Min första meditation: Hur reser man inåt?

Det gick bra hos min älskade barnmorska Marie igår. Hon är så underbar och vänskaplig på alla sätt och vis att jag alltid känner mig lika bekväm hos henne. Hon känns som en vän. Jag satte mig mittemot och vi pratade en stund sen sa hon att jag ser bra ut, jag minns inte direkt vilket ord hon använde men jag förstod innebörden. Jag tackade för komplimangen och sa att det måste vara som det strålar om min livskris. “Jag är mitt uppe i en livskris. En medeleålderskris som jag tar t lite i förväg” skojade jag. Vi pratade lite om det under besöket. Jag fick klä av mig men brydde mig inte om skynket man kan “gömma” sig bakom – så bekväm känner jag mig i hennes rum och hon höll ögonkontakt med mig under tiden vi pratade och jag plockade av mina trosor. Bisarrt men sant. DÅ är man trygg, eller hur. Hon drog ut spiralen under tiden min iphone plingade och jag pratade om mina funderingar kring mitt liv och sen, när jag gjorde en paus för att andas sa hon att jag var klar och kunde hoppa ner. Haha. Kan tänka mig att hennes yrke påminner om en bartenders (eller piercares för den delen) och får hela livshistorier och problem på köpet.
Jag konsulterade henne och jag fick ett recept på Cerazette igen. Inte för att jag planerar att börja ha sex (varför börja nu, liksom) utan för att jag vill faktiskt slippa ha mens.  Jag fick ett papper som ger mig hälften av pengarna tillbaka för spiralen eftersom den plockades ut inom 6 månader men eftersom jag inte har kvar kvittot vet jag inte om det går. Men skitsamma. Väl på apoteket när jag skulle hämta mina minipiller säger farmaceuten att mitt högkostnadsskydd har gått ut och tyvärr kostar mina minipiller 169 kronor. “Det kan jag leva med” sa jag. Jag hämtade bara ut för 3 månader för jag vill se hur kroppen tar dem nu igen, för kroppen KAN ju faktiskt ångra sig. Bara för att det funkade förr betyder inte det att det kommer funka igen.

Sen på kvällen var det välgörenhetsmeditation inbokat. Ni har kanske läst att jag skrivit om bergsmeditation tidigare och som det ser ut kommer jag att börja i meditationsgruppen nu till höst och jag ser väldigt mycket fram emot det! Ikväll hade Lars anordnat en meditationsgrupp för en mindre summa som ska gå till välgörande ändamål. Afrikas horn är ju väldigt aktuellt.

Har någon av er mediterat förr? Vilken typ av meditation? Hur upplevde ni det?

Det var alltså första gången för mig – nånsin. Så med skräckblandad förtjusande nyfikenhet…
Vill ni läsa mer om VAD bergsmeditation är: klicka här.

