När värden sjunker stadigt

Bloggen har inte blivit uppdaterad på länge. Det har varit så enormt mycket här – men framförallt, så är jag sjuk.

För omkring 4 veckor sen lämnade jag blodprover som visade tydligt att jag har låga järnvärden igen. Ni som följer bloggen sen innan vet att detta inte är ovanligt för mig pga mina mag- och tarmoperationer. Ni vet även att jag inte kan ta tabletter då de inte har effekt pga mitt dåliga upptag- det ska enormt höga doser till i tablettform för att min kropp ska ta upp järnet och min mage klarar inte de doserna. Jag sa stopp när jag var uppe i kvadrupel dos och läkaren verkade då förstå det jag sa – det går inte. Därför har jag sedan dess istället fått intravenöst järn, dvs via dropp.

Hb
Varje människa har sitt eget individuella Hb-optimum, som är normalt för just henne/honom.
Hemoglobinnivån (Hb) kan alltså variera något mellan olika individer men kvinnor skall ha ett Hb som ligger över 120 g/L (gram / liter blod), män över 140 g/L och Hb för gravida ska ligga över 110 g/L. Ligger Hb under dessa nivåer har man järnbristanemi.
Ett Hb visar hemoglobinnivån i blodet men det säger ingenting om järndepåerna. Man kan ha ett bra Hb som ligger över den nivån som man bör ha men samtidigt ha för lågt järndepåvärde.

Järndepåerna
Vid järnbrist har man för lite järn i järndepåerna för att täcka produktionen av hemoglobin
För att veta hur bra järndepåer man har måste man ta ett blodprov. Man kan mäta Serum-ferritin eller Serum-järn. Om man som kvinna har ett Serum-ferritin-värde under 10, eller om man som man har under 30 har man järnbrist.
Varför är det så viktigt att ha bra järndepåer?
Om man har för lite järn i järndepåerna ökar risken för att få järnbristanemi. Reserverna är slut.
Järnbrist kan också ge symptom, som svårt trötthet och koncentrationssvårigheter till exempel. Dessa symptom är också mycket vanliga när man har järnbristanemi.

Tänk att det tog mig flera år innan jag lärde mig sambandet mellan järnbrist och bland annat dessa symptom som jag i stort sett alltid upplever när jag jag har järnbrist. Mina naglar- ja ni ser själv, de ändrar form och det är inte vackert. Och sår i mungipan, som om man haft torra läppar och gapat för stort och det spricker. Jag får även alltid ont i tungan vilket är udda. Det svider av ALLT helt plötsligt. Nästan allt jag äter eller dricker svider. Tungan blir även blank och slät. Som om den skalats. Varje gång jag har järnbrist. Det var ju givetvis min älskade make som uppmärksammade det och påpekade det. Han är mer uppmärksam om vad som händer med min kropp och mig än vad jag är. Jag tänker inte på sånt men han gör och han brukar alltid ha rätt om sånt. När min tunga började svida från ingenstans sist så sa han åt mig att jag sa samma sak senast jag hade järnbrist och ha skulle tro jag hade järnbrist igen. Och rätt hade han.

Jag har kvar min husläkare i Staffanstorp. Även om hon gått i pension så jobbar hon lite ändå. Hon är nog på VC 1 gång i veckan. Så ni förstår, inte alltid lätt att få tag i henne. Jag har haft samma läkare i så många år och hon har behållit sina gamla patienter men tar såklart inga nya. Då hon känner mig bäst är det en trygghet jag inte ger upp förrän jag tvingas till det.

Men jag åker helst inte till Staffanstorp om jag inte måste och i synnerhet inte med järnbrist. Ni som någon gång har haft järnbrist i någon form vet hur trött/utmattad man är dygnet runt. Man sover mer än vanligt och det är svårt att hålla sig vaken. Beroende på vilket preparat man får utskrivet så varierar doserna. Med Venofer (som det tycks se ut att min läkare ordinerat) får jag medicinen intravenöst 3 gånger i veckan. Och jag tänker inte köra så långt, så mycket, med järnbrist om jag inte måste. Så vi kom överens om att hon skickar remiss till min närmaste vårdcentral (en av byarna i nörheten) för att fråga om de kan ge mig medicinen.

Detta var alltså 4 veckor sen. Jag har inte hört någonting om saken av varken min läkare eller vårdcentralen här. Jag har däremot skickat meddelande via 1177 som jag väntar svar på.

Under tiden sjunker mina värden snabbt och jag blir sjukare för varje dag som går. Mitt hb låg på 101 för 4 veckor sen. Jag har haft lägre förr. 101 är för mig inte så farligt även om läkaren kallar det järnbristanemi. Men det jobbigaste, tror jag, är när reserverna börjar ta slut. När järndepåerna man har i kroppen, börjar sina. Mitt värde låg på 6 för fyra veckor sen och fortsätter sjunka så nu vill jag verkligen ha min medicin.

Det är enormt förlamande att vara så utmattad dygnet runt. Jag pratade med en av fröknarna på pojkarnas förskola. Jag nämnde min järnbrist och hon sa ”Oj! Hur orkar du ens stå här?!”

För att jag inte har nått val. Jag måste rå om mina barn och min familj ändå. Barnen ska lämnas och hämtas, middag ska lagas, blöjor ska bytas, barnen ska till tandläkare, möten och samtal med skolor och bup osv. Världen stannar inte bara för att jag är sjuk. Nej, jag orkar inte. Men jag gör det ändå. Precis som jag alltid har gjort.

Nu hoppas jag att jag snart får svar och en tid till VC så jag kan påbörja en återhämtning. Helst innan jul.

Vad har ni för erfarenheter av järnbrist? Några andra udda symptom som man sällan hör talas om?

Lämna en kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

WP2FB Auto Publish Powered By : XYZScripts.com