ante omnis mea familia

Mina barn kunde varit föräldralösa!

06:45. Klockan ringde. Jag klev ur sängen och smällde till det vrålande fanskapet. Gick ut i köket och tryckte på ON knappen på den redan förberedda kaffekokaren. Jag gick in på toa och pissade, tog på mig min svarta silkeskimono och gick ut i köket igen för att hämta kaffet.
Men jag hade ju inte känt den vanliga kaffedoften som oftast sprider sig snabbt i lägenheten. Och jag hade inte hört min kaffekokare hinta om framgången med sitt bubblande just när kaffet är klart.
För det var det ju inte. Knappen lyste men inget bubblade. Inget kaffe.
Maskinjävelen har lagt av. Frustration. Jag måste ha kaffe på morgonen. Till min enorma lycka hade jag EN kapsel espresso kvar som jag fick av Björn i julklapp. Så jag värmde mjölk och gjorde espresson så att jag fick i mig koffein på morgonen och plötsligt kom jag att uppskatta Björn lite till.

Hade jag inte fått den julklappen av honom hade jag inte haft kaffe i morse. Hade jag inte fått kaffe i morse är risken överhängande att jag plockat fram en yxa och knackat på hos alla mina grannar och hackat sönder dem och rånat dem på kaffekokare. Och då hade jag åkt fast – med största sannolikhet. Då hade mina barn inte bara varit faderlösa utan även moderlösa. Helt föräldralösa. Och soc hade hämtat barnen och satt de på varsitt fosterhem eller barnhem och ja, det slutar ju illa med sånna ungar, det vet vi alla.
Så tack till Björn, åter igen, att tack vare honom har mina barn en mamma. Om man nu ska vara dramatisk, dvs.

Lämna en kommentar!

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

10 tankar om “Mina barn kunde varit föräldralösa!”