med barn och verkligen lyssna på vad de tycker och hur de resonerar ligger i den härliga samklangen av förenkling och uppenbarhet. Ja. Så är det faktiskt. För barn är allting så ENKELT och UPPENBART. De ser hela bilden, utan detaljer, som vi serverar dem och då blir det så enkelt.
Phini är min starka riddare, i ur och skur. Han ska ta hand om sin mamma och han står på min sida när det krisar sig. Jag berättade för Phini att jag ska träffa Martin om nån da och sitta ner och prata med honom. Jag berättade det eftersom vi ska träffas hemma hos oss och jag tillhör skaran mammor som håller barnen ganska uppdaterade och informerade. Såhär löd vårt samtal..

Phini: Mamma, varför flyttade Martin?
Jag: För att jag blev arg på honom och sa att han fick flytta.
Phini: Men mamma, bara för att man blir arg kan man inte säga till dem att flytta!!
Jag: Jag vet Phini, men.. ibland gör vuxna så när man blir arg. Men jag skulle aldrig säga till dig eller Laaiti att flytta för att jag blir arg, det vet du va?
Phini: Ja… Ska du säga förlåt till honom?
Jag: Vi får nog säga förlåt till varandra, Phini.. Vi har nog bägge två varit dumma mot varandra.
Phini: Men var bor Martin nu då?
Jag: Jag vet inte faktiskt.. jag tror han kanske sover över hos några kompisar, jag tror inte han har nånstans att bo nu.
Phini: Men då kan han ju få bo hos oss? Han får inte pussas med andra flickor ju.
Jag: Nähä? Varför inte då? Han kanske träffar en annan flicka att pussas med?
Phini: Men mamma, nej. För ni är gifta och då får man bara pussas med den man är gift med. Ingen annan.
Jag: Jaha.. det visste inte jag.
Phini: Mamma, då ska jag påminna dig om det varje dag.

Och det slog mig hur enkelt allt är i hans lilla värld. I hans svart/vita värld helt färglös av avsaknaden av detaljer. Det stora hela. Efter en stunds vidare avslappnat småprat om saken pratade vi vidare.

Phini: Mamma, vi behöver inte Martin. Vi klarar oss själva.
Jag: Ja, det gör vi Phini.. fast det var väl bra att ha Martin ändå, han hjälpte ju mamma mycket, han diskade ju och tvättade och så.
Phini: Mamma, JAG kan hjälpa dig. Jag kan diska efter maten, ok? Martin är tråkig.
Jag: Tråkig? Varför då?
Phini: Han lekte inte med mig.
Jag: Du.. det gjorde han väl visst. Vi  var ju ute mycket, klättra i träd och lekte på lekplatser och så.
Phini: Jo, men han lekte inte med mig och mina leksaker.
Jag: Nä men det gör inte jag heller ju, är jag tråkig då?
Phini: Nä men mamma jag tycker om dig mest i alla fall.

Och jag antar att det är så lätt. Jag är hans mamma, jag kommer undan med sånt, bara för att jag är mamma och kärleken redan finns där, nästan genetiskt. En gentisk kärlek är det. För andra som kommer in i barnens liv är det annorlunda, de måste verkligen JOBBA på att få den kärleken. För barnen skiter i om du är arbetslös, om du är fattig eller rik, om du har fina kläder eller inte. De undrar hur bra du är på att lyssna, ge uppmärksamhet och leka med dem. De graderar snällhet. Fan vad enkelt.

Och väl framme vid skolan efter vi hade pratat hela vägen dit, märkte jag att dörren till skola/fritids var låst. På gården lekte fyra pojkar vid gungorna i regnet och inga fröknar syntes till. Inga skrikgula västar som hejjade på oss. Det är ju höstlov. Fritids är öppet men inte skolan. Och jag ville ju inte bara lämna Phini där själv på gården, utan fröknar och med pojkar från de äldre årskurserna som han inte ens känner. Så efter 10 minuters spanande utan att jag sett nån vuxen tog jag med min son hem igen. Och då slog det mig – jag vet inte hur det går till. Var ska jag lämna min son och till vem?


Lämna en kommentar!

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

7 tankar om “Jag vet inte hur det går till!

  • Jessica

    tänk vad skönt det vore att få vara barn igen. Och hans logik är verkligen slående. Det är verkligen en grabb att vara stolt över. Knas med inga fröknar någonstans, har fritids öppet så måste där väl finnas någon som har ansvaret.

  • Martina

    Det verkar som du har haft en bra morgon idag!

    Mycket konstigt att det inte finns fröknar ute, du får väl fråga dem hur det ska vara?

  • Maria Malmgren.com

    Barns logik är underbar. . Vi kan passa han. . Ifs jag tror inte han känner så jätte trygg bara. . Men jag finns här om det verkligen krisar . . Bara ta bussen hem till er. . . . Jo ang fredag så skall vi vara hos doktorn redan kl 9. . Så det bli lång tid vi skall göra av med och vi först kan ses kl 14 . . . Tusen tack för fina samtalet. . När kan du nästa gång? Middag i helgen? Kram

  • saija

    Du borde ha fått papper med hem ang lovveckan. Man brukar ju få fylla i om barnet behöver fritids el inte under den veckan?
    Konstigt…

    Önskar er iallafall en bra dag! Kram

  • Kattis

    När jag gick på fritids (kort period eftersom jag var livrädd för en av dom som jobbade där, så istället för att vara på fritids gömde jag mig bakom skolan..) så var det i en speciell byggnad precis bredvid skolan dit man hämtade & lämnade!

  • jenkan

    tycker det lät väldigt skumt att där inte var någon personal ute, på min jobb så brukar vi börja i matsalen där de tidigarbarnen äter mat (har alltid frukosten i matsalen), så när man börjar så hämta man upp dom barn som tillhör ens avdelning och tar med sig dom och öppnar upp på sina avdelningar. Jag tycker nog att du får fråga så du vet vad man har för rutiner under loven.

  • Hanna @ jasas.se

    Tycker det är skitbra att du håller barnen uppdaterade.. för det finns ju inget klokar än barnen själva. Ärligare varelser får man leta efter..

    Hoppas allt går bra och att du mår någorlunda okej trots allt. Tänker på dig! Kram