“Min mamma gillar inte dig”

Godmorgon!
Helgen har passerat och  idag är alla barnen på respektive dagis/skola. Kaeli var sjuk i helgen så hon fick vara hemma i går. Men idag! Idag är jag hemma och måste nog fixa lite flyttgrejor.

I lördags var det överraskningsfesten för Malin som blivit planerad i flera månader. Redan i november frågade hennes pojkvän mig om jag ville komma och det var ju klart. Det blev bestämt, fick jag veta, att det skulle vara en maskerad och det kanske är inte min femma. När jag väl festar – vilket är förbannat sällan, så vill jag klä UPP mig, inte UT mig. Så jag sket högaktningsfullt i maskeradkostym. Tycker att jag är utspökad så det räcker ändå..
Festen gick väl bra och jag var hemma tidigt – jag var redan hemma runt midnatt och lämnar detaljer därhän.

Igår ringde fröken mig på dagen. Laaiti’s fröken. “Hej Madde, var är du? Är du hemma?”. Laaiti hade rymt från skolan. De hade varit i Balders Hage när Laaiti först hade sagt att han ville hem till mamma. Fröken hade sagt att han kan inte bara gå hem sådär, det måste planeras. Tänk om inte mamma är hemma? “Min mamma är sjukskriven så hon är hemma och jag vill hem till min mamma!” hade han svarat.
Fröken hade hållit Laaiti’s hand men när de var tillbaka på skolan och hon hade släppt hans hand så passade han på att sticka, när hon hade vänt ryggen om.
Sen hade hon sprungit efter och med sin mobiltelefon i ena handen och klasslistan i andra handen ringde hon mig när hon såg att Laaiti kom ut från vår port och sprang vidare mot mormor och morfars port.
Jag var hemma hos pappa just då så jag öppnade dörren åt honom, fortfarande med fröken i luren. Sen satte jag mig ner med Laaiti. Han hoppade upp i famnen på mig och han grät och sa att han hade saknat mig, att han älskar mig så himla mycket. Han ville hem till mig och krama mig. Det är liksom svårt att bli arg på honom? Om det bara hade funnits en mer konkret anledning tills hans försvinnande, exempelvis ett gräl han hade flytt från, så hade det varit en annan femma. Men jag pratade med honom, och sa att det inte är okej att bara springa hem.
”Laaiti, vi sågs för någon timme sedan. Vi ses varenda morgon och jag hämtar dig varenda dag och vi är tillsammans varenda dag, hjärtat. Det är helt okej att vara ifrån varann några timmar och längta efter varann” sa jag.
Han förstod att han inte får lov att springa ifrån skolan. Men sen vet jag ju hur Laaiti fungerar – om han har bestämt sig för något så blir det så. Och oftast utan eftertanke. Han är så spontan och impulsiv.
Sen gick vi ner till skolan tillsammans och pratade med fröken om händelsen. Laaiti ville såklart följa med mig hem men jag tänkte att det kommer ge honom helt fel signaler. Däremot bestämde jag med honom att han ska hämtas lite tidigare idag.
Vidare berättade fröken vad Laaiti hade sagt vid mellisbordet. Vi kommer till det snart men först lite bakgrund..
Ni förstår, arbetsförmedlingen har placerat ut några arbetslösa romer i kommunen. Två utav dem har hamnat i mina söners klasser. Det första som jag personligen reagerar på är att de totalt saknar adekvat utbildning. Men som en av fröknarna svarade mig när jag ifrågasatte deras roll i skolan “Men det är ju bra hon är här.. hon bakar med barnen”. Ja jo. Va bra att någon bakar med barnen på skolan. I alla fall.
Den som placerats i Laaiti’s klass kan vi kalla B. B har en väldigt barsk ton när han pratar. Han låter alltid arg, dömande och inte det minsta ödmjuk. Jag har länge retat mig på det. Och tro mig, mina vänner – det ska nog en jävla massa till, innan JAG av alla, uppfattar någon som barsk.
Vid några tillfällen kommer B fram till mig och ska tala om saker som hänt. Och han har ALDRIG haft en trevlig ton mot mig – inte barnen heller och inte andra vuxna. Och i synnerhet min son Laaiti, som behöver ett helt annat bemötande än vad kanske andra barn gör. Jag har haft möten med fröknarna som håller med  mig. Vid ett tillfälle hade Laaiti och Casper busat i matkön. B hade sagt åt de att sluta men de fortsatte, varpå B tog tag om Laaiti’s arm. Laaiti tog illa vid sig, blev både arg och ledsen och sprang iväg och låste in sig på en toalett. Varför? Förmodligen för att B tog tag om Laaiti och inte Casper och Laaiti uppfattade det som att han fick hela skulden och att han blev utsatt.  Efter den dagen bad jag fröknarna specifikt att se till att B inte tar några konflikter där min son är inblandad. Hon höll med mig och har sagt åt B att han inte ska ta det, utan en behörig fröken istället. Eftersom de vet hur Laaiti fungerar.

