ante omnis mea familia

Jävla tjatkärring!!

Jävla tjatkärring. Det är alltid samma sak. Tjat, tjat, tjat och ännu mer tjat. Och mittemellan tjatet är det gnäll, gnäll och mer gnäll. "Gör det, gör det nu, plocka undan efter dig, Lägg smuskläder i tvättkorgen, städa undan NU". Tjat. Bara tjat jämt. Att man inte kan få lov att vara ifred en stund.. Ja ja, jag SKA plocka undan.. jag SKA lägga smutskläderna i tvättkorgen.. ja, jag ska.

Jag har blivit min mamma. Jag minns hur hon tjatade och hur hon gnällde och oftast (när jag var tonåring) så verkade hon mest vara en surkärring. Idag är jag min mamma. Idag förstår jag henne på ett annat sätt, som hon tjatade.. Jag bara tjatar och tjatar på pojkarna. Och jag blir irriterad när jag tjatar och blir faktiskt trött på att höra mitt eget tjat. När jag säger åt dem att plocka undan och de inte gör det blir jag tjatig och säger åt dem igen. När de ändå inte gör det blir jag lack och hotar med att de inte får gå ut och leka i snön om de inte gör som jag säger. Det biter inte för det enda de hör är tjat och mer tjat.  Och jag har inte tid att vara pedagogisk och prata för döva öron i barnens ögonnivå och dalta. Jag har inte tid att sitta på deras rum och övervaka och positivt uppmuntra. Jag har ju ett berg av disk som inte diskar sig själv och jag har ingen diskmaskin. Jag har ingen sådan cool manick som går omkring i lägenheten och dammsugar åt mig och jag måste själv stoppa in kläderna i tvättmaskinen och därefter hänga upp det. Och det enda jag begär av pojkarna är att de plockar upp på SITT rum – resten fixar jag. Så jag tjatar och tjatar och har lust att slita av mig håret. Och väldigt god lust att bannlysa allt vad leksaker heter hemma hos oss. Så sett är det aldrig nerstökat på deras rum, right?

Tjat.. alltid en jävla massa tjatande..

Lämna en kommentar!

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

9 tankar om “Jävla tjatkärring!!”

%d bloggare gillar detta: