Konsten att idissla män

– Hur gick det med killen då?
– Vilken kille menar du?
– Ja.. han du träffade sist, som följde med dig hem, som du berättade om.
– Jaha, jasså han.. vad är det med honom?
– Men blir det nått mellan er? Va det nått?
– Nää fan.. vill inte ha honom.
-Men han var ju så fin, sa du?!?
– Ja men du vet.. Been there, done him.

Sen ett ryck på axlarna. Inte just exakt ordagrant men så låter många av mina konversationer och så snarlikt att det är skrämmande. Ju mer jag tänker på det och pratar om det så inser jag vad jag har blivit. Den kvinnliga versionen av en player.
Jag kan fråga mig själv vad det egentligen är som jag är ute efter i dagsläget.
Leken. Jakten. Och särskilt det där som man har mindre chans att egentligen få. Jakten.. Ungefär som att fiska men kasta tillbaka fisken – så är det med männen i mitt liv. Och inte bara i mitt liv, i andra kvinnors liv med. Varför? Tja.. varför inte.
Jag undrar om inte män & kvinnor är väldigt lika i vissa avseenden. Som exempelvis det där med engångsligg. Det har varit främst män som öppet stått för det. Det är mer de senaste åren som kvinnor kan våga säga att de bara vill ha en kille för en natt och skita mindre i om hur hon kan komma bli kallad slampa. Som att playa.. det blir vi tjejer bara bättre på hela tiden. Vi vet hur man gör och jag.. jo jag har lärt mig precis hur man gör.
Skillnaden är att jag är öppen om det. Alla jag träffar vet var jag står, jag hycklar inte.

Det är kul att flirta! Det är kul att ragga. Det är kul att bli flirtad med, att få komplimanger. Även om jag vet att han har en baktanke, men wtf det har jag med.
Jakten är det roliga. Att klä upp sig snyggt, sminka sig och att få uppmärksamhet. Att få vara förförisk. Alla kvinnor borde bejaka sin kvinnlighet mer. Även om man har ett förhållande borde man kunna vara förföriskt – det är ju det som gör oss kvinnor. Och det ger oss minst lika mycket som det ger männen. Vi mår bra av att känna oss sexiga och kvinnliga. Jag gjorde det under hela mitt äktenskap med. Någon gång då & då när han minst anade det, kom jag insläntrandes i vardagsrummet helt appropå i en värsta ”kom-och-ta-mig-vilt-härochnu” outfit. Han uppkattade det. Jag uppskattade när han tappade hakan och tyckte jag var den sexigaste kvinnan han sett. Även om han inte menade det så kändes det så i alla fall och det mådde jag bra av. Men OM han nu mot förmodan tyckte det, trots min hängiga hud och mina obefintliga bröst, undrar vad han hade sagt om han sett mig på det sättet idag, med min nya kropp.
Men det handlar inte om de fysiska attributen – det där med att vara sexig. Att vara snygg och sexig sitter någon annanstans. Jag vet det låter en som klyscha, men det är ju så. Jag var ju faktiskt sexig med min hängiga hud och med revbenen som stack ut. Det var något annat hos mig som gjorde mig sexig. Kanske sättet jag rörde mig på. Blickarna jag gav eller hur jag viskade i hans öra. Och uppmärksamheten han gav mig då är samma typ av uppmärksamhet män ger mig i dag när jag väl bestämt mig – för att jaga.

Att jaga innebär att jag, just den kvällen ska lyckas fånga en killes uppmärksamhet/intresse. Att jag, med min förföriska blick och mina leenden kan få honom att börja ”hrm’a”. Sådär att han undrar lite mer om mig.. nästan så att det växer ett begär inom honom. Det innebär inte att jag måste stirra på honom, det innebär inte att jag måste prata med honom. Ibland räcker det med vibbarna sa man skickar ut. Som elektriska impulser. Och när jag känner deras blickar bränna och ser dem i ögonvrån vet jag var jag står.  Som en lejonhona i hunger som ligger på marken och spanar in sitt byte och sakta men säkert kryper närmare innan hon ska attackera. Där adreanlinet sakta pumpar i ådrorna och flöder genom kroppen och man känner hur andetagen blir tyngre.  När jag väl har fått honom dit jag vill – när jag nått den punkten att jag vet var jag har honom och kan få vad jag vill så börjar leken/attacken. Då är jakten vunnen och han är min om jag vill ha honom. Men han ska aldrig veta vart han har mig. Aldrig någonsin. Det är då jag ska stilla min hunger som kvinna. Han ska mata mig med komplimanger och uppmärksamhet och jag ska vara kvinnan i hans ögon just där och då. Han ska vilja ha mig. Tycka om mig. Han ska undra vem jag är och just som han tror att han har ett hum om mig, så knycker jag lite för att han inte ska bli självgod. Han ska aldrig veta var jag står, aldrig ta mig för givet eller någonting hos mig alls för den delen. Så bygger han mer intresse för att han inte får grepp om mig. De ska aldrig känna sig överlägsna eller tro att de bestämmer, de ska veta att jag gör det. I alla lägen. Jag bestämmer hur, var och när. Och när jag tar med honom hem är det på mina alla villkor. The joy of being a woman. Och när jag är mätt och mår bra, när mitt ego har pumpats upp till min belåtenhet, då är jag färdig. Då har han tjänat sitt syfte och jag har inte mycket mer nytta av honom. Om jag är på gott humör kan han få stanna till morgonljuset. Sen han läggs på en hög av män som flyktigt passerat i mitt liv och jag fyller i min lilla bok med hans namn – ungefär som man hade gjort om man går med i viktväktarna och skriver upp sina points eller maten man äter. För detta är också mat för mig – mat för mitt ego. Eller om jag haft den där tapeten så hade jag skrivit in hans namn på väggen.

När jag sen har haft honom så är det oftast så att jag vet att jag kan få honom igen. I 9 fall av 10 så är de mina tills jag kastar bort dem och inte vice versa. Men jag vill inte ha dem mer. Varför inte? För att de tjänat sitt syfte. De gjorde det jag ville och behövde och kan de inte slå det en andra gång så får det vara så.  Nyfikenheten är död. Spänningen är avklarad. Det är här mitt eventuella intresse kallnar och fryser till is. För att jag vet att jakten är över och mitt byte är tuggat. Hur kul vore det för en lejonhona om hon inte får jaga mer? Det ligger i hennes natur, det är en instinkt – samma instinkt som driver kvinnor och män.
Jag behöver inte dra hem en kille och ha värsta kinky dominatrix sex med mina fluffiga handklovor och high heels för att jag ska känna mig som kvinna, missförstå mig rätt. Det kan räcka med flirten. Det kan räcka att jag känner hans blickar på mig vart jag mig än vänder i rummet. Att han är efter mig som en liten fluffig ullig svans – redan då vet jag att han är min. Men han är den killen som aldrig fått följa med mig hem – han är serverad gods. Jag vill ju jaga.

Det är såhär det går till. Vi jagar. Vi attackerar sen kastar vi bort dem. Inte bara jag – många andra kvinnor med. Och män med för den delen. Vi idisslar varandra tills vi hittar smaken vi får mersmak utav. Och jag.. jag är kräsen, så jag kommer fortsätta idissla män för jag trivs med det och än så länge är det ingen som har klagat.

Glöm inte att rösta.

Lämna en kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

9 tankar om “Konsten att idissla män”

WP2FB Auto Publish Powered By : XYZScripts.com