Om ord kunde döda!

Åh jävla Wordfeud!
Beroendeframkallande så det stänker om det. Jag är fast. Jag har igång över 10 spel på samma gång så telefonen piper med jämna mellanrum. Tur att man har 72 timmar på sig att göra ett drag. Jag spelar både mot några vänner, nån bloggläsare och även totala främlingar. En av de första jag spelade mot är en kille. Han är sjukt duktig och vi har spelat mot varandra säkert 5-6 gånger och jag har förlorat VARENDA gång. Men jag ger mig inte. Det är roligt med chatfunktionen i spelet med. Där man kan “ursäkta” ordvalet och “ta det inte personligt att jag nyss kallade dig anus och fick bra poäng för det”. Och han skrattar gott, killen.. När han vinner varenda gång och jag ger mig fan inte. Alla andra kan jag vinna emot men  inte denna killen, jag förstår inte varför?! He’s going down.
Förr eller senare.
Sistnämnda med största sannolikhet…  Om ord kunde döda…!
Någon annan som var en av de första jag spelade mot är en kvinna, något äldre än mig. Hon lärde mig grunderna och berättade vad som är vad (eftersom jag inte hade läst igenom ‘hjälpen’ och då blev det en helt annan nivå av spelet när poletten trillade ner. Hon gav komplimanger när jag la ord och fick skyhöga poäng och skrev att eleven blivit duktig minsann. Vi chattade lite grann och presenterade oss och hon ligger nu på min lista för att hon är bra att spela med och ger mig utmaning. Detta är utan tvekan ett spel helt i min smak.
Kom inte och påstå att nån av er är förvånad?

Idag ringde jag käftis. De har bara en kort tid idag. De hinner egentligen inte GÖRA något men de två tandläkarna som har akuttider är ju såklart sjuka bägge två. Snacka om kaos på folktandvården idag då.  Men jag har dragit ut på det, för att det är så jävla dyrt. Dyrt och med en akuttid gör de ALLTID provisoriska lösningar ju. För en jävla massa onödiga pengar som jag kan ha annat kul för. Men nånstans får man dra en gräns och den drar jag när smärtstillande inte tar längre och jag kan inte ta starkare utan att bli alldeles luddig i huvudet och det förstår ni inte passar sig  när man är ensam hemma med småknattar. Det hade ju inte sett bra ut alls.

Så efter jag lämnat Kaeli är det käftis som gäller och därefter, förmodligen bedövad (om de ens HINNER lägga bedövning) är det jobb i  några timmar som gäller. Studion var fullbokad igår och kontentan av kassan var mer än tillfredställande. Det var några dermals som var roliga att sätta i och en av mina kunder gav mig en kram och berömde mig och det värmde gott att få känna sig uppskattad. En annan kund, som jag piercade tungan på, berömde mig också gott och väl och länge. Det var andra gången hon piercade sin tunga och konstigt nog (borde vara tvärtom) gjorde det mindre ont denna gången. Efter så många år i yrket så tröttnar jag aldrig på uppskattning..

Idag är min son på utflykt. De skulle på någon vandring och jag stekte miniköttbullar med ost & skinka till Phini igår kväll efter jobb. Han önskade sin matsäck och mamma levererade. Så varm choklad i en termos, en burk MER, en sub med prickig korv och ost, en drickyoghurt och en låda med köttbullar fick han med sig och han var världens mest entusiastiska kille i morse och hans lycka sprider sig.  Älskade skitunge.

 

Nu ska jag feuda en stund under tiden min dotter vilar!

Du gillar kanske också...

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

WP2FB Auto Publish Powered By : XYZScripts.com