ante omnis mea familia

Min historia upprepade sig.

Jag är inte man så jag vet inte riktigt hur det fungerar men min erfarenhet av män har fortfarande inte förändrats avsevärt. Och jag trillade dit två gånger på raken med nått års mellan rum. Att bli ersatt inom loppet av en vecka. Övergiven och ersatt. Hur kan det komma sig att män så snabbt hittar en ny tjej de drar över och blir tillsammans med? Trots att fruns lakan inte ens hunnit svalna och skilmässopapperna är med nöd och näppe underskrivna, inlämnade och betald. Med nöd och näppe.

Och samma historia upprepas för mig. Han har ny tjej, det är gullegull och rosenskimrande och rosa små moln och vipps.. så försvann frun ur bilden, minnen av rosorna och ringen han gav och löften i äktenskapets namn och gemensamma drömmar och planer om framtiden. Borta är varenda sekund vi höll hand och somnade i varandras famn. Borta är alla “jag älskar dig” och löfte om trohet. Och barnen. Barnen försvinner ur huvudet. Det är tjejen de fokuserar på och sig själv. Och även om M inte var biologisk pappa till Phini och Laaiti är han det närmsta de kommit att nånsin ha en far och även han lämnade dem. Precis som deras biologiska far. Och M lämnade sitt ofödda barn. Han är inte intresserad av vare sig mig, pojkarna eller vårt gemensamma barn.
Det tog honom 4 dagar sedan han hade packat sin väska, lämnat en lapp och flyttat innan han offentligjorde sitt nya förhållande. Han är förmodligen lycklig med henne. Grattis. Vad mysigt de måste ha det, nu i juletid med en annalkande magisk afton framför sig som de ska spendera tillsammans. Och vad dum jag känner mig som bönat och bett på mina bara knän till lite kontakt, till lite konversation, och för att jag inte hycklat om att jag älskar honom. Det är som en spark i magen. Fy fan vad jag känner mig dum och korkad, hur lågt har inte jag sjunkit som älskar en man som prioriterar sin nya tjej och sig själv framför sitt eget kött och blod och kvinnan han gifte sig med och lovade “for  better or worse” och hennes redan-en-gång-lämnade barn. It’s not right. Och han hade inte ens ryggrad att kunna berätta det för mig själv, jag fick reda på det på annat håll. Snacka om slag under bältet…

För det vi hade när vi träffades, var för mig magiskt. Så perfekt. Och med ett gemensamt barn i min mage och minnen från då och familjen vi blev och allt det jobbiga vi gick genom (för ingenting?) ligger kvar och det ganska nyligen.
Hur kan det vara så lätt för en man att bara glömma det, att bara begrava det och gå vidare? På en femöring…
För det är omöjligt för mig. Hur kan man bara sluta älska någon över en natt och börja älska någon annan? Jag kan inte. Hur kan man ens titta åt någon annan och bli kär sådär fort och meddetsamma? Jag förstår inte det, för jag är inte kapabel. Men detta är inte första gången det händer mig men det svider lika jävligt, om inte värre eftersom, åter igen, jag är gravid. Med hans barn. Så medan hans barn sparkar i min mage inleder han ett nytt förhållande. Och jag kan inte förstå hur han kan sova gott om natten och inte hon heller, som känner till läget, att vi är gifta och väntar barn tillsammans. Känner de ingen skuld alls? För det hade jag gjort. Och om jag vore henne hade jag övertalat honom att ÅTMINSTONE ta ansvar för sitt barn istället för motsatsen. Men vissa kvinnor som är nykära tänker inte med förståndet, de tänker på vad de själva vill ha och inte fan är det en ny pojkvän med en liten unge på gång..? Men va fan vet jag..  Det bara verkar som om ingen utav dem har något som helst samvete eller ett uns god moral i kroppen.

Hur resonerar män? Hur tänker män i sådana här situationer? På sig själv..

Och just nu känner jag mig som den minsta jävla parasiten på jorden och jag tycker så jävla synd om mig själv. Vad är läxan jag ska lära mig av detta? Att aldrig älska mer? Att aldrig “rusa in” för att det tydligen finns en tidsram att följa? Det visste inte jag. Jag vet inte vad jag lärt mig av detta mer än att det gör så jävla ont i mig just nu. Det värker i hela kroppen och jag vet inte vart jag ska bli av. Jag känner mig så jävla ersatt, ensam och övergiven.

Lämna en kommentar!

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

31 tankar om “Min historia upprepade sig.”