ante omnis mea familia

Ni tycker – jag tycker.

Julrush. Butiksbiträde mitt under julshopping. Nej, det finns inte tid eller möjlighet att säcka ihop nu. Igårkväll vände humöret lite och i morse var min kraftanstränging att fixa till mig inte lika jobbig som de senaste dagarna och idag kändes det bra.

Mitt liv ligger då INTE på is, om nu någon av er trodde det. Jag har fortfarande ett liv att leva. Och jag vet inte om jag ska tacka mina tidigare erfarenheter till min relativt snabba återhämtning, men jag känner till detta ju. Jag känner till alla faserna man måste gå igenom och tar mig igenom det. Jag vet att allt kommer att bli bra. Jag vet att det kommer vara jobbigt stundtals men jag klarar detta.

Och jag vet inte vad jag ska säga om alla “goda råd” och åsikter till förra inlägget. Sparka på mig när jag ligger ner, ja. Visst är det lätt att vara efterklok, och ja ni kanske tyckte att jag gifte mig för tidigt även om ni väljer att berätta den åsikten NU när jag sitter med ett brustet hjärta och gråter istället för då när jag förkunnade min annalkande vigsel och merparten av er gratulerade mig och tyckte det var så underbart och ni trodde detta var slutet på min bok. Applåd till er. Som inte lämnade gårdagens/dagens kommentarer DÅ istället för nu… Vad duktiga ni är som tyckte detta då men inget sa, eller kom ni på det nu? Grattis då är ni lika blåsta som en del av er vill få mig att framstå.

Nej jag tycker inte att jag gifte mig för tidigt. Denna situationen jag sitter i idag handlar inte mycket m ktenskapet som det gör sjävaste sveket idag. Månader senare eller år senare, kan väl kvitta då? Jag tror på kärleken och jag upplever den sällan. Och jag väljer inte vem jag blir kär i, således har jag svårt att se hur jag skulle välja mina män efter ett visst mönster. Och sen är det så, att tidsramen är väl skitsamma, för i många avseende var M väldigt lik W men de tog olika lång tid på sig att visa den sidan (eller så är det jag som blivit mer uppmärksam). Så om jag upptäcker det efter några månader (M) eller några år (W) kan det kvitta om man väntar, för man VET ju aldrig. Och nej ni kan ha rätt i det att man inte känner en människa efter några månader men jag kände inte W heller efter flera år tillsammans. Man kan ALDRIG  känna en människa till fullo, vi förändras konstant och får lära känna varandra under tiden vi lever. Det finns faktiskt män som tro det eller ej, inte är otrogna eller på annat sätt respektlösa de första tio åren av ett förhållande. Ska man då vänta de tio åren innan man gifter sig?

Och mina föräldrar är fortfarande tillsammans efter 36 år och det har aldrig förekommit något i deras förhållande som det har i mina så nej, dra inte in mina föräldrar i det här. Bespara mig era freudianska gissningar.
Och man borde ju tycka att mitt förhållande och uppbrott med W borde ha avskräckt mig, men det gjorde det inte. Jag tror fortfarande på kärleken men jag har varit försiktig. Jag ger gärna kärlek en chans och jag har inte gett upp.

Så Anna-Karin, som fick det att låta som om jag har dragit in män till höger och vänster – du har förbannat fel. Efter att barnens far lämnade oss 2006, har jag haft ETT förhållande, med M, som började och slutade 2009. Och Anna-Karin, jag har svårt att ta din kommentar till mig för du verkar inte riktigt ha grund för din åsikt när du skriver bl.a “att inte kasta dig in i nytt förhållade så snabbt efter ett annat tagit slut.”
– Tycker du verkligen att TRE OCH ETT HALVT ÅR (!!) är så jävla snabbt? Det övergår mitt förnuft och förstånd.
Anna-Karin skrev även “Inte konstigt om dina barn blir (är?) kluven, otrygg, rebellisk, trotsig och uppkäftig när dom inte får trygghet i en manlig pappa gestalt – utan flera stycken, som dessutom lämnar dom och mamma bli osams med (ganska mycket dessutom). Denna process har dessutom upprepat sig flera gånger i deras liv, ganska uppenbart. Jag tycker synd om barnen.”
Att mina barn blir/är kluvna, otrygga, rebellisk, trotsig och uppkäftig – du menar 6 år gammal? Har du hört talas om 6-års trotsen? Jag har svårt att se det beteendet hänvisat till detta eftersom det successivt kommit med min sons ålder och hans frigörande av sin mamma och utvecklande av egen personlighet och självständighet i samband främst med att han började skolan. Just a huntch, though. Du kanske känner min son bättre än mig?
Sen undrar jag vad du syftar på när du skriver dessutom upprepat sig flera gånger i deras liv, ganska uppenbart” – flera gånger? Var vänlig definiera det för mig. Deras pappa lämnade oss och M.. har jag missat de andra pappa-gestalterna i mina barns liv? Fan jag är en sämre morsa än vad jag trodde…
På dig verkar det som om man inte får lov att ta en chans/risk med kärlek överhuvudtaget, när man har barn sedan innan, förrän man VET att det är stabilt nog att räcka livet ut. Guess what – det finns inte. Man kanske kan vara försiktigare ja, men man VET aldrig om HAN är den som kommer stanna. För både min skull och barnens skull får man lov att ta chanser. Jag lär i alla fall mina barn det, att våga!

Du tycker att jag gjorde åt helvete fel för att jag träffade en man som jag blev förälskad i och litade på till en början och trodde på honom när han sa att han älskade mig och ville ha barn med mig. Att jag skaffade barn, eftersom det är så jävla lätt när man har en golfboll till cysta och enl läkare är steril trots två barn, så trodde jag också att det skulle hända över en natt? Jag gjorde fel som gav kärlek och familj en chans men råkade bli kär i “fel” man.
Ja tyck du det, vet du vad JAG tycker? Jag tycker att jag är jävligt modig som reste mig ur mitt senaste raserade äktenskap och byggde upp mig och mina barn till starka individer och drog lärdom men ändå försökte igen utan att låta mig slås ned och bli en bitter kvinna. Som gav mina barn en chans till en fadersgestalt som nu även fått erfarenhet och lärdom som kan vara nyttig i framtiden. Välj du – hur du ser det, så väljer jag hur jag ser det och jag är jävligt noga med att förkara för mina barn i en rak konversation om vad som hänt, varför och hur det inte ska gå till.

Ni har självfallet rätt till era åsikter, varesig ni håller med mig eller inte. Men se gärna till att ni har BELÄGG för det ni skriver och inte drar saker ur tomma intet. Och hyckla inte, för helvete.. om ni nu tyckte det var en sån jävla bra idé och lyckönskade mig när jag gifte mig, kom inte och påstå nu, med facit i hand, att ni inte är förvånade för att ni tycker att jag gifte mig för tidigt. Stå för det ni skrev från första början. Bara en tanke..

 

 

Och dagens tack till Brainfucked & co, min number one fan & stamkund, som kom in och lämnade julklapp till oss på India <3

Lämna en kommentar!

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

22 tankar om “Ni tycker – jag tycker.”

%d bloggare gillar detta: