missmaddis got stood up!

Fan vad man är van vid att barnen hemma och man inser det först en morgon när man kliver ur sängen (i mitt fall soffan i morse) att det är alldeles för tyst och tråkigt utan dem hemma. Vad gjorde man innan man blev förälder? Jag kommer inte ihåg.

Igår var en ganska lugn dag. På förmiddagen följde jag med Dizzy till Vårdcentalen som moraliskt stöd och uppbackning eftersom Dizzy anser mig ha käften med mig och hon kan vara lite blyg när man behöver framföra nått. För ni vet att sjukvården ibland kan vara tafatta och man får pusha på dem för att nått ska hända. Där intog jag min roll men det behövdes inte så giftiga tungor. Men jag höll henne i handen när de tog prover på henne, även omn hon inte verkade behöva det. Efter att jag hämtat mitt nya ID kort som  redan kommit gick jag in på ICA och hade följe med Dizzy en bit å vägen sen ringde jag ett långt telefonsamtal som inte egentligen gav mig så mycket men det var ett kul samtal.
Min pappa bjöd oss på mat på grillen när vi mött upp honom efter jobbet och det var en hit för barnen, såklart. Phini har tjatat i två dagar att han vill sova hos mormor och morfar och jag fattar inte varför det är så mycket bättre där. Haha, som de älskar sina morföräldrar. Vi följde med dem hem och det bestämdes att barnen skulle sova över där och med det bums var jag barnledig hela natten. Och när man blir barnledig sådär helt plötsligt mitt i veckan så är hem det sista stället man föredrar att uggla på så jag bestämde mig för att åka iväg och träffa nån.
Denna “nån” var samma person jag snackat med på telefon två gånger innan den dagen och denna “nån” fick jag inte tag på när jag ringde på kvällen för att hoppas kunna träffa. Det spekulerades i att han somnat helt sådär och jag tänkte, om jag ringer konstant och skickar konstant sms kanske jäveln svarar till slut men tji fick jag. Så om han sov och vaknar nu på morgonen kommer han sätta en varning på mitt nummer med stämpeln “STALKER” för jag ringde säkert runt 30 gånger och skickade mellan 10-15 sms. Haha. Men va fan, vad gör man inte för att komma hemifrån mitt i veckan när man är barnledig? Man åker tydligen inte iväg och träffar nån verkar det som..  Men nu vet jag i alla fall hur det känns att bli STOOD UP. Ouch, mitt arma hjärta..

Så jag satt och ugglade i soffan sen somnade jag där och vaknade i morse med en stel nacke och ont i ryggen. Och tyst är här. Dizzy ringde nyss och är på väg hit. In fact nu klev hon in genom dörren.. Ciao.

Du gillar kanske också...

Har du nån tanke? En åsikt? Lämna en kommentar så blir jag glad!

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

WP2FB Auto Publish Powered By : XYZScripts.com