Mina söners överflöd av KÄRLEK

Just nu ligger mina två söner nerbäddade i sina sängar och de sover förmodligen väldigt gott. Barn brukar nog göra det efter några timmar på marknad och tivoli, sockervadd och leksaker och ballonger. Barnens morfar ville ge de varsin peng och gav de 100:- vardera. Det är väldigt mycket pengar för en 6 & 5-åring och jag tror inte de förstår värdet av det, ens efter idag. De lär sig.

Marknadsstånden i byn årligen är samma sträcka. Egentligen ingen stor marknad eller tivoli och jag brukar kunna gå fram och tillbaka flera gånger om, men i år, som ni förstår, är det omöjligt. Det gick i snigelfart för mig att ta mig fram och varje steg gjorde ont. hade det inte varit för mina barn så hade jag stannat hemma. Men de har ju längtat så efter tivoli. De fick åka massa olika karuseller, bland annat radiobilar som de tjatat så mycket om. Phini hoppade ner i en bil och det var inga problem. När jag skulle sätta Laaiti tillrätta såg jag att han inte ens nådde ner till pedalen. Långt därifrån. Och jag hade faktiskt inte hjärta att säga att han inte kunde åka, det hade gjort honom SÅ ledsen. Så jag kämpade ner mig bredvid honom och sen körde vi. Jag körde mer ut i kanterna än vad jag behövde för att undvika sidokollisioner och körde upp bakom Phini och “knuffade” honom fram, när jag såg han hade trubbel, för att han skulle få ut något av att “köra bilen” och Laaitis och Phinis leende gjorde det värt det, att sitta där i bilen och styra lite och gasa lite. Jag har ju körkort nu, så why not. Inte för att det underlättade. Det var kanske inte smart eller bra, att utsätta sig själv för detta, i min situation men vad gör man inte för sina barn. Min värk/smärt eller att göra min son jätteledsen. Valet var ganska enkelt. Mina barns lycka kommer före min egen.
Jag åkte också med i pariserhjulet för att jag var livrädd att någon av dem skulle få för sig att ställa sig upp i vagnen när de var högst uppe, för det finns ingen säkerhetsanordning i pariserhjulet. Hönsmamma – ja.

image På väg hem från marknaden trodde jag att jag skulle slitas sönder. Emma var med oss och hon vaggade vid min sida. Jag och barnen följde med mina föräldrar hem och jag var till ingen nytta för någon resten av dagen. jag fick ta ett varmt bad hos mina föräldrar för att lindra det värsta av värken, vi åt middag och mös en stund innan vi gick hem.
Väl hemma har mina barn varit riktigt underbara och ljuvliga. Jag har ju inte kunnat röra mig. De har kommit flera gånger helt spontant där jag image legat i soffan och pussat på mig, kramat mig och sagt at de älskar mig. De har klappat magen och känt lillasyster sparka och pussat magen och pratat med sin sin syster. Tänk att hon redan känner oss och våra röster..! Helt otroligt.
När jag skulle resa mig ur soffan och grimaserade av smärta så sträckte Phini ut sin lilla hand för att hjälpa mig upp ur soffan och dra upp mig. Och Laaiti öppnade dörrar för mig ikväll. Underbara ungar, Fan vad jag lyckas uppfostra de rätt. Vad stolt jag blir.

Nu ska jag sova. Det är kämpigt som fan att bygga bebis. Men jävligt värt det.

Du gillar kanske också...

4 svar

  1. mimmi skriver:

    Äsch, maddis, man är inte äldre än man gör sig. Och som du skrev blev jag inte sårad på riktigt. Det förstod jag att du förstod, ha ha….

    Den där Merlyn känner jag inte, tack och lov! Hon är ju totalt intelligens befriad den bruden. Och sådana människor umgås jag inte med. Men hon passar ju ypperligt bra ihop med puckot som inte heller ha mycket i IQ. Skit i svara fler gånger på henne när hon smygtittar in i din blogg liksom för att hålla koll på dig. Har hon inget eget liv? Och varför är hennes killes ex så intressant? Lägg inte mer energi på dem nu! Fast att läsa din dagbok är som att läsa en spännande bok som aldrig tar slut, så egentligen är det roligt att läsa dina intelligenta svar till M och M. Jag tror inte de förstår, jag tror faktiskt inte de gör det…. det brurkar sällan puckon göra när man förklarar logiska och naturliga saker. Kram från tant mimmi till dig, ha ha ha…

    *harrt*

  2. mimmi skriver:

    Förresten så får jag sentimentala flashbacks när jag ser bilder på allt du gör med dina pågar. Mina killar älskade också marknader och tivoli. Jag hoppas att du så småningom kan skaffa en skruttibangbang bil så att du kan ge dig ut på fler små äventyr med dina söta små barn. Du är en underbart bra mamma oavsett vad andra säger, tvivla aldrig på det!

    • missmaddis skriver:

      @mimmi: Tack för fina ord. Visst är det en oerhörd lycka att se sina barn så glada!! Jag längtar också till bil så vi kan ta oss till sommarland och stranden och allt vad det heter!! :D

  3. linda skriver:

    Vilka underbara barn du har som försöker hjälpa till o bara e allmänt förståliga. Underbart att läsa o man bara ler:)

Har du nån tanke? En åsikt? Lämna en kommentar så blir jag glad!

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

WP2FB Auto Publish Powered By : XYZScripts.com