ante omnis mea familia

KARMA: What comes around…

<KENOX S630  / Samsung S630> Jag var inte full igår. Jag drack nått glas likör men höll mig på min plats, jag går ju på penicillin. Och med det sagt är jag inte bakfull idag. Tacka gudarna för det. Men jag har känt mig lite off och lite seg idag, jag antar att det beror på att jag somnade så pass sent och alla intryck under dagen.

Jag gick hem till Charlotte en sväng innan för att kolla hur det är med henne och ge henne en puss innan jag hämtade pojkarna hos mormor. De har haft en underbar helg tillsammans och det är med lite avund jag lyssnade när de berättade om äventyret till Cirkus där spindelmannen var (?) och alla djuren och de där gummimänniskorna som går på lina.
Mormor har tagit barnen lediga i två veckor från dagis för att hon vill ha dem lite. De ska göra utflykter till folkets park, gå och bada och åka på små resor, bl.a ner till Ystad och besöka mammas väninnor. Jag antar att mamma bara vill skryta om sina barnbarn och visa upp dem som om de vore självaste troféer men hell, vem är jag att klandra henne – pojkarna är ju de sötaste som någonsin skapats – de är ju mina.
Det har varit väldigt lugnt på hemmafronten idag – MYSDAG galore. Pojkarna har mest lekt och jag har mest softat. Solen står i högan sky på min balkong varje eftermiddag så jag har suttit där med kaffe och cigg mittemellan matlagning, disk och dammsugning.

Ack, och vet ni vad som hände..! Minns ni mordet på fröken ampellilja? Well, idag blev hon hämndlysten den lilla jäveln. Pojkarna stod i badkaret och Phini ville ha några badleksaker som jag har i en utav lådorna under där ampelliljan står. Nej, jag kastade inte henne, jag överröste henne med kärlek tills hon satte nya blad och växte sig starkare.

Och i sitt esse, idag, när jag drog ut lådan där både jag och Phini lutade oss över, trillade hela krukan ner..! Hur i helvete..? Den studsade på mitt huvud, sen över på Phini’s huvud med ett duns innan hon flög i golvet. Krukan klarade sig väl, ampelliljan likaså med några knäckta tilltuffsade blad – mitt huvud blev något ömt och Phini tjöt. Jag plockade upp honom och satte honom i mitt knä och tröstade honom och förklarade ampelliljans ljuva hämnd. ”Vet du Phini.. kommer du ihåg när du klippte av alla hennes blad..? Då fick hon så ont och nu ville hon nog göra samma sak på dig. Man ska vara snäll mot alla levande, stora som små”. Det där var inte logiskt för min supersmarta 4½åring. ”Mamma, blomman har inga ögon, inga öron och ina ben!” upplyste han mig. ”Nej. Man behöver inte ha ögon och ben för att leva. Alla träden lever, alla blommorna, gräset, små djur lever. Och man ska vara snäll mot alla” blev mitt svar. Phini ville då att vi skulle blåsa på ampelliljan som förmodligen också hade ont efter fallet.

blomma12 Och jag.. ja, jag var en stolt mamma. Om jag lyckas lära mina barn ha respekt för naturen – för våra blommor, våra träd, gräset vi går barfota på och havet vi badar i – då känner jag mig nöjd. För oavsett så är vi alla en del av samma värld och väl levande. Vi behöver alla varandra och bör ta bättre hand om varandra.

Lämna en kommentar!

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

7 tankar om “KARMA: What comes around…”

%d bloggare gillar detta: