Kyk noord en gaan voort

missmaddisNi vet alla att jag är ett stort fan av förändring – särskilt livsförändringar. Jag pratade med specialpedagogen igår som hastigast, hur jag (på gott & ont) har svårt att sympastisera med människor som ständigt gnäller och klagar över sin livssituation utan att göra någonting åt det. Varför klaga då? Om man inte trivs med sitt liv, vem har makten att förändra det då? En själv. Jag gnäller sällan över situationer som jag har makt att förändra. Visst kan det finnas hinder på vägen, men hinder är till för att klättras över. Allt är inte lätt, det har jag aldrig påstått. Det var till exempel ingen dans på rosor att banta ner mig 74 kilo. Men jag klarade det. Efter många olika försök så klarade jag det.

”Jag trivs inte på mitt jobb” – Byt jobb.
”Jag är så trött på att alltid sitta hemma” – Gå ut.
”Jag är så trött på min man” – Byt man.
”Jag är så trött på att alltid städa upp efter andra” – Sluta städa efter andra då.

Det behöver inte svara så förbannat svårt att förändra saker man vantrivs med. Det finns lösningar på alla problem och ibland får man faktiskt ta en risk – en risk för lycka.  Att våga sig ut i det okända. Vem vet, lyckan kanske finns där. Även om man inte hittar rätt meddetsamma så har man åtminstone försökt att förändra sin situation. Man skapar sin egen lycka, tror jag. Det behöver inte vara stora förändringar, det kan räcka med små saker, som gör världens skillnad. Någonting man gör annorlunda – att våga. Att chansa, ta en risk.
Jag ser kvinnor omkring mig som bytar jobb för att de inte trivdes med det de hade. Kanhända att de fick gå arbetslösa ett tag innan de hittade rätt. Kanhända att de fick prova på olika jobb innan de hittade drömjobbet. Hon fick erfarenhet under tiden, sen kom hennes vardagslycka med jobbet. Win & Win situation.
Jag ser kvinnor omkring mig som lämnar sina män för att de var olyckliga i förhållandet och ville prova sina egna vingar. I vissa fall hittade de en ny man som passade bättre för dem, i andra fall gick de tillbaka till sina män och insåg, att den man de hade var faktiskt rätt, men hon såg det inte för att hon kände sig låst i deras förhållandet. Hade hon tur så tog maken tillbaka henne. Win & Win situation.

missmaddisJag blir själv förundrad över mina egna livsförändringar, allt från tonåren till dags datum. Jag satt som hastigast igår kväll och ögnade igenom en del dagboksinlägg på lunar från bara ett år tillbaka och kan se hur texten är utformad, hur jag har utvecklas sedan dess. Jag kunde minnas känslorna jag hade då, som idag är som bortblåsta och jag undrar om jag hade reagerat likadant idag. Det känns som om jag mognat 10 år på kort tid. Tack och lov att det inte visar sig i rynkor.

Jag tror på förändring och utveckling. Jag tror inte att någon människa mår bra av att leva exakt likadant i halva sitt liv. Vi är ju människor, trots allt. Det kan vara svårt att hitta de förändringar och utvecklingar man behöver när man lever i visst sorts liv men det går. Man måste bara hitta sin nitsch.

… Jag är inte felfri. Jag har lyckats med mycket, tagit många risker, gått bet tillräckligt många gånger för att veta vad jag pratar om och för att kunna backa upp & käka mina glaserade ord. Men jag har fortfarande hinder framför mig. Risker som ska tas och chansningar. Det kommer snart en dag när jag VÅGAR. Och när jag väl vågat det så kommer det nya risker och chansningar.

 

Så titta norröver, och gå vidare..
Även om det finns hinder i livet.

Du gillar kanske också...

10 svar

  1. Tale skriver:

    Obstacles are there to be climbed! But please don’t aske everybody in the world to look north, will you. It’s gonna be crowded… ;o)
    Of course you will dare! But you will bring your blog, won’t you?

  2. Kimberly skriver:

    Kan skrivas med en mening: Vågar man inte satsa kan man inte vinna =) Du vann & vinner fortfarande, trots motgångar så sätter ingen fälleben på dig!!

  3. Karro skriver:

    Har läst din blogg under en tid och förundras över hur stark du är. Du tar tag i din och dina barns situation, du kämpar och för varje motgång så reser du dig starkare än innan och tar dig över de högsta hinder. Du inspirerar! Du vågar, du vill och du kan!!

  4. patruska skriver:

    tack

  5. Anna skriver:

    Ja jag tror också att man kan lyckas med det man vill lyckas med det tar bara olika lång tid.

  6. Ninna skriver:

    Man kan och klarar allt bara man själv ger sig fan på det.
    men man får ju också ha tålamod för det kan ju ta tid.

  7. carola skriver:

    Åh! jag kunde inte hålla med dig mer! Jag tål inte människor som inte tar ansvar för sina egna liv och inte inser att det liv man har har man själv skapat…därför är det lika lätt att ändra det och göra det till vad man vill
    Härlig läsning!
    Kram!

  8. Jessica skriver:

    Din tanke är smart och till de mesta håller jag fullständigt med dig. Som jobb, man får byta. Det tog tid för mig, jag avskydde jobbet, men tillslut fick jag en öppning och jag tog den. Kasta mig ut i det okända, släppte ett fast för ett vikariat. Släppte tryggheten inom det jag kunde och började med något jag aldrig tidigare ens testat på.Och jag är så glad för det. Den punkten jag har svårt att hålla med om är det med ”trött att städa åt andra-sluta städa åt andra” . Jag måste ju, för jag får ingen harmoni om mitt hem ser ut som en katastrof och mina ord verkar inte gå in i min korkade (annars så goa) sambos öron…

  9. MaddeMad skriver:

    Du har en point girlfriend ;)

  10. TinTin skriver:

    Men många gånger vet man vad som är problemet, och man klättrar och klättrar ,men kommer ingen vart…
    När man har kämpat och kämpat för att få läkarhjälp, men de bara skriver ut nya mediciner istället för att gå till ORSAKEN. Det finns inte tid eller personal för att jag ska prata med en psykolog, så de skickar mig till att prata med en ”behandlingsassistent” som förövrigt säger: -”Men hos en psykolog pratar ni ju oxå bara så det gör ingen skillnad. Jag har ju också psykologi i min utbildning…”Jag LOVAR att jag har tagit i med hårdhanskarna och det är ingen lek! Jag vet vart man ska vända sig, och vad man ska göra, vem man ska prata med. Men man får inget för det, trots att man sprungit maraton över militäriska hinder…

Har du nån tanke? En åsikt? Lämna en kommentar så blir jag glad!

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

WP2FB Auto Publish Powered By : XYZScripts.com