Bergsmeditationen som jag var med på igår kväll blev ledd av Lars. Han guidar genom meditationen och man sätter väl (?) helt enkelt bild på, och visualiserar allt han säger och känner efter hur det KÄNNS, känslorna är viktiga i bergsmeditation. Nu minns jag inte exakt allt han sa ordagrant men jag minns “the big picture”.
“Föreställ dig att du står på en äng”
Check. Jag står på en äng. Den är massa grön, med högt gräs och blommor. Dagg i gräset, det är lite vått. Det känns bra där. Det känns lugnt och skönt och tryggt.
”Gå bort till hörnet och hitta en grind”
Jag springer fram till grinden, som har ett handtag jag trycker ner.. går ut och stänger grinden bakom mig. Det vet jag ju att det är viktigt, att man stänger grinden. Så det är jag noga med.
”Föreställ dig en stig framför dig som du går på”
Stig. Jag ser en stig som jag står på och börjar gå. Det är kyligt och kallt och mörkt och jag känner mig väldigt frusen och ensam. På min vänstra sida finns massvis med höga träd, på min högra sida finns ingenting alls. Inget. Det är både tomt och dött. Jag fortsätter att gå, kall och ensam.
”Föreställ dig en flod. Gå fram till den och känn efter hur det känns. Gå längs stranden vid floden. Går du motströms eller medströms?”
Jag ser en flod dyka upp. Den är massiv. Den är ofantligt bred och jag undrar hur i helvete jag ska kunna korsa den bestialiska floden. Strömmen är kraftig och det forsar. Jag går medströmns ett tag. Det känns okej. Det ger mig inga dåliga känslor direkt. Men jag är fortfarande kall.
”Föreställ dig en bro. Gå fram till  bron och gå över floden. Stanna på bron och känn efter hur det känns”
Jag ser en bro som jag går fram till. Den är inbjudande. Den ser nygjord och nylackad ut och den är stabil och massiv, den också. Jag går upp på den och känner mig trygg och stannar nånstans på mitten och håller om räcket på min högra sida och blickar över floden som forsar under mig, under bron, ganska så våldsamt. Men jag står över och känner mig nöjd med det. Sen går jag vidare till andra sidan floden.
”Föreställ dig en stig. Gå på den stigen tills du ser ett berg. Stanna där och känn efter hur det känns”
Återigen ser jag min stig. På min vänstra sida är där fortfarande massa höga träd och på min högra är det kalt och tomt. Alldeles öde och mörkt. Där finns ingenting. Jag kommer fram till mitt sanslöst höga berg och undrar hur i helvete man ska kunna bestiga detta berget. Det var kantigt och hårt med vassa kanter. Det var en övermäktig känsla som kom över mig. Hur ska jag kunna..
”Klättra upp för ditt berg och när du har nått toppen så sätter du dig ner och vila lite”
Jag började klättra på berget och skrapade mig överallt. Jag halkade ner några gånger och gjorde mig illa men fortsatte upp igen där jag skulle vila men jag vet inte om jag fick ro till att vila.
”Gå fram till kanten och se dig omkring”
Bergstoppen var inte stor alls. Den var ungefär tre steg bred åt alla håll. Jag tittade åt det hållet jag kom ifrån och såg vägen jag hade tagit – stigarna, floden med bron. Men det var allt. På andra sidan berget var det tomt. Ingenting fanns. Tomt.
“Titta uppåt så ser du ett par händer som kommer ner emot dig. Föreställ dig att du tar tag i händerna. Om du vill kan du fråga någonting”
Jag tittade upp och ser ett par gigantiska händer komma ner från himlen. De var säkert fem gånger större än hela mig!  De lös i olika gula toner – orange, gult, vitt. De var något kupade och nära varandra, ungefär som om man ska hålla nått i bägge händerna. De kom nära mig och jag klättrade upp i en av händerna och la mig där. Det var en varm skön känsla av trygghet och jag ville aldrig gå därifrån. Jag frågade vad jag ska ta mig till.. vad ska jag göra? Och svaret jag fick var att jag inte ska göra någonting alls. Att det kommer ordna sig.

Vi var 9 stycken som satt och mediterade i gruppen. Det var en ganska stor grupp och vi var alla olika och kom från olika sammanhang. Var och en skulle vi sedan berätta om vår meditation varpå de andra i gruppen ska tolka meditationen. Med sina känslor och hur de ser på saken utifrån deras egna individuella perspektiv. Och jag trodde att jag skulle tycka att det var tråkigt att lyssna på andras meditationer. Vad kan vara så intressant med det? Vi fick en äng allihop. Vi fick en stig och en flod och vi fick en bro och en stig och ett berg. Men så fel jag hade.. En så lika berättelse kan visa sig på så många olika sätt ovch det var nästan som en spännande sagotimme att lyssna på de andra och sen tolka varandra. För som jag nämnde så är KÄNSLOR viktiga i bergsmeditationen. Och hela den resan på stigen, över floden, upp mot berget – speglar ju mitt inre. Och alla känslorna i mitt inre. Konflikter och strider men även styrkor och potential. Hur såg floden ut? Var den livlig eller lugn? Var den bred eller smal som en liten bäck? För vattnet står för ens känslor och genom att tyda vattnet i meditationen kanske man kan, på ett mer medvetet plan, få ett hum om hur ens känslor agerar och det känns.
Varför var det tomt på min högra sida konstant genom meditationen medan de andra hade fina vackra träd och andra människor omkring sig? Varför kände jag mig så ensam inombords när jag gick på min stig medan andra kände ett lugn och trygghet? Varför kunde somliga med lätthet ta sig upp på berget medan jag skadade mig och föll några gånger? Så några av de andra, som inte känner mig överhuvudtaget och aldrig träffat mig (och faktiskt inte ens läst min blogg = jag är en nobody!) tolkade min dröm ganska överensstämmande med hur jag känner om mycket i mitt liv just nu. Och när man sen går laget runt och de andra tolkar min meditation så får jag inte lov att säga något. Jag får inte förklara. jag får inte vara vare sig jakande eller nekande. Bara sitta där och ta emot.

