ante omnis mea familia

Konfrontation

Och när jag kom till jobb idag påpekade Cindy att detta var sista gången vi jobbar ihop de närmsta tre veckorna. Hon ska ju på semester och jag ska ju ta hennes dagar. Sen tar Lasse ut semester och jag hoppar inte lite för honom också vilket innebär att det blir mycket att göra nästa månad men jagklagar inte alltför mycket. Cindy har verkligen lyckats pricka rätt med schemat och jag tackar inte nej till jobb.

Det gick bra på jobb idag. Jag hade nästan inga bokningar när jag kom men fick en del dropin och det gjorde min dag. Inga extravagant men det gick bra i alla fall. Jag fick en knäpp på näsan av chefen men jag var förberedd i alla fall och det underlättade. Sen när jag stod på Kahls och väntade på min latte kom killen frpn EB Games. S som är gift med N som brukar jobba hos oss. "Jag har en sak till dig sen" sa han. Och nyfiken som jag blev undrade jag vad men det ville han inte berätta och räckte ut tungan åt mig. Ett tag senare kom han in i butiken och gav mig en svart påse som det står EB Games på. Jag höjde ett ögonbryn och tittade ner i påsen och såg en XBOX konsol med två handkontroller, en fjärrkontroll och ett spel. "Det kan du ha till barnen" sa han och jag var helt chockad. Jag visste inte vad jag skulle säga, jag blev så förvånad. Jag tackade så mycket och ville helst ge honom en kram men jag visste inte om han skulle känna sig obekväm med det så jag lät bli. Vi har aldrig kramats förr. Tänk att han GAV mig en XBOX. Sådär helt appropå och utan anledning.Tack till S. Tack så enormt mycket, jag är överväldigad – fortfarande.

När jag hade slutat jobb hoppade jag på bussen och fortsatte läsa i boken jag påbörjade på väg til jobb innan idag. Jag bestämde mig för att börja med boken av Constance, som heter "Äcklig" och än så länge är den bra. Jag visade böckerna för Cindy som skrattade gott för att hon har alla tre hemma och har läst de alla. Tänk att vi har samma smak i böcker. På bussen hem fick jag ett samtal av ena halvan av T&T som berättade att en viss mamma från dagis ville ha mitt telefonnummer. Hon har tydligen läst min blogg och hade ett och annat att säga till mig efter att hon läst inlägget "Jag ville slå hennes unge" – och ja, det var ju just mamman ifråga. Min omedelbara tanke var "när började hon läsa min blogg och hur vet hon att det var henne jag menade" eftersom det kom så plötsligt. T&T undrade om de fick ge ut min nummer. Såklart. Varför inte. Jag har inget att ducka för – jag tar smällen och jag står för det jag skrivit. Jag återberättade fakta som jag dels bevittnat och hur jag upplevde det. Så är det. Jag bad T&T förklara för mamman att hon gärna får ringa efter jag har nattat mina pojkar. Dels för att jag gärna vill umgås med dem när jag kommer hem från jobb och dels för att det är något man bör diskutera i lugn och ro. Men hon ringde inte – hon skickade sms och hon  var inte glad. Vi skickade några sms fram och tillbaka och hon poängterade några gånger om att hon är ensamstående med sina två barn. Och det känner jag ju inte alls till, hur det är? Hon har åtminstone en pappa med i bilden. Tro mig, jag vet också hur det är att vara ensam och ha det tufft så jag anser inte det vara en ursäkt eller förklaring. Om man  har det jobbigt och inte riktigt klurar ut dety finns det faktiskt hjälp och stöd att få – det fick ju jag med Laaiti när han hade det jobbigt efter att Dickhead lämnade dem, det minns ni kanske hur jag gick till specialpedagog. Vidare poängterade hon några gånger att hon gör allt för sina barn vilket jag tyckte kändes irrelevant – det var ju inte frågan och det har jag aldrig sagt nått om. Det vore i så fall snarare problemet. Plötsligt skrev hon att hon skulle fantamig gå ner till dagis i morgon och säga upp honom från dagis för detta ska ingen utsätta honom för. Eh? Vem utsätter honom för vad? Hur påverkas han av detta? Vi är ett gäng vuxna som pratar om detta och då ska han sluta dagis? Schysst. Schysst att rycka honom från tryggheten från dagis på grund av detta.  Men jag tror att hon sa det i ren frustration utan att tänka innan hon skrev, för att i nästa sms efter att jag svarat på det sa hon att jag hade rätt i det. Jag började nästan ana hennes försvarsmur rasera en stund bara för att plötsligt resas en stund senare igen.  Vidare tyckte hon att jag kunde tagit upp detta med henne själv. Men jag tyckte att jag borde ta upp det med dagispersonal istället eftersom detta förekommer på dagis och då är hon inte ens där utan det är dagispersonal som bär det ansvar och vakar över barnen således får de ta den biten.

Och jag förstår att hon blev ledsen när hon läste min blogg. Inte för att jag trodde att det spelade så stor roll vad JAG tycker. Men jo jag kan förstå det. Jag hade inte reagerat likadant som hon gör men jag förstår ändå. Eftersom hon tillsynes har det allmänt jobbigt nu så kändes detta som om man sparka på henne när hon redan ligger och jag kunde inget annat än att ursäkta att jag fått henne må dåligt på något sätt. För så pass storsint är jag att jag faktiskt kan be om ursäkt när jag förstår att jag gjort någon illa, samtidgt som jag poängterade att jag faktiskt åtminstone haft respekten att censurera deras namn. Inte för att det spelar folk nån roll nuförtiden…

Men jag undrade fortfarande om hur hon fick denna informationen och hon nämnde ett namn på en mamma med två barn på vårt dagis. Men det luktar skumt om det och jag tror inte mycket på det. Jag tror inte på att den "J" hon nämnde, skulle vara en av mina läsare och stå och prata med en annan förälder om min blogg och det inlägget på vårt dagis så att hon "råkade" höra. För de som läser min blogg på vårt dagis, som gjort sig tillkänna är "Marzipanen", Dizzy, T&T, vad jag kan minnas på rak arm.  Och denna "J" hon nämnde är inte ens någon jag vet vem det är och har aldrig pratat med. Och så populär är min blogg absolut inte att mammorna på dagis står och snackar om den. Bullshit. Jag har mina misstankar om hur hon fick reda på detta. Jag har absolut inget emot att hon har läst det men jag har problem med människor somn inte kan stå för vad de gör eller säger och säga det rakt ut. För hur många gånger har jag inte påpekat det där med rakframhet..? Det är enkelt – ha ryggrad. "Du, jag berättade för henne att du bloggat om henne, bara så du vet" kunde de sagt och det enda jag hade sagt skulle varit "Okay". För om jag absolut inte hade velat att hon skulle veta det jag skrev hade jag antingen gett fan i att skriva det eller åtminstone låst inlägget.

Lämna en kommentar!

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

13 tankar om “Konfrontation”