Läkarens dom

Igår var jag hos läkaren. Hon undersökte mina fötter, mina knän och mina händer och vi pratade om den annalkande magoperationen, som hon hade skickat remiss för. Det var senast i september jag var där då jag fick veta att det var en 6 månaders väntekö. Nu har det gått tre så jag antar att operationen kommer bli av inom 3 månader.

Vad gäller händerna så verkade läkaren tycka att det var tydligt att jag har artros och att det börjat i min tumbasled. Även om det självklart känns bättre av att inte belasta händerna (sjukskrivning) så är det fortfarande långt ifrån bra. Den intensiva värken jag känner när jag tar i på jobb och belastar den kommer inte lika ofta eftersom jag försöker att inte belasta tummen hemma och har fått både skenor och lindor och tejp för att stötta fingrar och tumme. Däremot har jag börjar få mer och mer ont i mina pekfingrars leder och även i handlederna. Känns ibland som om det sprider sig, jag förstår inte hur eller varför. Jag pratade därför med läkaren om den återkommande värken i min fot och undrade om det problemet och med mitt knä, som hon förr skickat mig till magnetröntgen för, kan kanske vara relaterat till allt detta? Hon tyckte inte att det lät alltför osannolikt. Det är ju genetiskt med och eftersom bägge mina föräldrar har någon form av artros.. Go figure.
Sen får man kanske ta i beaktelse att jag har belastat min kropp tungt. Både med övervikten (jag gick ner allt som allt 72 kilo) och tre graviditeter. Och arbetet som piercare har belastat tummen i synnerhet med pincettgrepp. Kanske var det droppen i bägaren när jag bytte jobb och började städa och tog i tio gånger mer än vad jag gjorde som piercare – och med redan dåliga leder var det kanske som ett brev på posten att det small nu? Har jag mig själv att skylla? Skulle jag sökt tidigare och tagit min kropps signaler på mer allvar? Skulle jag sökt vård när jag hade ont istället för att vänta tills jag hade madderfakking-jävla-asont?

Det är stundtals enormt frustrerande att man känner sig så handikappad. Mina händer värker och blir stela och förra veckan exempelvis höll jag på att få ett mindre utbrott när jag inte ens kunde öppna en mjölkpaket utan fick hugga ett hål i paketet med en kniv. Innan dess var det en läskflaska jag skulle öppna, men inte kunde. Min 8-åriga son fick hjälpa mig. Vet ni hur frustrerande det är? Det brukar i regel vara mamma som hjälper barnen, inte tvärtom. Igår kunde jag inte knäppa alla tre knapparna (vanliga knappar, inte tryckisar) på Kaeli’s klänning. Efter två knappar tog det stopp och jag hade ingen styrka kvar i mina händer.

Så min läkare bestämde att skicka remisser. En till röntgen för att se om det visar någonting. Vid artros kan man se det på röntgen, men oftast i ett senare skede då det faktiskt även är för sent. Sen skickade hon en remiss till handkirurgen för en bedömning om eventuell operation av både karpaltunnelsyndromet, som inte blivit bra trots skenor,  sen ville min läkare att handkirurgen tar ställning till huruvida man ska operera tumbasartros.  
Mina händer somnar fortfarande, om än inte lika mycket på nätterna, men på dagarna. De somnar även trots att de inte är inåt böjda, vilket de brukar göra när man har nerven kläm i handleden. Mina prover var bra i alla fall – de visade inte att jag har RA. Så det känns bra. Om nu det ska vara värre att ha ledgångsreumatism än artros i multipla leder dvs.. Jag tycker att det räcker med artros.
Min läkare sa till mig, att det finns inget man kan göra åt artros.
Det finns inget botemedel, man får lära sig att leva med värken. Nämen TACK! Till hjälp ska jag däremot träffa arbetsterapeuten en gång i veckan och min läkare sa åt mig att ringa sjukgymnasten.

Jag är 32. Sånt här har man fått lära sig drabbar gamla kärringar och gamla gubbar – även om jag VET att man kan drabbas när man är yngre. Men det känns liksom FEL. Jag är frustrerad och ledsen och arg samtidigt och undrar om detta ska vara ett hinder för mig i resten av mitt liv? Jag vill mer än vad jag klarar av och jag vill inte erkänna det. Jag har alltid levt efter “Jag kan själv!" och det är svårt att föreställa sig att jag kanske måste bli tvungen att behöva säga “Jag kan inte själv”.

Så ligger det till..
Någon av er som vet mer om artros, så dela gärna med er.

Du gillar kanske också...

9 svar

  1. Annelie skriver:

    Det finns ju medicin som lindrar Artros. En tablett som bildar mer ledvätska och ska hjälpa för mer rörlighet om man är stel och öm i leder. Tabletten heter Artrox har jag för mig. Glocosamin är ju oxå bra för leder som är ömma och stela.

  2. Hannah skriver:

    Det finns enkla hjälpmedel att köpa för att göra vardagen lättare – så som att öppna mjölkpaket eller läskflaskor och knäppa knappar. Prata med din arbetsterapeut och tala om för henne vad du upplever som svårt att klara av i vardagen och hon kan säker rekomendera olika typer av hjälpmedel för att underlätta. Finns företag online där man kan beställa.

    • admin skriver:

      @Hannah, Ja vi har diskuterat det och ävben hur jag ska greppa olika saker och ändra på. Fick även en skumgummi (?) tjohejsan att sätta på pennor..

      • Hannah skriver:

        @admin,

        Jo,förändringar i hur man utför aktiviteter kan underlätta en hel del. Jag vet vad du menar för skumgummi, för att göra greppet bredare på pennor (och en hel del andra saker). Jag är också arbetsterapeut, därav mitt tips :)

        Lycka till Madde, och har du frågor så försöker jag gärna att svara på dem.

        Kram Hannah

  3. Jeanette skriver:

    Har tyvärr inga tips men hoppas att det kommer in massor med såna ändå! Krya på dig, eller vad säger man i såna här fall?

  4. Jenny skriver:

    Nyponpulver ska vara väldigt bra vid atros. Finns att köpa i hälsokost eller djuraffärer (samma sak i båda butikerna, olika pris bara).

    • TezzeliTezz skriver:

      @Jenny, Min mamma blev förtidspensionerad pga just artros, hon använde nypontjofrejset från hälsokost och hon har inte alls lika mkt besvär idag, kan ta reda på exakt vilket hon använde om du vill pröva det

  5. patruska skriver:

    usch vilken soppa

  6. Millan skriver:

    Jag har RA, skicka dina frågor till mig om du vill. Lättare att besvara, än skriva roman…

    Kram!

Har du nån tanke? En åsikt? Lämna en kommentar så blir jag glad!

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

WP2Social Auto Publish Powered By : XYZScripts.com