Det var i alla fall fruktansvärt intressant. Att få meditera – att få berätta – att få den tolkad. Det var minst lika intressant att höra de andra meditationerna och få lov att berätta hur JAG upplevde deras meditation. Sen när vi har fått allas infallsvinklar går vi hem med alla deras tolkningar och sitter och funderar för oss själva. “Vad menade X när X sa att jag verkar har klart för mig vem jag är å ena sidan men att det finns en helt outforskad sida om mig själv som jag inte vet någonting (eftersom det var tomt på min ena sida om stigen)?

Ni får väldigt gärna lämna er egen tolkning av min meditation, om ni vill. Jag lovar att inte säga emot, haha.

Lämna era tankar!

Du gillar kanske också...

6 svar

  1. maria skriver:

    tack för din otroliga berättelse om meditation.
    jag har gjort meditation med guide förut. väldigt intressant, liknande detta men inte helt.
    Detta inlägg fick mig att vilja meditera ikväll när barnen somnat. jag har bra musik till det.

    har inga övriga åsikter om din vandring än det som redan sagts, visst är jag tråkig ;)

  2. Carro. skriver:

    När jag läste om din meditation fick jag upp egna bilder i mitt huvud, om min flod som inte var så bred med OJ så vild. Om bron som var lågt över vattnet och ganska ranglig…

    Jag kände att detta är något för mig! Det har jag känt alla de gånger som du skrivit om Lars och om bm.
    Jag har vart inne på Lars blogg och hemsida för att läsa och intresset är verkligen väckt. Det är som att jag inte kan välja själv utan ”dras dit”… haha. Känns ganska fjantigt, men det är så jag känner.
    Just nu är känslan i kroppen stor, borde kasta loss!
    Dra vidare och skapa ett nytt liv tillsammans med min älskade.
    På något vis blir den känslan starkare när jag läser om bm. Konstigt, men det måste ju vara min tur att lyssna på magen och inte köra över den?

    Hoppsan… blev inte så mycket tolkat där inte. Så det kan bli. Well, dags att ta tag i denne dagen.
    Ha det gott, du fina :-*

  3. Kicki skriver:

    Har provat djupmeditation.Att tömma hjärnan på alla tankar funkade inte alls särskilt bra för mig. Jag somnade varje gång, vaknade av att jag nästan slog i näsan när meditationspallen tippade framåt ;-)
    Meditera med guide låter jättespännande!

  4. Millan, Trollhättan skriver:

    Wow!
    Jag är mer nyfiken hur DU SJÄLV tolkade dina känslor/tankar…
    Kram!

  5. eva skriver:

    Hej, visst var det spännande o intressant och skoj o träffa dig
    ser fram emot gruppen jag ska gå i till hösten, ha det så gott kram eva

  1. 10 augusti, 2011

    […] du läsa hur en av förstagångsdeltagarna tänkt efter gårdagskvällen, kan du göra det HÄR. Posted in Bergsmeditationen | No Comments […]

Lämna ett svar till eva Avbryt svar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

WP2FB Auto Publish Powered By : XYZScripts.com