Man kan inte laga punka på bilen med tuggummi.

Det var jävlar i det inte min dag igår.

Hämtade Kaeli på skolan, där två tjejer sprang fram till henne och kramade om henne innan vi gick – hon fick nya kompisar ganska så direkt. Jag är inte det minsta förvånad. Första dagen i skolan (onsdags) var de bara där mellan 8.10-9.40. När jag kom och hämtade henne så träffade jag flickan M som går i hennes klass, som ville ha mitt/Kaelis telefonnummer så de kan planera lek efter skolan. Kaeli berättade att hon hade 4 nya vänner i klassen. Så det går bra för henne!

Sen körde vi till förskolan och hämtade mina små pojkar. Keeron hade visst varit ledsen och gråtit idag, för att han ville till sin mamma. Mitt arma mammahjärta! Nåja, han blev glad när jag kom.

Vi kom ut till bilen och gissa vad. Höger framdäck är jävligt platt. Inte en pust luft i hjulhelvetet. Fan. Jag ringde Magnus – min händiga man som kan fixa i stort sett allt (och om han inte kan det så lär han sig det). Han guidade mig fram till kompressorn som vi tydligen har i bilen, talade om för mig hur man kopplar in fanskapet i cigguttaget och pumpar däcket. Under tiden jag pumpade hörde jag ett tydligt ”PSSSSSSSSH”. Jag kände runt däcket och till slut hittade jag hålet. Ett ganska stort hål – det här suttit en skruv där! Holy crap!

Jag är så totalt novis när det gäller bilar. Jag har NOLL intresse. Magnus är väl inte superintresserad heller men han kan förvånansvärt mycket om bilar trots det. Han sa att det ligger ett lagningskit i bilen med verktyg och några klibbiga mjuka pinnar som man tydligen ska fylla hålet det. Man fick med en insexnyckel, en liten borr (!?) Och något som såg ut som oversized trubbiga synålar.

Nåja, jag försökte hur länge som helst att plugga igen håljävlet. Jag provade med nån gummiknopp jag hittade i bilen, med de där pluggarna och även Kaelis tuggummi. Sistnämnda får jag erkänna var ganska långsökt men ändå skoj när däcket blåser bubblor och smäller med tuggummit. Det funkade alltså inte såklart. Detta VET jag nu eftersom jag testat.

Jag fick på lite av en gummiplugg och det pysande ljudet slutade. Jag pumpade och väntade och sen bestämde jag mig för att köra på det hem, dumt kanske men vadfan. Det tar omkring 4 minuter att köra hem. Vi bor ju utanför en liten ort, i en ännu mindre ort. Jag plockade ihop och satte mig, och bilen startade inte. Bilen startade inte alls! Batteriet var helt dött! Jävla kompressor. Vad fan! Hur gör man nu? Det går inte att bara fixa hur som helst – oavsett hur mycket tuggummi man har.

Nåja. Jag ringde RAA Bärgning och förklarade felet. Han skulle be nån annan ringa upp vilket de gjorde strax därpå. Mannen jag pratade med var ganska otrevlig i sin ton, och man fick känslan av att han inte var intresserad att komma ut. Han sa att det kommer kosta runt 2000 kronor och man måste betala på plats, kontant eller swish. Oavsett om de skulle laga däcket, bärga till verkstad eller bara vara starthjälp så kostar det 2000. Jag var okej med det – jag ville bara hem. Efter att ha suttit och försökt laga däcket på plats i en väldigt ogynnsam ställning för min rygg, med barn som var otåliga och gnällde, så ville jag bara hem, kosta vad det kosta vill. Jag började känna mig stressad – Phini och Laaiti hade bägge kommit hem men hade inte nycklar så de kom inte in. Jag frågade hur lång tid det skulle ta varpå han berättade att först skulle de dit.. sen dit.. och förbi där.. Så kanske runt 2 timmar.

Nej, det funkar inte för mig. Jag tackade för mig och sa att jag får lösa detta på annat håll och mannen på andra sidan luren lät nästan lättad när han snabbt svarade ”Okej, hejdå!”

Men nu behövde jag komma hem med mina barn, till mina barn. Jag visste att Magnus sagt att han skulle köpa en domkraft på vägen hem, som är större och lyfter tyngre än den vi har. Han hade sagt att han kör dit och lagar/byter däcket.

Så jag låste biljäveln, tog mina barn och letade upp en busshållsplats. Jag köpte biljett på vägen, vi satte oss på bussen vilket såklart var riktigt skoj för barnen som är bortskämda med bil. Men det var en snabb tur.

Phini och Laaiti såg oss komma och mina yngste söner började springa mot mina äldsta. Syskonkärlek när den är som bäst. De är måna om varandra.

Så hem kom vi. Magnus körde och bytte däck sen, satte på reserven, körde och hämtade mig som körde honom tillbaka för att hämta sin bil.

Jävla bil. Det kan vara bilens sätt att protestera då vi pratat om och bestämt att vi ska köpa en annan bil. Denna vi har nu (Cheverolet Transport) är skön att köra, man sitter som en drottning och har 7 sits. Men det är det ENDA som är bra. Bilen är dyr att äga, skatten ligger på över 3500 och den drar så mycket! Löjligt mycket. Så vi bestämde att vi hellre har två billiga små bilar.

Nåja. Jag är nu en erfarenhet rikare. Vad lärde jag mig av allt detta?

Jo, att man inte kan laga punka på bilen med tuggummi, och att bussen kostar 30 spänn enkel resa hem.

Lämna en kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

WP2FB Auto Publish Powered By : XYZScripts.com