En eftermiddag när jag skulle hämta Laaiti kom jag in i klassrummet där barnen lekte. Ingen personal. Jag gick ut i korridoren bakom och gick till andra sidan byggnaden, och jag letade efter en fröken att “checka av” med. Jag såg en ung kille som jobbar lite extra på skolan och frågade “Finns det ingen fröken!?”. Han svarade “Jo B är här” varpå jag hör B (som förmodligen inte hade hört min fråga utan bara hans namn nämnas) svara “Jag är UPPTAGEN!”. Jag lutade mig förbi hyllan jag stod bakom och såg honom sitta i en soffa med sin telefon på väg upp mot örat. Tills han såg mig. Då reste han på sig och drog undan sin telefon och följde med mig tillbaka till klassrummet. Jag försökte klämma ur lite info – har han ätit, har allt gått bra osv. “Laaiti vägrar ta på sig regnjackan när vi ska gå ut” sa han. “Jaha, okej.. säg till honom?” svarade jag. “Ja de gör vi men han lyssnar inte” sa B. “Alltså, han har inga valalternativ. Regnar det ska han ha regnkläder eller så får han inte gå ut. Lös det” svarade jag. Är det inte lite personalansvar? Och på tal om personalansvar – vad i helvete gjorde han i en soffa på andra sidan byggnaden med sin goddamn mobiltelefon när barnen som var hans ansvar lekte ensamma i ett helt annat rum?

Min droppe i min bägare – En annan dag när jag hämtade Laaiti kom B fram till mig och sa i barsk och sur ton “Det har hänt nånting i dag!” Jaha, undrade jag, vaddå?
”Laaiti, berätta för din mamma vad du har gjort!” säger B.
”Jag kommer inte ihåg…” säger Laaiti med nedsjunket huvud. Jag ser att Laaiti uppenbarligen skäms.
”Kommer du inte ihåg?! Ska jag påminna dig!?” säger B innan han fortsätter, nu vänd mot mig – “Han har bitit Casper idag! Och det gick illa, Casper fick ett stort sår!”
Hela hans attityd gjorde mig jävligt irriterad. Han var så fruktansvärt arrogant, förebrående och opedagogisk att jag istället sa att jag ska ta detta med hans FRÖKEN. Så jag letade upp fröken och hon berättade. Casper hade inte fått ett stort sår – visst hade det blivit märke men det hade inte blivit sår. Och fröken berättade att Laaiti hade blivit väldigt ångerfylld, skämts som en hund och bett om ursäkt och kramat om Casper. Vilket gjorde mig mer förbannad, att B ska fortsätta med den barska attityden när min son redan mår jävligt dåligt och var ångerfylld över händelsen. Jag sa till fröken att jag skulle föredra om B inte tar några diskussioner med mig fler gånger. Hon vet redan sedan innan att jag inte gillar honom – att jag har problem med honom och att risken finns att jag tar med ett basebollträ och slår honom medvetslös på skolgården om inte han håller käften.
Dagen efter kommer fröken fram till mig och säger “Jag har pratat med B, att han inte ska ta några diskussioner med dig. Så du vet det.. “ Vad bra.  Jag slipper diskussioner med honom och han slipper få på käften av en liten tjej.
Men numera – så tittar inte B på mig. Han hälsar inte och han tittar inte på mig. Han går hellre någon annanstans när han ser att jag kommer. Haha.

Men åter till ämnet. Mellisbordet. Laaiti hade suttit bredvid B och sa till honom “Vet du B.. min mamma gillar inte dig. Och det gör inte jag heller.”
Och B’s svar till Laaiti blev “Jag tycker inte om dig när du slåss”. Och Laaiti svarade “Men vi ändå vänner, va?” – haha. Han är fan lika rak som jag är..

Både jag och fröken skrattade när hon berättade. Jag sa till henne, att jag hycklar inte om vad jag tycker och tänker. Inte till mina barn eller någon annan heller. Laaiti vet att jag inte gillar B. Sen vad Laaiti själv tycker om honom, det skiter jag i.  För hemma hos oss är det helt okay att tycka OLIKA – och kunna diskutera det utan att man ska ta det personligt, bli arg eller sur.. Vilket för mig in på ett nytt ämne och framtida inlägg.. Sen.

Du gillar kanske också...

3 svar

  1. Ulrika skriver:

    Men fy fan. Jag blir ju irriterad på B, bara av att läsa detta..

    För några år sen fanns det en störig vikarie på dagis. Var och varannan dag frågade hon vad jag hette, för det hade hon glömt. Och jag blev lika jävla irriterad varenda gång. Hur svårt kan det vara att komma ihåg mitt namn liksom?
    Speciellt när hon tyckte hon alltid skulle rapportera vad min son gjort på dagis, och gnälla över vissa beteenden han hade :-? :-(

    Totalt opedagogisk när det gällde min son också, som precis som din kille kräver ett visst bemötande.

    Min son är under utredning för autism och kräver ju lite annat än vad normala barn gör. Något hon avfärdade helt.. :pissedoff:

  2. Emelie skriver:

    Sicken kille du har Maddi!! En riktigt stjärna. Du har gjort ett bra jobb!

  3. Merlyn skriver:

    ja det är fan för jävligt med sådana lärare, pedagoger. När Pelle skulle börja mellanstadiet var det nya lärare och helt plötsligt säger Pelle till mig att han inte vill gå till skolan, säger att den ena läraren är dum varpå jag bjuder de två lärare han hade och vi pratade. Jag tyckte att han var jättetrevlig och började tro att Pelle kanske var skoltrött. Kämpade som fan med Pelle för skolan och en dag gick jag oanmäld dit, hör den fucking läraren skrika ” din svarta jävel gå o sätt dig” vid det laget hade jag kommit fram till rummet, barnen såg mig men inte han. När han väl vände sig om och såg mig blev han tomatröd i huvudet och jag sa till Pelle att ta sin jacka och väska för han skulle med mig hem. Möten med lärare, rektorer, psykologer allt möjligt skit men i slutändan fick Pelle byta klass och vi har aldrig haft några problem sedan dess ang skolan.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

WP2FB Auto Publish Powered By : XYZScripts.com