Lugnet före stormen 

Kan det ha varit de ökända lugnet före stormen? Nyhetens behag? Eller behövde en bara få en liten chock, omställning, vänja sig för att sedan återgå till dess normala tillstånd? 

Ungefär så är det när man provar ut medicin till sina NPF-barn. Varje dag är som att gå på minor. Funkar det!? Funkar det inte?! Man hoppas, man tror, man ger upp lite. Man provar igen. Hoppas lite hårdare. 


Men vår julvecka var lugnare än på länge och det kan ingen ta ifrån oss. Även om grannen knackade på igår. Jag tackade henne för att hon gjorde det. Det verifierar för barnet i frågan det jag sagt hela tiden – att en stör grannarna. Att de till slut kommer att knacka på eller ringa polis. Jag ursäktar aldrig mina barns beteende men försöker så gott jag kan att förklara. Berätta ärligt och öppet för grannen att vi har dessa diagnoser i familjen och dessvärre är det såhär. Jag gör allt jag kan och lite till. Jag önskar jag kunde lova henne att det är slut nu men jag vet själv att det kan vara lögn. 

Men jag finner förtröstan i vetskapen att vi kommit såhär långt. Och jag visste ju att det skulle bli en kamp även efter utredningar och diagnoser osv. Det är inte över men vi var tagit oss förbi många hinder och har några till framför oss.


Lite lugnare men inte tillräckligt. Ett steg fram, två bak. Vi fortsätter. 

Du gillar kanske också...

9 svar

  1. Emma skriver:

    ❤️

  2. Jonna skriver:

    ?❤




    0



    0
  3. Ellen skriver:

    Är det dags att återgå till skolan på Måndag? Det brukar trigga igång lugnet här hemma. Visst mår tösen bäst av rutiner men skolan är ett enomt stressmoment och hennes energi tar slut på nolltid.

  4. Alexandra skriver:

    Jag upplever att det kan bli lite som ett lotteri vissa dagar hur medicinen vill funka , gäller även mig själv.

  5. Sara skriver:

    Åh vad skönt att läsa att man inte är ensam om detta! Kämpa på. Det kommer bli bra till slut ? Det är vad jag intalar mig själv iaf !

  6. misantrop skriver:

    Jag har inga barn men har själv diagnoser och det var väldigt kaotiskt när jag var yngre och bodde hemma, intressant att läsa hur en förälder upplever det.

    Hoppas ni hittar rätt medicin/dos snart.

Har du nån tanke? En åsikt? Lämna en kommentar så blir jag glad!

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

WP2FB Auto Publish Powered By : XYZScripts.com