ante omnis mea familia

Nice by Nis

Jag hade faktiskt glömt bort allt. Jag kan inte minnas det. Jag minns inte hur det känns eller riktigt hur det går till.. Det var som om det var min första gång och jag kände mig både ovan och nervös. När han närmade sig min kropp visste jag inte om jag skulle välkomna hans närvaro eller rygga tillbaka. Tänk om han skadade mig..? Tänk om jag började blöda? Tänk om det inte blev bra av det hela.. Tankarna var många och jag var nervös. Hans självsäkerhet gjorde det lite lättare för mig och när han tog tag om min arm lugnade jag mig lite. Hans starka hand var varm och han hade vana för sådant här, det märkte jag. Han kollade hur jag mådde, om allt var okay. När han sen började penetrera mig med korta stötar mindes jag med detsamma. Smärtan. Den brännande smärtan och jag grimaserade med hela ansiktet när nålarna smekte min hud och lämnade en saga av skuggade toner över mitt skinn, min canvas. Nu började jag om igen med mina tatueringar och fullföljde det som en gång påbörjades.. och två timmar senare har tatueringen på underarmen börjat formats till det som en gång var tanken.
Hear no evil.. See no evil.. Speak no evil.

Sen blev det Lottas tur. Hon har haft hans händer på sin kropp tidigare men var nervös ändå. Dagen till ära dedikerades åt att rekonstruera och förbättra en taggtråd på hennes arm som hon satte där för fem år sedan men dragit sig för att fixa. Hon minns smärtan. Och hon hanterade det väl och försökte maskera smärtan men min kamera ljuger inte. Hon hade ont. Stackars kära Lotta..

 

    

Och vem är mannen  som fick äran att fullfölja detta uppdraget? Jo, Nis heter han.
Nis av Nemoart.

Jag rekommenderar er att ta en titt på hans hemsida och hans konstverk.

Lämna en kommentar!

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

18 tankar om “Nice by Nis”