Min brutala son


De sjuka barnen

Nu närmar veckan sig sitt slut och jag med. Det har varit en tuff vecka med dessa sjuka små barn. Laaiti har varit (är fortfarande) enormt mammig och svartsjuk. Skulle Phini ens få för sig att närma sig mig så åker han på stryk av lillbrorsan.
Barnens feber är passé, det vände pendlade mellan 39-40° C feber. det som återstår är hostan och Laaiti’s ögon. När Laaiti blir sjuk, främst förkyld, så sätter det sig oftast på hans ögon med. Någonstans mittemellan ögoninflammation och irritation. Jag, som inte är vidare förtjust i kemiska läkemedel utan hellre provar något mer naturligt har sedan han var liten (läs: mindre), behandlat hans ögon med kamomill – och det funkar nästan omedelbart.

Min brutalt aggressiva son

Jag fick en smärre chock igår kväll när jag hörde högljudda brak ifrån barnens rum och gick in där och fann deras stolar ituslagna. Brutalt. Benen på stolarna var knäckta, sitsen sönder sparkad. Jag fick bilder av brutala bar-slagsmål för mina näthinnor. Jag höjde ögonbrynen och frågade vem som hade gjort det där. Laaiti var snabb med att svara ”Det var inte jag, det var Phini!!”. Jag tittade på Phini och fick Laaiti’s påstående verifierat – han erkände. Jag tog Phini, satte honom i hallen och sa åt honom att sitta där under tiden jag gick iväg för att samla mig innan jag gick tillbaka till Phini och förklarade. Jag berättade att jag hade jobbat hårt och varit ifrån dem mycket under sommaren för att kunna köpa det till honom och att jag blev ledsen när han tar i sönder saker som jag har gett honom. Det var först som Phini förstod att mamma var ledsen, som han riktigt brast ut i tjut. Han fick sitta i hallen en stund för att ”fundera” på vad som hänt samt se att det finns konsekvenser för varje handling. Jag gick tillbaka igen, förklarade igen, frågade honom vad som hänt, hur mamma kände och frågade vad han behövde säga/göra nu. Han svarade korrekt på mina frågor vilket innebär att han förstått. Han reste sig upp, fattade mina kinder med sina händer och pussade mig på munnen till ett ”f’låt mamma..”. Sen var den historien över. Vi kramades och Phini ville mysa i min säng, där han efter en stund somnade. Laaiti och jag gosade i soffan. Jag med en skål glass och han, raklång på rygg med benen i kors över mina ben, med sina händer bakom huvudet. Coolaste ställningen för en två-åring, haha.

Vår mysiga vecka

Bortsett från den incidenten med Phini & stolarna, så har det varit en mysig vecka. Hösten har verkligen infunnit sig alldeles sådär blåsigt och färgglatt underbart. Det är kallt ute och ganska mörkt tidigt om eftermiddagarna vilket ger oss ännu en anledning att tända ljus hemma. Hela min lägenhet har sina platser med levande ljus. 7 ljus i köket som alltid tänds, 6 ljus i vardagsrummet. Det blir underbar stämning, varmt och mysigt. Det senaste året har vi haft ljus tända så ofta att det nästan blivit en del av vår vardag att barnen anammat detta. ”Mamma jag vill ha det mysigt” säger Phini och menar att vi ska tända ljus. Särskilt när vi ska äta middag. Då släcker vi ner lamporna och tänder ljus. Varje kväll. Tänk vilka romantiker de kommer framstå som när de är vuxna män som automatiskt tänder ljus vid en middag. Och det tillfaller dem helt naturligt!

Katti, 29 år – en anledning att supa.

Jo, i morgon kväll ska vi fira Katti som blir 29 (kärringvarning). Ännu en anledning att ut och dansa, supa och vara odräglig. Och efter denna veckan känns det som om jag behöver det lite extra. Under förutsättning att jag inte blir sjuk i natt.
Jag har sett fram emot denna helgen, då det planerats ett tag. Jag var egentligen inte delaktig i planerna från början, jag bjöd in mig själv. ”Va! Ska ni festa? I’m there!”.
Så jävla drygt är det att vara kompis med mig!

TGIF!

Lämna en kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

12 tankar om “Min brutala son”

WP2FB Auto Publish Powered By : XYZScripts.com