Laaiti ska flyga till sin pappa

I morse när jag lämnade barnen sprang Laaiti snabbt och bekvämt in på sin avdelning, lika glad och hemmastadd som vanligt. <KENOX S630  / Samsung S630>Han hittade det där plastflygplanet som man sitter på och gungar. "Ska du ut och flyga" frågade hans fröken. "Var ska du flyga, Laaiti?"
Laaiti’s svar var omedelbart "Till pappa!"

Frökens respons var omedelbar"Jaha, till pappa? Ska du landa i Lomma" frågade hon och vände sig mot mig för att fråga om han fortfarande bor där. Till min kännedom, ja. Jag har ingen kontakt med honom i dagsläget. Hon undrade om de har träffats på sistone eftersom Laaiti på sistone har pratar mer och mer om sin pappa. Jag berättade att de inte har setts sedan maj 2007, för snart ett år sedan.

Jag berättade även att han faktiskt varit hemma hos mig i början på Januari men inte för att träffa barnen, inte ens titta på dem. Han & jag satt i köket mellan 22-06 och pratade. Inte mycket om barnen men massa andra saker.

Phini har också börjat prata mer och mer om sin pappa och det enda jag kan göra är att svara på deras frågor så enkelt men sanningsenligt som möjligt och tyvärr är det ofta jag får svara med ett "jag vet inte". Varför är inte pappa här? Jag vet inte. När kommer pappa? Jag vet inte.<KENOX S630  / Samsung S630>
När vi åt middag igårkväll började det snöa och barnen ropade jippi och började planera alla roliga saker de vill göra med snön. Laaiti sa att han skulle kasta snöbollar. "Vem ska du då kasta på" undrade jag. "Pappa" svarade pojken. "Men då blir kanske pappa ledsen!" svarade jag varpå Laaiti sa att han skulle trösta sin pappa.

För inte så länge sedan pratade jag och Phini om deras pappa. Jag sa att han kan ju få lov att ringa sin pappa, om han vill.
"Nej.. du, mamma. Du kan ringa pappa". Utan att hyckla för mina barn förklarade jag för Phini att pappa vill inte prata med mig. Barns lösningar är underbart enkla – "Men mamma, då ringer JAG till pappa och säger till honom att prata med DIG". Om det vore så enkelt..?

Detta hänger över mig. Men det blir förhoppningsvis lättare ju äldre de blir, när jag ur ett större perspektiv kan förklara och berätta.  Det kommer i vågor och perioder nu, detta med pappa. De kan, från ingenstans, ställa frågor och undra men jag hittar ingen instruktionsbok eller uppslagsbok med deras svar. Det vet grunden – att pappa har en ny familj och att pappa (tydligen) inte kommer att komma.

Jag kan fortfarande inte förstå, hur jag än försöker, hur han är fysiskt kapabel att leva sitt liv utan att veta hur hans söner mår, hur de växer upp och utvecklas. Hur han har kunnat gå nu 10 månader utan en enda kram, puss eller ett "jag älskar dig pappa". För det gör de – de älskar sin pappa. Trots att pappa inte har träffat dem på så länge, trots att de inte ens har pratat med honom på väldigt länge, så är deras kärlek till honom helt oskyldigt vacker och gränslös. När pojkarna ska rabbla upp alla de älskar så kommer "pappa" alltid upp. Pappa är alltid pappa och det kan ju ingenting förändra. Det bandet man har till sin familj är nästintill obrytbart. Blodsband.

Jag önskar, för mina barns små hjärtan, att situationen såg annorlunda ut. Jag önskar att hans och min relation var bättre. Att jag hade kunant ringa till honom och berätta om barnen. Att jag hade kunnat ringa honom och faktiskt ge luren till pojkarna och låta de få prata med honom själv. Att jag hade kunnat bjuda in honom i vårt hem och låta honom leka med pojkarna, köra racerbilar, flyga drakar, sparka boll, spela tv-spel. Det mest ultimata vore en regelbunden kontakt med sin pappa – är det för mycket begärt..?

Har du nån tanke? En åsikt? Lämna en kommentar så blir jag glad!

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

12 tankar om “Laaiti ska flyga till sin pappa”

WP Facebook Auto Publish Powered By : XYZScripts.com
%d bloggare gillar detta: