Möte ett, möte två & kraschlanda

Ny dag, nya tag heter det. Jo lättare sagt än gjort..

Min kropp reagerar ju på allt – för mycket fysisk aktivitet (läs: gå upp och ner för trappan ett par gånger kan knocka mig) och/eller stress kan ställa till det för mig som har ett sinande lager av immunförsvar och överbelastat smärtcentrum. När det gör ont att gå på sina egna fötter vet man att man borde lägga sig ner ett tag. Men i mitt fall; Jag ska bara.. Jag måste bara.

Denna veckan har det varit två möten på skolan, med rektorn. Det första om Phini och mobbing och facebook incidenten. Rektorn skulle prata med arbetslaget och sen skulle hon prata med Phini igen.  Jag sa till rektorn att mitt tålamod är slut. Att nästa gång han kommer hem och är ledsen för att någon mobbat honom så kommer jag ner till skolan och går bärsärkagång. “Ja, hur du agerar kan jag ju inte göra något åt” svarade hon. Helt rätt!

Igår var det möte om Laaiti. Hans lärare, specialpedagog, rektorn och jag. Och jag hade tagit med hans psykolog från habiliteringen för backup. Mötet handlade om min önskan (läs: bestämda begäran) om en egen resurs till pojken med tre diagnoser. Som om det inte är uppenbart efter alla incidenter? Jag har ju haft hans lärare på min sida hela tiden. De känner honom väl och vet vad han behöver. Rektorn satte först in en resurs till hela klassen förra terminen men jag nöjde mig inte med det, jag ville att han ska ha en egen resurs. Därför bad jag om möte där jag kunde ta med psykologen som kunde styrka det jag och lärarna tyckte. Men kort efter att jag sagt att Habiliteringen kommer på mötet så fick han en egen resurs. Pang bom. Den tidigare resursen i klassen slutade, blev omplacerad eller whatever och då skulle L börja i Laaitis klass – som Laaitis resurs. Det var verkligen en PANG – grej. Fick mail på torsdagskvällen av Laaitis lärare som hade fått reda på det samma dag. L skulle börja på måndagen. Jag blev irriterad eftersom jag visste att pojken behöver betydligt mer framförhållning än så. Plötsliga förändringar i diagnosungarnas värld är ödesdigert och jag blev inte förvånad när han fick ett mindre ångestutbrott och grät resten av kvällen. Han mailade till och med sin förtvivlan till sin lärare. Men rektorns beslut – vi fick jobba efter det. Vi har egentligen tur för att L verkar vara en riktigt vettig tjej. Hon ringde mig och vi pratade. Hon lyssnade noga och förstod.
Fredagen vabbade hon för sin dotter men då hennes man kom hem tidigare så smet hon iväg till skolan. Hon ville mest visa sin närvaro så att Laaiti fick vänja sig i alla fall det lilla. Hon hängde i klassrummet ett tag utan att gå fram till honom direkt utan närmade sig precis som man ska med honom. Jag blev väldigt glad att hon engagerar sig så. Jag fick hennes mail och mobiltelefon och vi håller mer eller mindre daglig kontakt sedan hon började. Hon var även med på mötet igår.

Rektorn sa inte så mycket på detta mötet igår. Vi andra diskuterade hur vi ska lägga upp bytet och övergången till åk 4. Psykologen hade tips och alla lyssnade.
Det kändes faktiskt bra! Det kändes bra att jag hade så många på mötet som tänkte exakt likadant som jag, om honom. Nu ska det bara genomföras.

Nu – kan vi bara vänta. Resursen ska utvärderas om någon månad enligt det papper jag skrev under – vi ska ju kolla om det funkar, sägs det. Än så länge känns det bra och jag gillar resursen.
Det hjälper att vara ihärdig och envis och inte ge upp. Ett nej betyder inte alltid nej; under förutsättning att man faktiskt har rätt, kanske..

Nåja. Idag är det fredag. Jag väntar fortfarande på receptförnyelse och kommer behöva ta det lite lugnt – ryggen vill sig inte. Jag tror jag vred mitt bäcken lite tokigt igår och det är ju lagom skönt. Och som alltid när jag får alldeles för ont i kroppen så tuppar jag mer eller mindre av. Mamma var här igår och passade K & K när jag var på mötet. Hon stannade några timmar extra med barnen, för efter mötet var jag ju och handlade, bar tungt, smällde bäcken/ryggen och däckade i soffan. Min kropp lägger liksom av när jag har för ont.

Och vet ni vad – denna helgen, mina vänner… denna helgen…

Du gillar kanske också...

3 svar

  1. Soya skriver:

    Du är en riktig Supermamma som kämpar för dina barn. Mycket imponerad!

  2. Anna skriver:

    Skönt att det känns bra med nya resursen. Känns det bra sonen också nu? Skönt när man ser resultat när man kämpar för något.

  3. Jessica jönsson skriver:

    Denna helgen vad vad vad??
    Är väl inte lönt att säga åt dig att va försikt men du borde faktiskt tänka på att ta lite bättre hand om dig.

Har du nån tanke? En åsikt? Lämna en kommentar så blir jag glad!

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

WP2FB Auto Publish Powered By : XYZScripts.com