Klipp mina vingar

maddis“Det är dags nu, min vän, det är dags. Sprid dina vingar och ta ett djupt andetag. Blunda och samla mod och kraft. Och sen.. hoppa!”

Det är som om någonting säger mig.. någonting större än dig och mig, än luften jag andas och drycken som kyler min hals – någonting större, någonting allsmäktigt. Det talar till mig men jag hör inte vad den vill mig. Långt bort i fjärran hör jag hur den skriker mitt namn och påkallar mig och nånstans just bredvid mig viskar den ömt och ljuvt. Det är lugnt och befriande och tryggt men det är skrämmande och jag vet inte vart jag ska vända mig. Jag står ju i mitten. Som förr. Som förr står jag här igen, i mitten av tornadon. Det är tryggt och lugnt och jag vågar inte lämna denna plats för runt omkring mig råder total kaos.

Jag vågar inte springa bakåt för där virvlar det. Jag vågar inte ta ett steg fram för där virvlar den kaotiska tornadon, jag kan inte ens luta mig mot väggen för då faller jag in i tornadon och den kommer ta med mig. Sen plötsligt tar jag mod till mig. Jag sluter mina ögon och lyssnar på den ömma trygga rösten som säger åt mig att hoppa. Jag tar ett andetag och samlar mod och lyfter ena foten från marken och bestämmer mig för att NU! Nu hoppar jag!
Men så ångrar jag mig, för det är ju lugnt här.. vad händer om jag.. om jag.. Så jag sätter ner foten igen och jag gråter inombords. Jag tar ett halvt steg bakåt men jag går inte längre. Det är kaotiskt där med. Vart ska jag ta vägen…


Någonting säger mig att  jag har nått ett vägskäl i mitt liv. Ett nytt kapitel ska börjas skrivas och jag sitter med pennan i handen och tittar på detta blanka pappret framför mig men jag vet inte vad jag ska skriva. Jag har absolut inte en aning. Men någonting säger åt mig att börja nu. Men jag sitter kvar. För jag vet att detta kan bli ett ödesdigert slut på hela mig, när jag väl börjar detta kapitlet. Det är 50/50. Antingen blir det ett utav mina smartaste val eller så blir det slutet på allt. Och det drabbar inte bara mig, det drabbar så många runt omkring mig. Min familj, mina underbara barn. Då vågar jag plötsligt inte chansa längre. Det är som att sitta fast. Och jag sitter fast och jag ber.. ge mig inte möjligheten att ha val längre. Klipp mina vingar för jag kan ju ändå inte flyga.

 

 

Detta ett ett inlägg som skulle kunna vara låst men jag valde att publicera det offentligt.  För what the hell.. det är nog fler än de som har lösenordet som någon gång i livet känt såhär?

Du gillar kanske också...

8 svar

  1. jag skriver:

    våga chansa…. bred ut dina klippta vingar, ta sats och hoppa mot det det mål, livets har ett eget skyddsnät som utlöses om behovet uppkommer. Jag stod som du en gång, murar hade besegrats, giftigt motstånd hade förintas… det starka sken där det okända fanns bakom lockade mig och vet du! Det var det bästa hopp jag gjort i mitt liv! Mina ord till dig är… gör det! De nära finns alltid bakom och älskar dig oavsett!

  2. Ida skriver:

    Du är modig och stark, våga hoppa! Vi är många som tror på dig här ute.

  3. missmaddis skriver:

    Men säg inte så när ni inte vet vad det handlar om?!
    Tänk om det handlar om att jag är så jävla trött på mitt jobb och ill göra nått annat – så rekommenderar ni mig att SLUTA mitt jobb & hoppas på det bästa poch sätta mina barn i den sitsen där jag inte ens har mat till dem?
    Tänk om jag träffat en man som bor i ett fattigare land och vill vara med honom – så rekommenderar ni mig att säga upp lägenheten och ta med barnen runt halva jordklotet & hoppas att det håller & sätta mina barn i den sitsen?
    Tänk om det handlar om att jag inte vill vara mamma längre utan vill testa på att fpå vara helst själv och ge upp barnen till myndigheterna?

    Säg inte att jag ska VÅGA när ni faktiskt inte vet VAD det är jag ska våga?

  4. jag skriver:

    Du är så ambivalent och tvetydig… ok vad vill du att vi ska skriva då! Jag trodde du gillade när vi skrev kommentarer… reflektioner till dina ord, vad ens tankar blir efter man läst det du skrivit! Men jag har nog även där tolkat fel! Minns nog nu att du sagt att du skriver enbart för dig själv! Du har alltså inte ett val, att inte välja så välj inte då!

  5. missmaddis skriver:

    Klart jag tycker om när ni kommenterar (vrid inte mina ord), det är inte det jag handlar om.

    Men det kan vara ödersdigert att ge råd ibland, det förstår du nog?

    Men precis som ni får komma med era synpunkter och tankar på inlägg och kommentera kan väl jag få lov att ge mina synpunkter och tankar på era kommentarer – så föddes DIALOG och konversation och diskussioner..

    ta det för vad det var.. och bolla med mig istället för att ta illa vid dig.

    Peace, woman.

  6. Lars skriver:

    Våga lita på din intuition!
    :-D

  7. Emma skriver:

    Jag säger som Lars!

  8. Linda skriver:

    Rådgör med någon/några av dina närmsta i ärendet. Lita på att de som älskar dig försöker leda dig rätt. Lycka till!

Har du nån tanke? En åsikt? Lämna en kommentar så blir jag glad!

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

WP2FB Auto Publish Powered By : XYZScripts.com