Min potentiella pojkvän!

I morse hade jag en dejt med Josefin. Hon fick ju ett telefonsamtal igår från TheStudio, precis som min vän Therese och min vän Lollo. När jag var där fick jag rekommendera 8st av mina vänner och jag gick igenom med omsorg vilka av mimna vänner jag tycker förtjänar eller behöver en makeover och få möjligheten att få vara modell-för-en-dag.
Så Josefin och jag möttes upp åp dagis när vi lämnat barnen och gick hem till mig och pratade. Jag berättade hur det går till på Turning Torso och visade originalbilderna. Vi hade följe ner till ICA och hem till mig igen för några timmars tjejsnack innan hon hämtade sina små.

Vi satt och pratade om det mesta och ibland när man pratar om vissa saker kommer man själv underfund med något självklart. Svartsjuka, till exempel. Vi diskuterade svartsjuka och med ens uppenbarade det självklara för mig, om varför vissa människor är svart sjuka. Jag har alltid försvarat min svartsjuka jag hade när jag var gift, med att jag älskade honom så mycket. Men svartsjuka har inget med kärlek att göra. Jag älskade honom lika mycket innan vi fick barn men var aldrig svartsjuk. Varför? För att jag var mer säker på mig själv. Under äktenskapens gång tappade jag mer och mer av mig själv, jag förändrades och blev osäker, som de flesta kvinnor efter att de har fött barn. Det blir med ens en massa nya frågor som kommer upp .”Tycker han fortfarande jag är sexig med mina obefintliga taxöron till pattar..?” och med ens känns det självklart att han inte gör det och förmodligen tittar på andra tjejers fasta fina bröst. Om jag själv tyckte jag var ful, klart att han också tyckte det.
Att jag inte ens tänkt på det innan när det är så uppenbart. Svartsjuka är inte mycket annat än just bara osäkerhet i en själv. Den som drabbas hårdast av svartsjuka är en själv och varför (åter igen) vill man må så? Det går att bota men det är inte sin partner man ska vända sig till, det är till sig själv. Det har jag lärt mig.

Vi pratade om människor och vilken otur jag har som alltid lyckas dra på mig oärliga, falska människor. Människor som vill mig illa. Människor som jag låter mig göra illa i godtro. Varför gör jag det? Det är självplågeri. Och förresten, appropå det så är missmaddis secrets återlåst med nytt lösenord igen. Inte för att någon lagt ut inloggningsuppgifterna som sist utan för att en viss liten norrländska inte kunde låta bli att snoka i andra människors privata angelägenheter och smussla till sig lösenord. Som väntat och förutsagt, naturligtvis.

Igår smsade jag väldigt mycket med PP (PP = Potentiella Pojkvän). Vi har smsat varandra väldigt mycket på sistone utan att egentligen ha träffats så mycket. Jag har inte alltid tid eller möjlighet på samma gång som jag gärna (på sistone) håller människor på en armlängds avstånd, särskilt som jag itne vet var jag har dem. Man stöter som oftast på killar som kör lite falskspel och det har jag inget emot – Jag kan också playa. In fact, jag har blivit bra på det. Men denna killen verkar inte göra det. Om han mot förmodan skulle göra det så lägger han ner alldeles för mycket tid (och pengar i form av sms) för att ha kunnat fått vad en player skulle fått för länge sedan. Vilket han redan har fått, även det för länge sedan. Hänger du med? Han ger sig inte? Han har stadigvarande smsat mig i flera månader, undrat när vi ska ses och trots att jag varit ganska avfärdande så har han heartinte gett upp. Han skickar söta sms och jag vet inte ännu om jag tycker det är gulligt med ”gumman” eller om jag vill spy på det. Han skickade mms i morse med en bild på en strand där det var ritat i sanden ”miss you”. Det var ganska sött. Han är mitt uppe i att renovera sin nya lägenhet i Lomma och jag nämnde att jag knappast lär sätta min fot i den byn. ”Då får vi väl köpa vårt hus någon annanstans” svarar han. Det var också ganska sött. Han vet att jag har barn, han full förståelse och respekt för det. Han är själv barnkär (tror jag) och vill ha egna barn. Han är söt som få och med charm som heter duga. Så jag tänker, att jag borde ge honom en chans, det är det minsta jag kan göra när han varit så enträgen och inte gett upp under dessa månaderna.. eller ska jag låta honom hållas..?

Lämna ett svar till Ninna Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

26 tankar om “Min potentiella pojkvän!”

WP2FB Auto Publish Powered By : XYZScripts.com