Min egen fiende gör sig påmind

Jag är väl medveten om hur omöjlig situationen blev helt plötsligt när jag kom till insikt om det själv och det är ju frukten av hela mitt jag – det är så jag fungerar. För ingenting ska vara lätt i mitt liv så någonstans undrar jag om jag själv bär skulden till hur vissa saker blir svårare för att jag själv väljer de omöjliga vägarna alldeles omedvetet.

Min egen fiende - är jagFör när ett barn växer upp under svåra förhållande så blir det det det enda hon känner till och klarar av att hantera och därför skapar sin egen olycka – för att hon bara kan det och vet inget annat. När saker och ting i hennes liv går alldeles för lätt så kan det ibland hända att hon själv letar upp någonting som inte är bra bara för att "ha nånting att göra" och ta itu med det. Hur överlever man ingenting? 

Jag är inte ensam om detta och jag är säker på att några utav er känner igen det. Ibland är saker och ting bara för bra, eller ja, det har i alla fall alla förutsättningar för att vara bra. I mitt liv är det så.

Jag har ett bra jobb och bra med pengar. Jag har två vackra och underbara friska söner som inte ger mig för mycket trubbel. Jag har mina föräldrar vid liv och de står mig nära och jag har en stor umgängeskrets med nära vänner och ytliga bekanter. Jag har ett vackert hem som är i ständig process av förnyelse och blir bara bättre och bättre. Hur bra som helst, inte sant? Men varför får jag känslan av att någonting inte stämmer..? Var är min 100% happiness? Varför dras jag till det förbjudna och det jag inte kan få? Varför håller jag en dörr öppen för någonting jag säger högt är stångd, låst och förseglad för evigt? Varför låter jag många gyllene tillfällen gå mig förbi när jag vet hur det skulle vara bra för mig? Varför älskar jag män som aldrig kan bli mina? Den förbjudna frukten är det enda jag faller för, vare sig jag vill eller ej. Varför drömmer jag om en framtid som jag aldrig kan få? Varför dras jag ibland till misär och får styrka utav det när mitt liv vore så mycket behagligare och lättare utan? Det får mig nästan att känna mig morbid. 

Varför tillåter jag, och även bjuder in människor i mitt liv som jag vet inte är bra för mig när en del av mig vill skjuta bort dem ifrån mig. Men som om det vore något magiskt kan jag inte låta bli dem. Och ibland dras de till mig, som flugor till skit. Och det är så svårt att bara säga nej – för en del av mig kan inte men den största delen vill inte. Vissa människor etsar sig fast inom mig  och jag kan inte släppa taget om dem, jag kan inte säga nej trots att jag vet att det inte på något sätt kan sluta bra, det kan inte sluta så som jag vill. Jag förmodar att det kan vara den lilla flickan inom mig som fortfarande drömmer om "När jag blir stor…..". Men nu är jag redan stor.

Missuppfitta mig rätt  (ja, du läste rätt). Detta är inget "jag är olycklig och deprimerad" – inlägg. Detta är ett "jag är 99.9% lycklig men min egen fiende" – inlägg. För den enda som står i vägen för mig själv – är jag.

Du gillar kanske också...

8 svar

  1. Andie skriver:

    Jag känner igen det där så väl. Och du har skrivit det så elegant och uttrycksfullt.

  2. Therese Anerland skriver:

    Känner igen mig..
    Tror att alla är vi nog likadana.
    Vet ej varför vi lämnar den dörren öppen fast den är bättre stäng.
    Kan tyvärr inte ge dig ett bra svar på varför det är så.

  3. Dizzy skriver:

    Det e sant. Tror kanske att man lämna dörren lite För man e rädd El söker spänning stänger man den. Händer det aldrig något. Och de som kan stänga dörren tror jag att de e de som är rädda För nya saker glada el otrevliga nyheter ska komma in och förstöra de man redan har. Många människor vill ha det där lilla. Tänk om det händer något som jag behöver. Tror faktiskt inte man kan vara lycklig 100%. För hela tiden finns det något nytt man önskar och tråna efter. Man behöver de För vara lycklig. Kanske? Kram

  4. Emma skriver:

    Jo, verkligen. The sky’s your limit.. Om du bara hade..
    *love*

  5. Jessica skriver:

    Rätt vanligt, Att vara sin egen fiende alltså. Man begränsar sig själv av rädla.

  6. Maria skriver:

    Hej, jag har hört av en psykolog på BUP att om man är van att ha ”problem” omkring sig så är det tydligen så att ifall det då inte finns några specifika problem, att man skapar de själv. Man ser i alla fall omedvetet till att ständigt ha problem omkring sig.

  7. Anna skriver:

    Det är så sant det du skriver.. <varför kan man inte bara stänga den där dörren som i alla fall inte är något bra för än….

  8. kicki skriver:

    Sorry 100% lycka existerar inte! *hart*

Har du nån tanke? En åsikt? Lämna en kommentar så blir jag glad!

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

WP2FB Auto Publish Powered By : XYZScripts.com