LIVET ÄR EN SOPPA! – och jag har en gaffel.

Jag måste erkänna att jag inte riktigt kommit över besvikelsen från senaste händelse, med hyresvärden som plötsligt ångrade sig i sista minuten. Efter att man har varit ledsen, bitter och besviken så blir man sen förbannad: Vem fan gör så?! Det är ju inte rätt!
Jag skrev faktiskt ett mail till honom där jag talade om vad jag tyckte om detta och förklarade hur detta hade påverkat oss. Jag förväntade mig inget svar och har inte fått något heller. Men jag behövde skicka det för min egen skull. Att bli fel behandlad utan att varken göra eller säga något åt saken är inte den jag är.

”Det var inte meningen för er, ödet vill annorlunda” säger någon och vi försöker tänka likadant även om det kan vara svårt. Så tillbaka ”upp på hästen” som man säger och börja om. Sätta på alla aviseringar och notiser igen. Betala medlemskap på hyressidor, registrera sig på fler sidor, leta upp annonser, maila och ringa. Boka visningar, åka land och rike runt (eller ja, runt i Skåne i alla fall) och titta på hus. Det är inte så lätt som att bara åka och titta på ett hus. Det måste ju uppfylla en del kriterier för att ens kunna komma på tal och en del efterforskning krävs. De viktigaste sakerna att ta reda på först och främst är bland annat var huset ligger, hur långt ifrån Staffanstorp de är så att Magnus kan pendla till jobb och de barn som ska gå kvar skolan här. Var ligger närmsta förskola och skola för de barnen som ska byta? Finns det några mataffärer i närheten, finns det apotek, vårdcentral osv.

De andra kriterierna för vårt dröm hus är ju främst avskildhet. Vi skulle gärna vilja bo någonstans utan grannar. Gärna lagom avstånd från Staffanstorp, runt 20-30 minuter så att pendlingen är smidig. Det hade varit drömläge med ett hus i en skog med stor trädgård att odla mina grönsaker och bär och där man kan ha en liten lekplats till barnen med gungor, sandlåda, trädkoja, lekstuga osv. Vi skulle behöva minst 5 sovrum men vill gärna ha fler. Förutom att barnen ska ha rum så hade det varit skönt med ett rum där vi kan ha alla pysselgrejor, symaskiner och annat smått och gott. Alternativt en stor möblerbar hall på en ovanvåning för samma ändamål, men ja – fler rum. En tvättstuga, en öppen spis och ett stort kök. Där har vi vår dröm. Men givetvis får man sällan allt man vill så man får vara öppen för det som finns och nöja sig. Därför vidgar man vyer och kompromissar.

Nu har ju vi letat hus i runt 2 år om jag inte har fel. Och än är vi inte närmre drömmen om flytten. Många hyresvärdar svarar inte på alla mailen (trots annonsen säger man ska kontakta via mail), somliga slutar att svara mitt i allt. Vissa hör inte av sig mer när de hyrt ut bostaden till någon annan och bara låter en förbli undrande längre än nödvändigt. Vissa hyresvärdar låter det gå för långt innan de plötsligt vänder på kappan (vilket är ett återkommande tema för oss).
Vi får ju inte plats här längre. Vi har sex barn så vi är åtta personer som bor i ett radhus med 4 sovrum. Ja, det är trångt. Därför ligger prioriteringar inte på alla våra kriterier för ett drömhus utan snarare det bästa vi kan hitta med plats för oss alla och inte för långt ifrån. Givetvis får priset också spela roll. Vi är inte sugna på hyror runt 20-30 000 kronor i månaden. Det är ju helt orimligt. Idag betalar vi nästan 12.000 kronor i varmhyra för vårt radhus på ca 125 m². Och det finns hus som är billigare än så.

Jag blev nyligen kontaktad på messenger av en tjej jag inte känner (hon hade läst min blogg), som undrade, å sin systers vägnar, om vi var intresserade utav att byta med dem. De ville flytta till Staffanstorp av olika anledningar och de bor nu i ett hus. Det huset passade oss perfekt – mitt ute i skogen, utan grannar. Stort nog, stor trädgård. Öppen spis. En hyra på nästan 13k INKL värme och el, sophämtning osv – Vi tackade ja! Så de kontaktade sin hyresvärd som gav ett ok till ett byte men ville såklart kolla upp vad vi är för några först. De sa åt oss att ringa hyresvärden snabbt, så Magnus ringde honom och de pratade ganska länge och kom bra överens. Han ville ha vissa detaljer mailade och även en presentation av familjen och den uppgiften tog jag mig an. Allt kändes riktigt bra. Jag kollade upp skolor i närheten pratade med vänner som bor i närheten osv. Vi skickade bilder fram och tillbaka och berättade om de respektive bostäderna.
Plötsligt kom det. De ångrade sig. Deras barn (NPF-barn) ville inte flytta så de bestämde sig för att stanna och vi blev så besvikna IGEN. Personligen vill jag tycka att man har sådana detaljer avklarat INNAN man kontaktar hyresvärden och börjar göra planer med en annan familj. Så här sitter vi igen och är besvikna. Man börjar undra om det var planerat att ge oss falska förhoppningar eftersom de redan visste våra tidigare erfarenheter med folk som ångrade sig. Men falska förhoppningar verkar var den röda tråden i detta projekt om flytten.

Jag vet inte hur mycket mer jag kommer orka hålla på såhär. Jag är redo att ge upp nu. Det är enormt tidskrävande att leta hus och än mer att åka runt, maila osv i vad som slutligen känns som bortkastad tid helt i onödan när man inte ens kommer i närheten. En del av mig vill verkligen lägga ner hela projektet och bara inse att vi är fast här. En annan del av mig känner att jag inte har något annat val än att fortsätta. Vi kan inte bo här.

Jag är så enormt tacksam för de människor som menar väl och skickar länkar, tips och förslag även om i stort sett alla länkar jag får är till objekt jag redan sett och oftast redan kontaktat. Jag har ju som nämnts, aviseringar och notiser så jag får meddelande så fort ett nytt hus med våra kriterier finns för uthyrning nånstans. jag tror att man har störst chans att få ett hus är när det går från mun till mun, via vänner och bekanta, innan det läggs ut som annons. Där fick jag för att jag valt att vara asocial. Men helt ärligt – kan ni klandra mig? Människor är fan udda.

Jag tänker, att alla ni som läser har säkert ett större socialt nätverk än vad jag har. Så ni får gärna ha oss i baktanke, skulle ni höra eller se något som kan eventuellt passa oss. Just nu i desperation och frustration så inser vi att vi inte har den lyxen att drömma om vad vi vill ha utan måste ta det som erbjuds som passar. Så har det rum tillräckligt så känns det som att det får räcka.

Har du nån tanke? En åsikt? Lämna en kommentar så blir jag glad!

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

2 tankar om “LIVET ÄR EN SOPPA! – och jag har en gaffel.”

WP Facebook Auto Publish Powered By : XYZScripts.com
%d bloggare gillar detta: