Min son skrek av smärta

Idag har halva min dag varit som sänt från Lucifer själv. Den började bra med frukost och miniteori med Emma innan vi körde runt lite och övningskörde. Jag lämnade av mig själv vid dagis och där började helvetet braka loss. När Phini trotsade mig. Han kastade sina termobyxor mot väggen och sa emot mig och skrek på mig och jag har NOLL TOLERANS. Vi grälade och jag kände hur det sved till i magen. Jag fick på dem kläderna och vi skulle gå mot ICA men Phini var skitsur på mig och ville inte med mig, så han fick gå upp till sin morfar och stanna där. Laaiti följde med till ICA och det gick ganska okay. Det sved fortfarande i magen.
Väl hemma och hämtat upp Phini tog jag ett varmt bad och mina magsmärtor blev värre. Jag fick lägga mig i sängen och vila i nån timme tills Phini tyckte att jag skulle laga mat för att han var hungrig. Sagt och gjort och en stund senare serverade jag fiskgratäng med potatismos, ärtor och morötter. Mina mediciner hjälpte inte, de har egentligen inte gjort det på ett tag, och mina smärtor satt i. Phini somnade i soffan precis när maten var klar och naturligtvis blev det ett jävla liv när han väcktes. Jag försökte äta men fick inget behålla och mina smärtor satt kvar. Det är ju själve fan att man betalar så mycket pengar för medicin som inte funkar längre..
Jag vilade lite efter maten och vi satt i soffan allihop. Faktiskt nästan hela kvällen. Jag orkade inget. Trött, ont och ett jävla dåligt humör. Pojkarna grälade och bråkade och lyssnade inte mycket på mig. Ett tag därefter ville Laaiti mysa mest hela tiden och det kändes väl behövligt. Vi låg i min säng och läste sagor. Då blev ju Phini sur såklart för att jag hade gosat så mycket med hans lillebror men inte med honom.. vad gör man liksom..

Sen började Laaiti gråta om att han hade ont i benet. Först var det det ena benet och sen var det båda och hans gråt blev värre och värre och jag visste att han faktiskt menade det (bortsett från alla gånger han fejkar att haont bara för att få ett häftigt plåster). Och jag kände igen det, det var samma smärta som jag hade så mycket när jag var liten. Växtvärk. Jag minns hur min pappa alltid masserade mina ömma ben med Algesal. Han gnuggade sina händer jättefort med salvan tills de blev varma och masserade sen in det på mina ben och det gjorde så ont men pappa lindrade smärtan. Och med detta i bakhuvudet ringde jag upp mina föräldrar ikväll “Vad hette salvan ni smorjde in mig med när jag var liten, har ni nån sånt hemma”. Nu är det jag som får göra samma sak med min egen son. För vissa saker kan jag gladeligen låta gå i arv. Men jag hade ingen Algesal hemma så jag tog min Cocoa Body Butter och gnuggade händerna så fort jag kunde tills jag kände hur det brände till och masserade min sons ömma ben och sjöng för honom där han låg i min säng och grät. Efter att jag masserat bägge hans ben och smärtan började lätta lite ville han att jag skulle mysa med honom så jag la mig bredvid honom och la armen omkring honom och lät honom somna i min säng. Phini satt vid fotändan och väntade. När lillpojken somnat satte jag mig i soffan med Phini och mös med honom tills han somnade och jag fick bära in honom till hans säng. Shit vad han växer, jag har knappt styrka kvar att lyfta upp honom mer.

Och angående inlägget tidigare idag som egentligen skulle bli ett “hah hah – inlägg”. Jisses vad det urartade bland kommentatorerna. Och lustigt det där, jag vet inte om jag ska skratta eller gråta att det blir en sådan debatt av en rolig lista och inte alla de gånger jag skriver om viktiga saker?
Det enda det fick MIG att tänka på var kommentaren från Me som tycker att min blogg inte är vad den en gång var. Och det vill inte jag hålla med om, från min stol satt. Jag tycker nog att jag skriver på samma sätt, på samma öppna, raka, ärliga sätt och som jag gjort sedan mina barn föddes är det mest dem jag skriver om och mitt vardagsliv i största allmänhet med en avbrytning då & då för inlägg om tankar. Den enda skillnaden är vkl att jag skrev aggressiva inlägg om Dickhead ett tag, men det är passé.

Ni som följt in blogg ett tag – tycker ni också att min blogg förändrats och om så, hur då?

Du gillar kanske också...

13 svar

  1. Mattias skriver:

    Växtvärk är inte att leka med, shit vad ont jag hade när jag va liten… fick det alltid i undersidan av högerfoten.

    Sedan tycker jag att du ska skratta åt förra inlägget, för det var ju knappast ett seriöst inlägg från början och blev det aldrig heller…
    Däremot hettade det till och skapades en annan debatt om att hata eller inte hata katter, uppför er damer ;)

    det enda som förändrats i din blogg är………? tiden? designen?
    i think it’s pretty much same same, DOCK är det grymt förbättrat nu när jag börjar skriva inlägg här nu igen

    Much love! *cheer*

  2. Sarah (i Sandviken) skriver:

    Jag begrep inte heller varför folk hakade upp sig på din lista…….såg den som en kul grej. Men….folk har nog inget annat att jiddra om, så….

