No Mercy – Jag tog gisslan

Nu i förmiddags fick jagta til drastiska åtgärder med mina små olydiga soldater. Det började egentligen redan igår kväll.

Jag hade först bett mina söner att plocka upp deras leksaker på rummet. Det såg ut som tredje världskriget och jag började få panik. Jag tillhör inte den skara morsor som tycker det är så jävla kul att städa upp efter andra, må det vara mina egna pojkar eller andras ungar – jag tycker inte det är kul. Sen tycker jag faktiskt att de får plocka upp efter sig själva. För mig är det självklart att man lär sina barn det sedan de är gamla nog att kunna stå, gå & plocka upp ett objekt med sina egna knubbiga fingrar.

Hjälp mig gode gud, jag såg deras far i min son igår när han skulle DEALA med mig.  Det var ju det enda deras pappa kunde – deala. Han ville inte jobba, han ville deala. Hitta på alternativa sätt att skaffa pengar till hyran och mat. Om man bad honom om hjälp hemma så skulle han deala och kompromissa – han gjorde ingenting om det inte gynnade honom på något sätt.
Min son kom med förslag om städningen ”Mamma, jag ska först, mamma jag ska bara, mamma efter jag gjort det, mamma, mamma, mamma..”.
Kvällen slutade i gräl mellan mig och mina skitungar. Han städade inte efter han hade ätiti, som han sa. Han städade inte efter han hade druckit, som han sa. Droppen för mig var när han kom och sa att han inte tänkte städa alls för att han inte orka. EN FYRA ÅRING SOM INTE ORKA! Och det efter timmar av tjat och kompromiss.
Klockan hade hunnit bli mycket och barnen var övertrötta och väldigt gnälliga och jag visste att vi inte skulle komma nånstans. Jag förberedde Phini på morgondagen (idag) och att alla leksaker skulle plockas upp. Och jag bestämde mig för ”no mercy”.

När det sen blev som jag sagt, att det skulle städas så började han igen med undanflykter. Efter en stunds olydnad tog jag en plastpåse och marscherade in på deras rum. ”Phini och Laaiti. Alla leksaker som jag hittar på golvet kommer jag nu plocka upp, lägga i påsen, sen kastar jag dem i soporna”. De tittade på mig men trodde mig inte, trots att jag faktiskt gjort exakt såhär förr. Jag började plocka upp deras saker och Phini förstod att jag menade allvar. Han började gråta i panik och jag sa till honom att jag fortsätter plocka allt som ligger på golvet och inte i leksakstunnorna. Han skyndade sig som om livet hängde på det, för att rädda sina leksaker. Laaiti likaså efter att jag tagit hans gosekatt som gisslan – ”Laaiti, den åker..! Börja plocka upp, annars kastar jag katten!” vilket sporrade Laaiti att plocka upp leksakerna.
När rummet var klart sa jag att samma sak gällde resten av lägenheten, att jag nu skulle gå till vardagsrummet, och alla leksaker jag hitatde på golven skulle jag stoppa ner i påsen och kasta. Vi gjorde så i alla rum och mina barn har sällan städat så snabbt.
No Mercy – Påsen står nu i hallen och den ska kastas när vi går ut sen och barnen ska se mig göra det och jag ska berätta varför jag gör det, igen.

Idag är barnen hemma från dagis. Om de är sjuka? Nej det kan jag inte påstå. Om jag planerat en ledig dag för dem? Nej, jag skulle jobba, men är hemma för vård av sjukt barn. Men jag tycker inte att någon av dem är sjuka.
Mina barn hämtas alltid 15ºº – igår ringde Laaiti’s fröken min mobil klockan 14ºº. Hon tyckte jag skulle hämta Laaiti. Han hade bajsat 3 gånger, diarée.
Okej? Jag skulle alltså hämta min son för att han hade bajsat. En timme tidigare, så att han inte smittar något annat barn. Smittar bajs? Är det därför alla människor bajsar, för att det tydligen smittas?
När jag kom dit sa fröken ”Han sa att han hade ont i magen innan.. sen har han ju bajsat tre gånger, nästan på raken. Sen har han varit elak mot de andra barnen”.
Att han har haft ont i magen är sin sak, men hon ringde mig en timme innan jag skulle komma. Men ska man hämta sitt barn för att han har bajsat?
Sen undrar jag hur ”han har varit elak mot de andra barnen” – passar in i detta? Var det ytterligare en anledning att  jag skulle hämta honom? Bidrog det till att min son var ”sjuk”?
Och är det verkligen LÖNT att ringa mig en timme innan jag skulle komma?
Resterande dag tyckte jag inte att han verkade sjuk överhuvudtaget. Han var pigg och glad och han åt bra. Han somnade gott på kvällen och hans mage skötte sig bättre än vad fröken hade fått det att låta. Woots da madderfackin diil?

Överreagerar jag?

Lämna ett svar till MaddeMad Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

19 tankar om “No Mercy – Jag tog gisslan”

WP2FB Auto Publish Powered By : XYZScripts.com