ante omnis mea familia

Meningslös fakta

Meningslös fakta om mig

Jag är hemligt förälskad i Simon Cowell och Gordon Ramsey. Och Dr House. Dels är det något lockande i den underbara brittiska dialekten för två utav de, och sen är det deras fenomenala personligheter. De är underbart ärliga och uppriktiga på gränsen till ren elakhet och har inga problem att tala om för människor hur jävla KASSA och VÄRDELÖSA de är. Och sen när de faktiskt ger beröm så är det en guldbonus.

Jag är beroende av Göteborgskex Smörgåsrån. Det började som en graviditetscraving när jag väntade Laaiti och jag plötsligt fick ett sug efter dessa kexen. Min craving växte och under graviditeten med Laaiti åt jag uppemot 2 stora paket om dagen. Ett tag tappade jag suget och höll mig borta men när jag blev gravid med Kaeli började det igen och det har hållt i sig. Jag äter ca 1 paket om dagen.

Jag älskar sparrissoppa. Med ost. MYCKET ost.

Jag föredrar Pepsi Max över Coca Cola, pizza över hamburgare, kaffe över thé, katt över hund.

Jag är faktiskt inte barnkär – egentligen. Jag har oftast problem att tycka andras ungar är söta och mysiga. Jag AVGUDAR mina egna barn och skulle ge mitt liv för dem och tycker (som de flesta föräldrar) att MINA barn är de vackraste som finns (skillnaden är att JAG har RÄTT). Jag tror jag var mer barnkär när jag var yngre men jag “växte ifrån det”.

När jag är uttråkad blir jag en elak jävel och kan kläcka ur mig obarmhärtiga kommentarer bara för att få lite “spänning”.

Jag hatar folk som avbryter mig. Det är oförskämt och ouppfostrat och gör att en diskussion kan lätt bli ett gräl bara för att jag blir förbannad.

När jag skriver befinner jag mig i någon form av trans, i en helt annan värld. Det går sällan att nå fram till mig. Ungarna kan skrika sig gula och blå men jag hör det bara nånstans i bakgrunden. Folk kan prata med mig, jag svarar med små “mm-hmm” men jag har egentligen inte hört ett piss. När det gäller att skriva eller läsa något så ägnar jag total fokus och koncentration och man gör bäst i att skita i mig för jag kan bli jävligt aggressiv om jag blir avbruten när jag skriver eller läser. Därför bloggar jag oftast när barnen sover. De långa inläggen i alla fall.

När jag sitter och skriver eller tecknar (läs: kluddar) så brukar jag stryka fingret över nästippen omedvetet (ungefär som Prosit gör när han ska hindra en nysning), flera gånger. Det var min mamma som kom på det för flera år sedan. Jag satt och skrev vid köksbordet och hon satt mitt emot mitt och började fnittra. Jag fattade inte vad som var roligt. Hennes fnitter växte till skratt och till slut berättade hon att jag satt och strök näsan. Konstig liten egenskap.

Lämna en kommentar!

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

8 tankar om “Meningslös fakta”

%d bloggare gillar detta: