Mer Venofer & diskussion om igångsättning 

Höstlov. Alla barn är lediga. Eljena hälsar på hos L, Phini cyklade hem till mormor i början på veckan  så jag hade bara 3 barn hemma. 

Keeron är extremt mammig och klängig. Han ska kramas och pussas hela tiden – med mig. Han ska dra upp tröjan och gosa med magen hela tiden – han älskar verkligen min stora mage, där ska han ligga och det är så enormt obekvämt och obehagligt för mig. Men mysigt – han får mig att känna mig älskad. 

Han spydde tre dagar i sträck. Ingen feber, inget annat. Han var pigg & glad men hade någon jobbig natt då han vaknade ledsen några gånger. 

Jag var på RUL igår. Allt ser bra ut och könet verifierades när barnmorskan såg en pung. Hon tog några bilder på bebisens hjärta som hon visade läkaren som vill göra en egen bedömning så de bokade in en tid för hjärtgranskning. Pojken är, som de andra barnen jag burit – mindre. Men denna bebisen tycks vara den största. Beräknad vikt är 2000 gram i denna veckan. Vår son ligger på runt 1900. Så han räknas som normalstor. Det känns udda! Jag som åkte till Ullared för att köpa kläder strl 44 (som alla mina tidigare behövt). Men vi kanske inte ens behöver de kläderna? Känns konstigt att förvänta sig en ”normalstor” bebis, jag har bara fått barn under 3kg. 

De tre doser av Venofer jag fick för nån vecka sen borde inte mycket skillnad så jag blev ordinerad mer. Fick en dos idag och är ordinerad 3 till. Så sammanlagt blir det 7 doser Venofer. Som mest tidigare har jag fått 5. Så detta känns mycket men förmodligen välbehövligt. Jag har dessutom brist på zink fick jag veta. 

Detta är utan tvekan min jobbigaste och sista graviditet. Min kropp klarar inte detta. Jag skrev på ett godkännande att klippa äggledaren vid eventuellt kejsarsnitt. Blir det vaginal förlossning så ska (förmodligen) Magnus sterilisera sig. Med all värk jag hade redan innan – Fibron, artros, skolios, utbuktande diskar och ovanpå det med tryck på ischiasnerven och horribel foglossning så har min värk blivit så mycket värre och hemskare. Sen har mina tarmar börjat krampa mer och mer och jag har fått order av läkare och bm att söka akut direkt om jag får fler attacker pga min gbp. 

Med värken kommer sömnlöshet, ångest och frustration. Ja nästan så jag vågar säga att jag stundtals känner mig deprimerad. Läkaren bokade ett besök till graviditetsvecka 37 för att diskutera igångsättning. 

Detta är läget hos oss. Det enda jag gör – är att försöka härda ut så länge jag kan. Jag är tacksam att jag har Magnus som är ett fenomenalt stöd och otrolig hjälp. 

Och med det; ha en trevlig helg & godnatt. 

Du gillar kanske också...

4 svar

  1. Malin skriver:

    Det låter som du har det jobbigt! ❤️
    Vilken tur att du har Magnus som stöttar dig!
    Jag har ingen direkt råd att ge :-(
    Ett stort krya på dig!

  2. Patruska skriver:

    Inget vidare du :heart:
    Vad är det med lilles hjärta då? Inget allvarligt fel väl?

  3. MansonDust skriver:

    Vaddå hjärtgranskning? Varför?

  4. Kicki skriver:

    Stackare ❤️ Så tufft du har det nu…. Kan bara skicka en kram ?

Har du nån tanke? En åsikt? Lämna en kommentar så blir jag glad!

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

WP2FB Auto Publish Powered By : XYZScripts.com