Leos första hundkompis!

Det är nästan så att jag blir lite fundersam. Så här fort ska det väl inte gå att anpassa honom/oss.
Jag har självklart beräknat att det tar tid för honom att vänja sig och lära känna oss. De första två dagarna var nog de som han mest låg. Ville inte äta eller leka – vilket är förståeligt. Vi lät honom vara så mycket som möjligt men sen bara släppte det, känns det som.
Han la sig på rygg i soffan och visade upp hela härligheten vilket är ett tecken på att han känner sig trygg.

Jag kände redan till några issues med honom innan jag hämtade honom. Så det var jag beredd på. Vissa saker däremot var jag inte beredd på.
Vi bor i ett område med väldigt mycket hundar. Man kan sällan ta en promenad utan att möta hundar. Jag hade fått veta att om andra hundar skäller på honom så blir han ”förbannad”. Men så har inte jag upplevt det. Jag ser det som att han är sjukt osäker och rädd vid möten. Både med hundar och människor.
De första dagarna och möten med andra hundar exempelvis, så kvittade det om andra hundar skällde eller inte. Det räckte att de var några meter från honom, han gjorde utfall. Inte aggressivt alls även om det kan se ut så. Vid nått tillfälle fick jag hålla honom i halsbandet och han ställde sig på bakbenen och skällde som en tok och skulle loss och fram till hunden.
Och det är ju definitivt en sak att träna på. Han är inte det minsta farlig eller förbannad. Bara osäker och rädd och verkar inte veta hur han ska uppföra sig. Så better safe than sorry, verkade det som.
Men sen har vi några hundar i området som jag vet är riktigt säkra och vänliga. Så när vi igår morse stötte på en hund i grannskapet, vars ägare sa hej och jag förklarade om Leo. Hon såg exakt samma sak och sa det – att han ser så osäker och rädd ut. Hennes stora vänliga Berner Sennen satte sig ner mittemot Leo. Leo försökte ta sig loss dit och skällde men jag stod lugnt kvar med honom vid min sida. Han lugnade sig såklart och satt och skakade bredvid mig och alldeles spänd men slappnade av efter en stund.

Och efter det har det bara gått bättre och bättre. Imorse stötte vi på Lina och hennes hund Melker.
Melker är en stor lufsig sak som är självsäker och glad. Han gör inget annat än att vifta på svansen och vill leka.
Leo har nu slutat skälla och morra åt andra hundar. Men han drar gärna och ska ta sig dit och verkar vilka ”komma åt” dem. Så imorse lät jag honom sitta bredvid mig framför Melker en stund. När han sen hade lugnat sig bredvid mig och verkat fatta att det är lugnt så fick han få fram till Melker och snusa. Melker vände rumpan till efter en stund och lät Leo sniffa och svansen viftade i ett.
Det gick så sjukt bra och jag är så förvånad! Från att ha morrat och skällt på alla hundar och velat slita sig dit och göra utfall – till detta! På bara nån enstaka dag! Självklart beror det mycket på den andra hunden. Melker är FENOMENAL!! Det får bli några möten till innan vi går på långpromenader med Lina och Melker – Leos nyfunna hundkompis!

Känns som att det går i rätt riktning! Han blir mer och mer trygg här hos mig och vi kommer bra överens. Och med barnen – ja, det läste ni innan.

Du gillar kanske också...

11 svar

  1. Martina skriver:

    Låter mer och mer som om det är det klassiska ” det är inte hunden det är fel på utan ägaren…” Det är tidigare ägaren som inte kunnat hantera hunden/varit osäker. Sådant ”smittar” ju till hunden som då inte vet hur den skall reagera och kör då på att ”skydda ägaren” istället för att vara nyfiken.

    Härligt att det verkar som om Leo kommit till helt rätt hem!

  2. tirja skriver:

    Skönt att läsa, han verkar behöva en lugn men fast hand.
    Och kärlek, massor av kärlek, och vart om inte hos er kan han få det?!!
    Skönt att se att han tyr sig så till barnen men är inte förvånad, rasen(erna) är ju så.
    Hoppas allt bara går bättre och bättre med han!

    Jag tror att nästan alla hundar går att rätta till, bara hos rätt person.
    Kram

  3. Anna skriver:

    Åh va kul. Vi skulle behöva låna hit Melker :) våran schäfer är just som Leo! Och i vårt område tror ju alla att han är jätte farlig fast han är världens snällaste. Osäker är rätta ordet. Hoppassat fortsätter åt det här hållet ;)

  4. Emelie skriver:

    Underbart att höra! Hoppas många kan ta lärdom av det du skriver och berättar om Leos (och eran) resa. Kan ju inte påstå att jag upplevt något direkt jubel från din kommenterande läsare.
    Superkul hur som helst och hoppas de kan bli riktiga kompisar och att han såsmåningom kan få ännu fler kompisar! :)
    Kram till er alla!

    • admin skriver:

      Haha nä långt ifrån nått jubel. Men det skiter jag högaktningsfullt i. VI trivs och mår bra – allihop. Detta funkar liksom jävligt bra :)

  5. Johanna B skriver:

    Ååååh vad härligt!:D Det handlar ju också om att ägaren ska kunna läsa av hunden och att man har rätt inställning och energi. Det är nog mest tack vare dig som han blivit så bra, glöm inte det.

  6. Helena skriver:

    Härligt att läsa att du ser och förstår att han är osäker!! Jag tar nog inte i om jag säger att 90 % av hundar som gör utfall och är ”aggressiva” är rädda och osäkra och blir i nästan alla fall felbehandlade. Jättebra att du hittar trygga hundar att träna med men glöm inte att inte försöka få honom trygg med alla hundar heller. Många blir så glada när det funkar och låter hunden hälsa på ”alla” de möter och då är man snabbt tillbaka på ruta ett. Hundar behöver långt ifrån hälsa på ens hälften av de hundar man möter oavsett hur snälla och säkra de är. Visa istället att du är trygg och stark som låter honom slippa hälsa – det är du som ansvarar för vilka han får träffa. När han insett det kommer han bli en helt annan hund vid alla möten! Stort lycka till!! /SBK-instruktör

Har du nån tanke? En åsikt? Lämna en kommentar så blir jag glad!

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

WP2FB Auto Publish Powered By : XYZScripts.com