ante omnis mea familia

Jultomte-hot under hela december!

December har de bästa förutsättningar för föräldrar, att få snälla barn. Vi hotar med tomten. 99% av föräldrar hotar med tomten för det är vida känt att tomten minsann inte kommer till de barn som inte varit snälla. Sen att vi inte lever upp till våra hot är en annan femma. Där är vi inte konsekventa för fem ören för att det vore ju jävligt elakt om ett av barnen satt där på julafton utan en enda julklapp, för att de inte lydde morsan och tog på sig jackan eller smällde lillbrorsan på käften dagen innan. Men om vi hade gjort det, levt upp till hoten om en julklappslös afton, hade vi bara kunnat skylla på tomten och tvått vra egna händer. "Jooo han är så elak och orättvis, den där tjockisen tomten" kunde vi sagt. Men först år senare när barnen lär sig att tomten inte fanns (JO JAG SA DET!) kommer vi få det som en käftsmäll av barnen och vi kommer få för det, tro mig. Det blir ett B-klass ålderdomshem de sätter oss på där det serveras bröd och vatten dagarna i ända och personalen sitter med mobiltelefoner istället för att byta våra blöjor. Så det vågar jag inte. Jag vill inte riskera min ljuva ålderdom för en julklappslös afton.

Dagen efter Phinis födelsedag tog jag med en påse lussekatter till dagisfröknarna. En av fröknarna berättade för mig idag att en del av fröknarna hade suttit i fikarummet när Phini kommit in med en korg lussekatter, huvudet nersänkt och ett litet blygt flin och snabbt satt den på bordet  framför fröknarna med ett snabbt "varsågod fröknar!" och var snabbt på väg därifrån när de frågat vem som har bakat dem. "Min mamma och jag" hade han svarat och skyndat ut. Så de senaste dagarna har jag gått förbi fröknar genom dagis som tackat för de goda lussekatterna. "De var verkligen JÄTTEGODA" sa fröknarna och jag pustar ut i lättnad. För att jag vill inte bjuda på äckliga bullar och bli den där mamman som inte kan baka. För jag är ju (tro det eller ej) en bullmorsa. Särskilt som de vet att vi bakar väldigt mycket hemma hos mig och nu var det lite "upp till bevis" faktor när jag bjöd. Sen att jag aldrig gjort lussekatter förr vore en ursäkt om de var äckliga. Men jag uppskattade uppskattningen och jag kan nu föreställa mig att bjuda mer på det vi bakar.

För trots att jag till synes går min egen väg och oftast skiter fullständigt i vad andra tycker och tänker så uppskattar jag att bli uppskattad. Och jag föredrar när människor tycker gott hellre än ont om mig.

Men jag låter det inte påverka mig när folk inte tycker om mig.

Som igår exempelvis, i studion. Jag hade en kund jag gjorde hål i örat på och innan hon och hennes kompis skulle gå sa hon "Jag vet nån som hatar dig i Svedala".
Svedala..jag känner ingen.. Eller vänta lite. Det gör jag ju visst. Förutom min moster och kusin (som förmodligen också hatar mig). Tjejen framför mig sa "Vampyra" som om det vore hennes namn. Minns ni Vampyra? Jag minns Vampyra. Men att hon hatar mig? Jag har träffat henne EN gång. Hat är ett starkt ord. Och känner hon så om mig så är det okay. Jag kan inte säga att jag hatar henne. Jag kan inte ens säga att jag egentligen tycker illa om henne. Jag tycker nog ingenting om henne alls. Hon har ingen del i mitt liv och således påverkar det mig inte om vad hon tycker om mig.

Och med det sagt.. disken väntar. Bjipp bjipp!

Lämna en kommentar!

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

14 tankar om “Jultomte-hot under hela december!”

%d bloggare gillar detta: