Motsatser lockar etc…


Motsatser lockar?

Jag har tänkt väldigt mycket på någonting som jag och min käraste vän Jenny pratar mycket om. Oftast är det så, naturligtvis, att vi drar till oss olika typer av killar. När Jenny som mest känner sig redo för ett förhållande så lyckas hon alltid träffa killar som bara vill ha en engångsgrej med henne.
Och när jag är inställd på att jag inte vill ha något förhållande med någon utan nöjer mig med sporadisk meningslös sex eller flirt så lurar det alltid män runt hörnan som är/blir intresserade av mig.

Och för att relatera till ”Sex and the City” så blir det ganska logiskt. Jag kan ju föreställa mig att Samantha (som de flesta av er tycker jag faktiskt påminner om) lockar till sig kåtbockar eftersom hon utstrålar en enorm sexualitet och visar från första början vad det är som hon säljer; meningslös, ohämmad sex utan förbindelser.
Medan i sin tur exempelvis Charlotte i samma tv-serie ustrålar en blyg osäker längtan efter romans och familjeidyll och därmed drar till sig de männen som kan ha det att erbjuda.

Men om jag är så lik Samantha så borde jag locka till mig de män som bara vill ha sex och inget annat.
Och sen som jag gärna vill se Jenny som Charlotte så borde hon i sin tur locka till sig de männen som strävar efter samma sak som hon själv – familj.

Men nej, så blir det genast motsatsen och jag kan inte få ihop det. Jag kan för allt i världen inte få ihop det. Är det bara ödets nyck eller murphys lag?



Att visa intresse (pain in the ass)

Och sen ska ni veta att jag sällan blir intresserad av killar. Oftast är det killar som blir intresserade utav mig och jag kan för allt i världen inte förstå varför för fem öre. Men nåja, så är det. Och faktum är, att killar kan vara minst lika jävla jobbiga som tjejer är. Ni vet det där super irriterande gulliga smsandet och de små söta telefonsamtalen. Ihärdigt och jävligt jobbigt. Vissa killar är likadana och jag har fått in beskärda del av killar som smsar mig stup i kvarten och jag har 20 ”missade” (ignorerade) samtal på mobilen och helt plötsligt kommer de in i butiken där jag jobbar ”helt appropå” – my ass.
Och allt detta trots att jag sagt att jag inte är intresserad av dem och kommer inte bli det iheller..
Jag vet hur jobbigt det är att ha ”beundrare” – som jag annars hellre kallar ”stalkers”. Men kanske är det så, att det är jobbigt just för att jag inte är intresserad av dem..

Men de gånger som jag faktiskt BLIR intresserad av en kille, kommer jag på mig själv med att inte vara mycket bättre. Jag är minst lika jävla jobbig och det är DÅ jag VILL att killen som jag intresserad av ska vara sådär skitjobbig.. Motsägelsefullt? Nja, egentligen inte. Respons.
Och när jag börjar bli intresserad av en kille så tänker jag på honom alldeles för mycket och spontan som jag är så skickar jag ett sms – för att påminna killen om min existens. Och det slog mig i dag när jag tänkte på det – jag kan vara jävligt jobbig och påfrestande och jag måste tagga ner.

Jag vill inte vara en sån cheesy efterhängsen fjortis som skickar söta sms stup i kvarten för att jag ska behöva påminna någon alls om min existens. Det ligger inte i min natur till vardags, varför ska jag låta ett intresse för en kille påverka mig så?  Jag vet ju själv hur jobbigt jag tycker det är med sådana killar och jag vill faktiskt inte att någon kille ska behöva tycka att JAG är jobbig. Det är dåligt för min tuffa missmaddis-image!
Så med en jävla massa självbevarelsedrift efter min nya insikt ska jag tagga ner och dra lärdom. Jag vill inte vara någons pain in the ass.

Men tur i oturen, jag tappar som sagt intresse väldigt snabbt. Stundtals tyvärr. När jag ibland inte får den respons jag hoppas eller önskar, när intresset inte återgälds, så fallerar det och intresset falnar snabbt. Så om inget annat är jag inte en efterhängsen jobbig fjortis alldeles för länge.

Och när jag går igenom min blogg vet jag inte om jag ska skratta eller gråta, om jag varit förvirrad eller bara haft min bägare fylld stundtals.. Man kan verkligen läsa av min sinnestämning i mina inlägg..

Vad jag vill och vad jag vågar/gör är två helt skilda ting.

Läs relaterade inlägg:
Anti-män: På MINA villkor
Man/Kvinna
Konsten att idissla män
Moving on: Jag är redo för kärlek

Du gillar kanske också...

9 svar

  1. Hanna skriver:

    Men SÅ är det! Jag träffade min man när jag hatade allt vad som hade med förhållande och killar att göra. TROTTS detta så var han för bra för att bara blinka bort. Och här sitter man nu som fru och mamma. Det som sker det sker :)

  2. Sarah skriver:

    Jag tror bara det hela handlar om fel tidpunkt helt enkelt. När du är redo för ett fast förhållande,
    kommer det ske, men han med stort H.
    Även om du kan lockas till att tro en massa annat på vägen dit. Fram tills dess, njut av att vara jagad :-)

  3. Anna skriver:

    Ja men blir inte alla lite pain in the ass när man känner något för någon annan? Man vill ju ha en bekräftelse på att han/hon känner samma som än själv. Det tror jag inte man kommer ifrån om man inte VERKLIGEN tänker sig för.. :) *kjerlek*

  4. Ninna skriver:

    av någon konstig anledning så blir det oftast så, vill mna ha nåt seriöst och ”letar” efter kärleken då finner man bara oseriösa och är det tvärtom ja då finner man någon som är seriös och man själv inte är redo för det.
    Enklast är nog att bara låta livet ha sin lilla gång, träffar man någon så gör man?? *vetej*

  5. Emma skriver:

    Bah.. Murphy’s lag regerar. Det blir alltid som man inte har tänkt sig och om något afktiskt går som man vill – då kommer det att bita en i ändan sen. Låter det bittert? :D

  6. MaddeMad skriver:

    Hrm jag har en kanske konstig men ju mer jag tänker på det så stämmer det iallafall i min värld- teori!
    Varför du får stalkers på halsen är för att de INTE är coola/snygga/attraktiva/ speciella/ har DET för att du ska falla. Du ska ALTID ta killar som komplementerar DIG som människa både utsidan som insidan.
    Gör du inte det så skiter det sig.
    Du får nog börja höja pojkväns/dating nivån om du inte vill ha efterhängsna pågar efter dig i tid & otid.
    Sen så får du sluta & vara så förbannat trevlig.
    Nä du kan INTE komma hit idag!
    Nä jag vill INTE se nån jävla fotboll på MIN tv!
    Nä du behöver INTE ringa senare för att vi ska fortsätta pratas vid. Vi pratar redan nu & det räcker. Så jävla mkt har inte vi & prata med! osv….

    Hrm… d kanske märks att jag e gravid &hormonerna spökar.. jag vet inte…

    By the way…
    Har en bra vän som klagade på att hon var singel & aldrig träffade någon.
    Det fanns killar som var intresserade men dom var inte så attraktiva för henne.
    Hon hade för hög pojkväns standarn!
    När hon sänkte den så träffade hon sin pojkvän som hon har haft i 4 år nu & är fortfarande jättelycklig.

    Så är det för dig fast det motsatta. Så höj standarn & börja visa attityd från början till alla muppar som försöker.

    *hart*

  7. Jessica Jönsson skriver:

    slår aldrig fel… När man vill ha någon så vill inget ha något annat än bara sex, dem springer mil ifrån en om man planerar nått ihop… Vill man sen bara ha med sig en över natten så nädå, då skall det ringas och sändas blommor och be om att ses igen

  8. Therese Anerland skriver:

    Jag träffade min karl när jag som minst ville ha ett förhållande och nu har vi snart passerat 5år. *yay*
    Om man är intresserad av någon och den andra vet om det så tycker inte jag att man är jobbig för att man ringer eller smsar. Tvärtom. *kjerlek*

  9. Emma skriver:

    Hoppas Jenny hittar någon snart. Den som får henna kan ju verkligen njuta av livet sen! *hart*

Har du nån tanke? En åsikt? Lämna en kommentar så blir jag glad!

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

WP2FB Auto Publish Powered By : XYZScripts.com