Kan jag vara störd för livet?

Och sen har vi det här med böcker. Som många utav er förstått så läser jag ganska mycket. För nöjes skull såklart och när jag får tid till det. Tydligen ska man prioritera ungar och hem innan man får det godkänt att sätta sig med en bra bok. Annars får man minuspoäng i sin mammabok och barnen växer upp och skriver egna böcker om hur det var att växa upp med en frånvarande mamma.

Jag läste ju boken “Varför gråter inte Emma” och jag själv, känslig som jag är – lipade från pärm till pärm. Och nu har jag satt mig med en annan bok som jag hittade hemma hos Lotta och snabbt roffade åt mig. Det är ännu en sann berättelse för av någon morbid jävla anledning är faktiskt bara de böckerna som tilltalar mig. Och ju mer misär orden vittnar om, desto bättre. Man kan nästan tro att jag har en sjuk läggning för andra människors tragik men det är nog inte riktigt så.  Men jag undrar varför jag inte lipar lika mycket till denna boken som faktiskt i ärlighetens namn – är hemskare.
I boken “Varför gråter inte Emma” får man läsa om Arboga morden där två barn blev mördade. Och då grät jag.
I denna boken “Hur kunde hon?” får man läsa om två systrar som växer upp i en sjuk jävla pedofilhärva där ALLA de träffade som barn våldtog dem och misshandlade dem – till och med deras egen mamma. Men av någon anledning gråter inte JAG, som annars har så lätt för att gråta. Böcker som rör pedofili får mig sällan att gråta men uppenbarligen gråter jag när ban blir ihjäslagna. Är det något större fel på mig? Är jag verkligen så trubbad när det gäller pedofili och övergrepp på barn att jag inte kan “ta åt mig” på samma sätt?

Vilken sjuk värld jag lever i.

Du gillar kanske också...

4 svar

  1. Andie skriver:

    Jag tror att du slog huvudet på spiken, du är kanske avtrubbad när det kommer till pedofili pågrund av dina egna erfarenheter. Det är ju sorgligt att man blir så men det är kanske även en skyddsmekanism som du har byggt upp runt om dig.

  2. mimmi skriver:

    Jag läser också mycket. Har varit i en extrem läsperiod sedan 1 år tillbaka och slugar böcker som fan. Jag har läst en del sådana böcker som du beskriver. För några år sedan läste jag en bok om en flicka som blivit våldtagen, misshandlad och vanvårdad i hela sitt liv. Våldtäkterna och övergreppen begicks av dels föräldrarna, släkt, morföräldrar, kusiner, vänner och även av främmande som familjen sålde henne till. De sexuella övergreppen startade när hon var ett halvår gammal!!! Boken var så hemsk att jag knappt trodde det var sant. Jag tog så illa vid mig och berördes, att jag inte sedan dess kunnat läsa någon sådan bok. Min hjärna har så svårt att acceptera att det finns sådana människor. :(

  3. Jag gråter aldrig när jag läser böcker, oavsett handling. Så hur störd är jag då? :-) Men jag påverkas. Blir illamående, får ångest & en utläst bok om utsatta barn förföljer mig mentalt under lång tid efteråt. Men jag gråter inte.

  4. Tamagal skriver:

    den boken höll jag på att spy när jag läste…
    Den värsta hittills.

Har du nån tanke? En åsikt? Lämna en kommentar så blir jag glad!

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.