Min beskärda del av PSYKOPATER

Jag är så trött på att leda törstiga hästar till vattnet som vägrar att dricka, trots att man till och med försöker mana på törsten. Och det har jag gjort mycket på sistone. Även om jag ofta känt att jag skiter i det nu, jag orkar inte mana på den envisa jäveln att dricka, så har jag inte haft hjärta nog att vända ryggen till. Så det underlättade för mig idag när hästjäveln själv vände mig ryggen. Och det med råge och en symbolisk käftsmäll. Ouch. Jag får nästan men av detta.

Min största "problem" är den av empati och sympati. Min vilja att vilja hjälpa ALLA som sträcker ut en hand, ja ens en lillfingernagel åt mitt håll. Jag omfamnar och välkomnar ALLA som behöver mitt stöd. Jag hade nog fan gjort det med in värsta fiende med för jag gör det med människor som jag inte ger ett rött öre.. Jag vet inte varför det är så men jag har bara inte hjärta att vända ryggen åt någon i nöd som uppvisar en uppenbar sorg. Men oftast är det jag som är förloraren i slutändan och detta vet jag redan innan.

maddislittle Men idag sattes det punkt för den senaste historien (för hundraelfte gången) och jag hoppas att det var den punkt jag upplevde och inte en dramatisk paus eller kommatecken. För det har blivit alldeles för många sådana och jag hoppas personen i fråga inte sträcker ut en hand för jag vet inte om jag klarar av en omgång till nu när jag själv tog stryk. Och jag vet att jag inte kan vända ryggen till.

Jag önskar att jag kunde vända ryggen till ibland. Om inget annat så för min egen skull. För den lilla känsliga flickan inom mig klarar inte lika mycket.  Men idag är det dags att jag går vidare från detta och försöker lägga det bakom mig och inte tänka på det så mycket mer, Det suger upp min energi och nu behöver jag den.

Och jag måste lära mig att säga "Fuck off, red ut ditt eget skit, det får alla andra göra. Låt mig VA!"

Fan vilka jävla deprimerande inlägg här har varit i bloggen på sistone. Att ni ids läsa..! Iofs, det är min dagbok, ingen tvingar er. Men nu får det bli ändring på det. In fact, det får bli ändring på mycket. Julstädning på gång, right.

Du gillar kanske också...

9 svar

  1. Jessica skriver:

    Det är svårt att inte släppa in den som ber om ens hjälp. Men man ska inte behöva må dåligt av att hjälpa personen och någonstans får personen själv bjuda till och framförallt ta emot hjälpen

  2. faster anka skriver:

    Maddis !
    Detta var en lugnare blogg inte för att jag kan ett shit hur man gör en egen blogg.
    Men den är liksom LAGOM.Jag förstår att du försöker lägga dina vänner varmt om *hart*
    men det är inte lätt. Du får inte lägga för mkt på dej själv.Lyssna och ta in och gå vidare. Ta hand om dej och dina godingar.KRAM Fater ANKA

  3. Ia skriver:

    Man orkar läsa oavsett vad du skriver pga att det är så förbannat skönt att inse att man inte är den enda i världen som känner som man gör, och mår som man mår. Att man inte är den enda som ser sig i spegeln och undrar vad syftet egentligen är?
    När jag känner mig svag skriver du starka saker som gör att jag ser att orkar någon annan, då orkar jag med. Jag är i en process där jag försöker acceptera din lilla känsliga flickan inom mig, och inse att jag måste få vara jag, oavsett vad…

    Ta hand om dig *trosta* !

    /Ia

  4. *trosta* Det är vidrigt när människor behandlar en på det sättet som din ”vän” gjort. Det är hemskt när man inte inser vem man har framför sig och vad personerna gör för en. Otacksamt och egotrippat att vara så blind och involverad i sig själv. Det är så man mår illa. *puke*
    Jag tycker inte att det är nått fel med dina ”deprimerande” inlägg, dom gör det intressant att läsa och det är härligt att folk vågar öppna sig i sina bloggar, att man är den man är och skippar skitsnacket om mode och outfits. Jag läser hellre en personlig blogg än att läsa om mode och smink. *alien*
    Jag hoppas att du nu får en punkt på besväret med din f.d vän, det är samtidigt jobbigt att bli lämnad tycker jag, då man har ju hjälpt till just för att man bryr sig om personen. Men lika bra att vara utan såna personer som bara suger ur en ens energi.
    Tänk mer på dig själv nu och framöver, dig och dina barn.
    Kram *kjerlek*

  5. Thina skriver:

    Jag känner igen mig grymt mycke i det! Mne jag har faktiskt avvecklat en del folk som jag kände bara utnyttjade mig och kom när det passade dom, men aldrig skulle finnas om jag behöver nån!
    Det är hårt och man känner sig ensam men det är fan bättre! Jag har alltid varit den där snälla som alltid ställer upp och gör allt, men det kom en gräns för några år sen. Det är skönt! Fast det är svårt att inte trilla dit och bli sån igen!

    Men gör det som känns bra och tänk på att det viktiga är att du mår bra! Man kan inte alltid tänka på alla andra!

    *kjerlek*

  6. kicki skriver:

    Ta hand om dig och det lilla barnet som är en stor del av dig *trosta*
    Ge dina barn förebilden att man kan visa empati utan att låta andra ”äta upp” ens egen energi.
    Lättare sagt än gjort, har själv alltid ställt upp och ofta kännt mig utnyttjad och dragits ner av andras bekymmer. Min 17åriga dotter har blivit precis likadan.
    Bara MAN SJÄLV kan ju sätta stopp och gränser samt bestämma hur mycket andra ska få påverka en.
    Du är ju så medveten om det så jag tror du kommit en bra bit på vägen att lära dig skydda dig och din energi. *yay*

  7. Therese Anerland skriver:

    Tycker inte att det är fel att vilja hjälpa andra men samtidigt så kan du inte gräva ner dig i andras problem.
    Förstår att det är svårt att säga nej, jag är precis likadan.
    Ställer alltid upp för andra men sen då?
    Din blogg är bra just för att du är den du är.
    Alltid rak och ärlig.
    Sättet som du skriver på är otroligt bra och det gör att vi som läser alltid kommer tillbaka.
    *love*

  8. Hanna skriver:

    Alla har sämre perioder in emellan åt och det är skönt att veta att du inte bara är superwomen som kämpar dig igenom alla storman utan att du också är mänsklig.
    Även om det inte bara är positiva inlägg orkar man fortsätta läsa då du lyckas med orden utan att bli gnällig, du delar endast med dig av det som för tillfället pågår, bra som dåligt.

    Alla har vi ett barn inom oss som vi måste skydda, och jag är övertygad om att du kommer klara av även detta. För mig är du alltid en förebild, du har en otrolig styrka inom dig och du har lyckats ta dig igenom otroligt mycket. Det är bara mänskligt att du inte är prefekt som sagt! *trosta*

    Jag hoppas och tror på bättre dagar för dig!

Lämna ett svar till kicki Avbryt svar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.