Mamma, plastpappa, barn.

Mitt Livs Ram

Det känns så jävla sjukt det där, om hur en känsla kan dröja sig kvar någonstans nergrävt inom mig själv, för att göra sig påmind lite då och då som hastigast. En känsla jag har är av att vara snuvad. Att jag blivit snuvad på hela kakan. Att jag faktiskt blivit lovad någonting som jag inte fick och jag kan stundtals känna mig  besviken för det. Och detta, trots att jag VET att jag har det bättre idag.

Även om detta liv jag lever nu inte var min dröm jag hade (inte till 100% iaf). Även om detta livet inte passar in i mina ramar jag gjorde förr. Jag ville ha hela kakan, hela drömmen. Jag ville ha Villa, Volvo, Vovve, mina 2,4 barn och man och avbetala ett dyrt hus och trädgård. Jag hade vovve, 2 barn och man, och nöjde mig med det.

Jag nöjde mig till och med hur vårt förhållande var trasigt och hur olycklig jag var. Det var ju en bit av kakan i alla fall och problem går att lösa. Nu har jag inte mycket kvar av den utan har fått göra en helt ny dröm och nya ramar. Jag försöker fortfarande passa in mitt nya liv i dessa ramarna. Att det ska ta sån tid… Jag har hittat min plats (tror jag) men försöker göra mig bekväm med den. Ungefär som en ny soffa man tycker mycket om men man måste få sitta ner den lite så att den får ett ställe där rumpan format soffan. Hänger du med?
Nu helt plötsligt finns det andra saker som ska in i mina ramar. Helt nya saker.

Förr var det inget jobb, inga vänner, inget festande eller ha roligt. Ramen ni ser ovan var ENBART fylld med 75% barn och 25% make. Nu är det mer än vad jag får plats med. I ramen där har jag barnen, jobbet, tattoos (hobbies, etc), och socialt umgänge med drinken (vänner). Och jag försöker passa ihop dessa nya saker i mitt liv. Jag gillar det, som det är. Jag tycker om  vart min livsväg gett mig möjligheter att vända men jag försöker passa in allt på sin rätta plats. Men ibland, mina vänner – och bara ibland, och jävligt ibland vid vissa svaga stunder, saknar jag familjelivet. Men det är jävligt ibland. Och jovisst är vi fortfarande familj, jag och pojkarna, men du vet hela den där mamma, pappa, barn grejen.

Men jag antar att det kommer för mig med någon gång. När jag är redo.
Mamma, plastpappa, barn.

Pink - Who knew

Du gillar kanske också...

9 svar

  1. maria malmgren skriver:

    det blir inte alltid som har tänkt sig… men man gör juh det bästa möjliga senario…

  2. Therese Anerland skriver:

    Visst alla har ju drömmar men tyvärr går inte alla drömmar som man vill.
    Att börja om är inget dåligt utan det är ju ett sätt att kunna skapa sig andra drömmar.

  3. Andie skriver:

    Det kanske inte blev som du tänkt dig från början, men du är modig som valt att byta ut innehållet i din ram till något bättre. Något som får dig att må bättre Maddi. Du är en förebild för mig för att du är så stark även i dina svaga stunder är du starkare än de flesta och det får dig att glänsa. *kjerlek*

  4. ida skriver:

    Åh vad jag känner igen mig i ditt inlägg! Skönt att se har samma tankar, trots att man ”har gått vidare” liksom…. :)

  5. Sandra skriver:

    Det spelar ingen roll vad ens ”ram” innehåller, huvudsaken man är nöjd. Man kan inte prestera efter hur andra tycker att saker ska vara. Man ska tro på sig själv & sina känslor, för i grund och botten är det de som spelar roll. Du inspirerar mig så mycket & din styrka ger mig så mycket hopp! Tack *hart*

  6. Tessa skriver:

    Att vara förälder är något man förtjänar.. när den rätta pappan dyker upp försvinner tvivlen på ordet ”plastpappa” själv är jag BONUSmamma och mitt ex BONUSpappa åt min son. Även fast det inte höll mellan oss så har det hållit mellan våra barn om du förstår hur jag menar? Han tar mer ansvar än vad min sons pappa någonsin gjort över min son även sedan vi separerat.Samma sak jag och hans dotter…

    Men det tog ett par år och allt har sin tid, du har fullt i din ”ram” nu och det kanske inte riktigt finns plats för en annan man där ännu?

  7. suss skriver:

    gått dämm vad jag gillar den låten! *rock* *cheer*

  8. Jasas skriver:

    Blir det någon gång som man tänkt sig, egentligen? Jag trodde ALDRIG att JAG skulle sitta här med hus, barn, man och hund. Så för mig är det tvärt om. Men huvudsaken är att man hittat sig själv och mår bra I SIG SJÄLV! Sen kan resten av ’grejerna’ komma sen. För mig är det jobb som står på spel i framtiden (mammaledig ju) men det löser sig. Evig optimist här – fast jag ser mig inte som naiv.

  9. Jessica skriver:

    Jag vill också ha den biten av kakan du prata om. Volvo, villa, 2 barn och hund. En del av det innehar jag redan. Dock vill jag samtidigt vara en människa, kunna festa lite och umgås med mina vänner

Har du nån tanke? En åsikt? Lämna en kommentar så blir jag glad!

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

WP2FB Auto Publish Powered By : XYZScripts.com