ante omnis mea familia

Ödmjukhet

Jag måste erkänna att Emma gav mig en tankeställare idag.
Vi satt i uterummet och Emma sa att latten jag hade gjort till henne var jättegod. Och min respons var ganska simpel ”Ja jag vet, de brukar bli jävligt bra”. Emma kommenterade väldigt skämtsamt min avsaknad av ödmjukhet och vi skrattade.

För det är väl oftast så kan jag tycka, när man ger eller får en komplimang så förväntas man nästan se förvånad ut och kanske till och med säga emot.
– Vilken fin tröja du har!
– Tycker du?! Denna gamla trasan..
Det klassiska liksom. Lite Jantelagen som många svenskar dessvärre har frön av i bakhuvudet.

Men det är ju så, att många har sagt att jag gör jävligt gott kaffe. Jag tycker också om mitt eget kaffe. Varför ska jag hymla om det? Varför kan svenskar inte vara stolta och erkänna vad de faktiskt är BRA på istället för vad de INTE är bra på?
Det innebär inte på något vis alls att jag är självgod. Bara ärlig & rak & medhållande.

Ja. Jag gör jävligt gott kaffe och jävligt goda latte & cappuchino. Och det är jag både glad och tacksam för.

55.64560713.201697

Lämna en kommentar!

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

3 tankar om “Ödmjukhet”