Nej! Nu får det räcka!!

Minns ni inlägget jag skrev att Jag är föräldralös? Det var i september. Jag har inte haft någon kontakt med mina föräldrar alls sedan dess och det har faktiskt känts väldigt skönt. En enorm lättnad, som om en sten föll från mina axlar. Jag har mått bättre utan de två i mitt liv faktiskt och barnen verkar inte må sämre de heller. En av Kaelis fröknar sa att Kaeli förändrats till det bättre nu i ettan. Hon är inte lika kaxig mot fröknar och ful i mun längre – och jag kan inget annat än undra om det faktiskt kan ha att göra med att hon inte träffat morfar på länge. För han bryr sig inte hur han talar framför barn. En gång på en skolavslutning stid han bredvid mig och sa högt och tydligt ”Fy fan vad många blattar här är”. Jag skämdes – han har alltid varit sån och han vill inte förändras. Ingen ska minsjäl tala om för honom vad han ska/inte ska göra/säga. Så vi blev osams den gången med för att jag sa till honom. Då gick han hem som en trotsig liten unge och pratade inte med mig på flera veckor. Så ni kanske förstår varför jag inte vill ha barnen i närheten. De snappar upp sånt och lär sig sånt jag inte vill lära mina barn. Jag försöker uppfostra de att älska och inte hata. Alla människors lika värde oavsett ras eller religion. Och min pappa, som ska vara deras förebild, förstör. Han vägrar respektera att jag inte vill ha hans rasistiska kommentarer besudlande barnens liv och han vägrar ens försöka vara lite gladare, positivare, vänligare när han umgås med oss. För att han har varit sån i alla år och tänker inte ändra sig nu, säger han.

Ja, det var väl lite bakgrundsinformation till de som inte läst upp innan.

Nåja i alla fall. Efter att jag bröt med mina föräldrar (min pappa rök först) så började min pappa gå till barnens skola för att träffa Kaeli. Bara henne, inte de andra barnen. Jag sa till honom att det var opassande på så många olika sätt och personalen sa åt mig att Kaeli blev distraherad i skolan. Enligt skolan var han där var varannan dag under nån veckas tid. Jag sa åt honom att sluta flers gånger men han lyssnade inte – han har aldrig lyssnat på mig. Aldrig respekterat mig heller. Han kan inte se något fel med någonting han gör eller säger. Runt tre gånger fick jag tydligt säga till honom att sluta gå till skolan. Det är fan bara creepy med en gubbe som hänger på skolgården.

Sen slutade han, till min kännedom. Men sen i tisdags ringde skolan. Nu hade mina föräldrar varit där IGEN och de hade kommit dit och sagt att de vill träffa Kaelis lärare. De fick träffa henne och frågade då henne om det var HON som hade sagt till mig att de varit på skolan. Alltså, detta är runt 4 månader sen. Och fröken, som för övrigt inte var den som informerat mig, kände inte till detta. Hon förstod inte riktigt vad som hänt. Så skolan ringde mig sen, Kaeli var himla ledsen och grät så jag fick prata med henne. Hon blev lite ”tagen på sängen” och alldeles oförberedd. Men hon hade lugnat sig. Fröknarna ville gärna att jag kom och pratade med dem så det gjorde jag när jag hämtade Kaeli. Jag och två fröknar satt ner. De ville veta hur de ska hantera detta när/om mina föräldrar kommer sådär. De hänvisar till fritiden att umgås och jag, som håller med dem, förklarade att jag inte har kontakt med mina föräldrar. Fröken sa att hon tycker det är bra om barnen får ha en relation med sina morföräldrar. Javisst, svarar jag, givetvis! Såvida den relationen är sund, sa jag. Jag förklarade som hastigast hur min pappa är dåligt inflytande på barnen med sitt språk, negativa inställning och alla rasistiska kommentarer och drog upp exemplet ovan från skolavslutningen och då verkade de förstå varför jag tagit avstånd och inte vill låta barnen träffa dem – i alla fall inte utan min tillsyn.

Så 4 månader senare. Varför ska de börja igen? Varför måste de fråga ut personalen om VEM som informerade mig, vad ska de göra med den informationen? Varför kan de inte bara respektera vad jag sagt?

Jag bad mina föräldrar att kontakta mig, för länge sen och bestämma möte om de vill träffa barnen. Under förutsättning att det är ALLA barnen och ingen utesluts. För annars vet jag att min pappa bara är intresserad av Kaeli och jag tolererar inte att de favoriserar. Den enda kontakt de gjort är ETT mail från min pappa vid ETT enda tillfälle med en enda mening där han informerar mig att de vill träffa barnen. Tack för info. Men fråga då? Föreslå något? Vad VILL du? Men det verkar inte som om han förstår. Och han tänker ändå inte förändras.