    Växtvärk….här e en till som har det! Har faktiskt gett alvedon, för på C funkar inte massage. Han skrik-gråter och jag känner så väl igen det på Laaiti. Det gör så ont i en att man inget kan göra heller….till 100 %. Jag menar….man åker ju inte direkt till doktorn mitt i natten med ”bara” växtvärk. Jag blev så chockad första gången, för på mig kom inte växtvärken förrän i skolåldern och jag trodde faktiskt inte att man kunde få det så liten. Så fel hade jag….

    Vi får hoppas att det bär frukt i framtiden….långa och ståtliga grabbar. *ler*

    Kram *kjerlek*

  3. Martina skriver:

    Haj!
    Jag tycker väl att bloggen har förändrats, eller inte bloggen, det är du. Du verkar mycket nöjdare med livet, Dickhead är mer eller mindre ute ur bilden och du har kommit in i ensamstående mamma livet. Numera finns det inte speciellt mycket ”hemska” saker som händer dig utan då skrivs det om vardagliga saker.
    Men bloggen är som den alltid varit, totalt öppen och välskriven.

    Vill inte låta besserwisser nu och har själv inga barn så ska inte säga så mycket men har du frågat dina barn om något är fel? Varför de bråkar och skriker hela tiden? Behöver ju inte fråga dem de när de är arga! (Jag vet själv hur man fungerar då och inte fan e det rationellt tänkande som gäller *note* )
    Funderar på om de kanske känner sig lite ”glömda”, du har jobbat en del och de utagerar på det? Kanske behöver göra en av dina ”ensam med en av pojkarna dagen”..?

    Tycker förresten dina såna dagar e en jättebra ide! Ska ha såna med mina ungar med, när den dagen kommer!

    Men gott nytt år på er alla!!

  4. Jenny skriver:

    Jag tycker också att bloggen har förändrats. Den har förändrats för att du förändras, för att samma saker inte händer om och om igen. För att du känns gladare, lungare, mm. Fortsätt skriv så som du gör.. Har läst i sååå många år nu, nån gång sen tidigt lunarstorm.

  5. Bara jag skriver:

    Håller med resten. Bloggen e densamma du e en ny människa.

    Ang förra inlägget får jag väl be om ursäkt då det tydligen va jag som orsakade en diskution med en av dina läsare.
    Men mitt liv e ju så tomt, sorgligt och kärlekslöst att jag inte har nåt bättre för mig än att jiddra. Så du måste ge mig denna (:

    Love ya my love

  6. Jasas skriver:

    Fy fabian vad man har framför sig.. :( Eller ja, Mio, kanske.. små pluttarna!

    Jag orkade inte ens läsa igenom alla kommentarerna om katten, tyckte listan var lite småkul.

  7. Therese Anerland skriver:

    Växtvärken.. Den är inte kul.
    Fy vad jag hade ont.
    Jag tycker att bloggen är densamma men du har ändrats.
    Du skriver på ett lugnare sätt *vetej*
    Listan tyckte jag var kul. *tihi*

  8. Marie skriver:

    Ett tag tyckte jag att den hade ändrats. Men nu skriver du långa kaffeinlägg igen och det är oftast dom som jag förknippar din blogg med, det och ärligheten. Ärligheten har alltid funnits och nu är kaffeinläggen tillbaks igen. Sen har väl du som person förändrats och det förändrar bloggen, men inte mer än att inläggen blir mer positiva och så. Det finns en strävan i det du skriver (ex du övningskör för att ta körkort).

  9. Martina skriver:

    Tillägg: Just det, såg vad Marie hade skrivit. Kaffeinläggen saknade jag ett tag, men de börjar komma igen! :)

  10. Anna skriver:

    Jag håller med dom andra.. Ditt sätt att skriva på har inte förändrats du är fortfarande lika öppen det är som sagt du som har gått vidare i livet.. Fortsätt som du alltid har gjort va ärlig och öppen…

  11. suss skriver:

    Skillnad i bloggen? Ja möjligen är du inte någon bitterfitta längre… Inte lika mycket iaf *tihi*

    Ang din katt-lista så har jag ju både katt, sambo och en schäfer så jag faller in i någon jävligt konstig kategori av självplågare antagligen :)

    Näe men seriöst, klart som fan innehållet i bloggen har ändrats!
    Många började läsa när du var fru/mamma/älskarinna/skittunna
    och känner inte igen sig längre nu när du är MADDE.
    Inte ett dugg konstigt utan mer gilla läget eller sluta läsa.
    Du skriver ju inte för att folk ska ohh’a och ahh’a utan för att DU behöver det.
    Ähh du fattar vad jag menar, great mind’s think alike ;)

  12. faster anka skriver:

    Hej Maddis!
    ja sånt e” livet den ena dan är inte den andre lik och tur är väl det ;)
    Din blogg har utvecklas, du är starkare och mår säkert mycket bättre.
    Om man har ett rikt inre liv behöver man inte vara så upptagen med
    vad andra säger och tycker.Men visst ska man lyssna på andra.
    Växtvärk är inte det lättaste man kan ge massage… din pappis var duktig
    man kan blanda algesal med ngn olivolja så blir den tunnare och lätare
    att stryka med.Allting förändras så kolla vilken ålder det står på…..
    Kolla med apoteket det finns säkert bra grejor idag.
    Ha en bra natt och ta hand om dej o dina kottar.
    KRAM KRAM *hart*

  13. Den där Mona skriver:

    Tack för tipset! Visste väl att jag läst om nån kräm som kan lindra växtvärken. Blir apoteket imorn =)

Lämna ett svar till Marie Avbryt svar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

WP2FB Auto Publish Powered By : XYZScripts.com