När det drar i livmodern

Min mamma ringde runt lunchtid idag och ville ha med pojkarna till badet och bada idag. Självklart är det inget jag skulle neka vare sig min mamma eller pojkarna och jag följde faktiskt med själv, även om jag inte får lov att bada riktigt ännu då jag fortfarande blöder som en stucken gris sen förlossningen. Men jag följde med och satt mest med Kaeli i skuggan under tiden pojkarna badade med mormor.

Och vilken uppmärksamhet man får med en liten bebis. Kvinnor VS babies – ni anar inte. Kvinnor är inte blyga alls, inte ens den svenska annars så timida kvinnan som inte talar till människor de inte känner. För när en kvinna ser en bebis, särskilt den kvinnan som själv fött egna barn, blir det genast en “naaaaw” – faktor och det drar lite i livmodern. Ungefär som den fantomensmärtan man kan få i ett amputerat ben.
“Hur gammal är den lille…? Kom hon för tidigt..?” och alla vill titta på bebisen. Och kvinnor tittar på mig när de går förbi och de ler. Kan man bli annat än glad..?

Vid ett tillfälle kom två småtjejer fram sådär bekvämt som ungar gör och ställde sig precis bredvid vagnen och bara… stirrade på Kaeli. De kunde varit runt 10 års åldern. Laaiti var snabb med att ställa sig på andra sidan, klappa Kaeli’s lilla ben och stolt poängtera “det är faktiskt VÅR bebis”. Han har verkligen hunnit ikapp Phini’s omedelbara lillasyster-förälskelse. Laaiti behövde bara mer tid på sig och nu har hans kärlek vuxit sig fram. jag kan inte räkna alla pussar denna flickan får varje dag, av sina bröder. Jag kan inte räkna all de gånger pojkarna går fram till henne där hon som oftast sover, och säger “Jag älskar dig, Kaeli…”

Phini har blivit nån mini-pappa här hemma. Nyss kom han fram till mig och skällde på mig för att TV’n står på här bakom mig i vardagsrummet men jag sitter vid datorn..”Mamma!! Om man inte ser på TV så stänger man av den! Sitter du vid datorn, så sitter du vid datorn och så stänger man TV’N!!”
Ouch.. den sved lite. Han är så lillgammal, min store kille.

Du gillar kanske också...

4 svar

  1. Anna skriver:

    hahaha F-n vad härligt sagt av Phini!

    ”Mötte” er på badet, skulle hälsa men mitt älskade barn var mest spänd och orolig (du minns kanske pojken och mamman på väg in i duschrummen…) så jag tappa konceptet och fick koncentrera mig på ”odjuret” :)
    Fick ju den där ”livmoderskänslan” ;)

    Ha det gott!

  2. mimmi skriver:

    Jo, det där stämmer bra, så är nog vi kvinnor! I alla fall jag. Jag födde mitt sista barn för 15 år sedan och trots att jag faktiskt skulle hinna föda igen så är det stängt i denna butiken för mig. Men när jag ser gravida kvinnor ler jag mot dem för jag vet hur speciella de känner sig. När jag ser nyblivna mödrar och deras små knyten ler jag också, stort och brett och säger gärna några ord i all välmening. Jag vet ju hur de känner sig och vilken lyckokänsla man har när man fått barn. Och små bebisar är ju såååå söta att man bara kan dööö! Jag älskar i sig barn i alla åldrar och kan väldigt sällan låta bli att le eller prata lite med mammorna eller de små barnen.

    Kanske är det min biologiska klocka som talar att det är sista chansen nu…. jag blir värpsjuk… eller så beror det helt enkelt på att jag är så förbannat glad för barn! Barn är livet, meningen med livet. Tycker jag i alla fall! Att titta på bebisar är ju gratis som tur är, annars hade jag varit utfattig, fniss…

  3. dizzy skriver:

    skrattar! ja lill gammal kan man säga! hihi

  4. Andie skriver:

    Härligt att någon håller koll på dig också! ;-) :mrgreen:

Har du nån tanke? En åsikt? Lämna en kommentar så blir jag glad!

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

WP2FB Auto Publish Powered By : XYZScripts.com