Jag blir mindre benägen att låta de träffa mina barn överhuvudtaget när de håller på såhär. Jag kan inte se något positivt de kan bringa en relation till mina barn när de nu återigen visar bristen på respekt för mig, men än mer för Kaeli och hennes studier, skolan och alla andra. Min pappa kommer aldrig förändras. Frågan är om jag verkligen vill ha den influensen i barnens liv?

Så nu har det gått så långt då det känns väldigt obehagligt att de börjar gå till skolan igen men än mer att de ska ifrågasätta och fråga ut personalen. Det känns aningen hotfullt – för att jag vet ju hur min pappa är och på vilket sätt han både för sig och talar. Och jag SKÄMS. Så jag får ta och kontakta polisen om detta inte upphör. Hur många gånger ska man behöva säga till?

Jag mailade min pappa. Vem vet om han kommer svara? Just nu vetefan om jag ens bryr mig. Han kanske gör likadant nu som sist – väntar med att svara mitt mail tills han sett att jag skrivit om detta i bloggen, som han själv sa. Jävla fjanteri. Såhär skrev jag i mailet;

Och nu var ni nere på skolan IGEN, trots att jag bett er upprepade gånger att INTE gå dit.
Skolan ringde mig och informerade att ni varit där och ville prata med Kaelis lärare. För att fråga om det var hon som berättat för mig om era besök där – vilket det för övrigt inte är.
Vad ska ni göra med den informationen om VEM det är som informerar mig? Varför ska ni ens veta det, spelar det roll?
Det är ju mer än en i personalen och bland barnen som ser er. Ingen hemlighet de gånger ni kommer dit.
Jag blev kallad till möte med Kaelis klassföreståndare och fritidspersonal efter att ni var där i tisdags. De vill veta hur de ska hantera era besök. För som ni förstår så tillhör det inte det vanliga att mor- och farföräldrar besöker barnbarn på skoltid. Och numera även kommer ner och ifrågasätter och frågar ut läraren.
Jag har sagt det innan och säger det igen; det är direkt OPASSANDE att ni har kontakt med Kaeli på skolan, på skoltid. Ni har inte där att göra. Hon blir distraherad och ledsen när ni gör så.
Jag har bett er att kontakta mig och styra upp möte om ni vill träffa ALLA barnen (inte bara Kaeli) och det enda jag fått är ett kort mail med information att ni vill träffa barnen – men aldrig någon fråga.
Och fortfarande – bara Kaeli. Ni verkar inte anstränga er att leta upp Keerons förskola och besöka honom där? Eller besöka Phini och Laaiti på skolan? Förvisso uppskattar jag att ni inte letar upp mina barn på skola/förskola överhuvudtaget och önskar att ni inte gjort så med Kaeli heller.
Varför kan ni inte bara respektera min förfrågan?!
Det gynnar inte någon relation överhuvudtaget. Jag blir inte mer samarbetsvillig att styra upp några möten alls med er när ni inte ens kan respektera en sådan enkel sak?! Inte vill jag att barnen har sådana influenser och inte ens blir respekterade ?
Kan ni inte ens förstå hur ni framstår? Till och med personalen på skolan reagerar! Det börjar likna någon form av stalking och det är olagligt. I synnerhet då jag bett er sluta men ni fortsätter.
Jag har varit tydlig. Så många gånger. Jag har varit konkret och enkel när jag skrev GÅ INTE TILL SKOLAN MER! Jag ska inte behöva rycka Kaeli ifrån sin trygghet i skolan och plötsligt byta skola för att ni inte kan respektera hennes privatliv och studier och med det, hennes mammas (min!) önskan att ni inte kontaktar henne sådär.
HUR kan ni INTE förstå det?
Jag kommer ta kontakt med polisen nu.
Detta är inte okej och det känns väldigt obehagligt nu. Jag bad er sluta flera gånger men ni har inte hörsammat.

/M

Jag är så trött på detta. Bara låt oss vara. Jag ska inte behöva ringa polis, flytta till okänd ort, eller ens byta skola på barnet för att de inte kan respektera en sån enkel sak som att inte besöka barnen på skoltid i skolan. I synnerhet inte då jag gett dem alternativ.

Jag är så tydlig att det inte går att missuppfatta, eller hur? Ni alla förstår vad jag menar när jag säger ”SLUTA GÅ TILL BARNENS SKOLA” ?Ni förstår mig eller hur? Förstår vad jag menar, vad jag vill/inte vill?

IQ-badboll. Ovanligt många sådana i mitt liv.

Har du nån tanke? En åsikt? Lämna en kommentar så blir jag glad!

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

22 tankar om “Nej! Nu får det räcka!!”

WP Facebook Auto Publish Powered By : XYZScripts.com
%d bloggare gillar detta: