ante omnis mea familia

Onda människor skapar media

Jag har slutat titta på nyheterna. Inte för att jag egentligen någonsin varit ett frenetiskt fan som varje kväll måste hålla mig uppdaterad med omvärlden men numera såpass att jag medvetet undviker det, om jag kan.  Jag håller mig inte uppdaterad med omvärlden. På sin höjd kan jag bläddra igenom ett exemplar av metro när jag sitter uttråkad på bussen på väg in till jobb. ´

Jag är säker på att det händer massvis med goda saker runtomkring i världen och då även mer än vem som vann fotbollen. Men det vi läser om mest och det vi lyssnar på när vi slår på en nyhetskanal är katastrofer. Hur moder natur gör allt i sin kraft för att förinta oss (med all rätt) och hur vi människor uttövar en omänsklig tortyr på oss själva och mot varandra. Pappor som våldtar sina barn och håller de fängslade, som låter sin barn få sina barn och jag får inte ihop matematiken i mitt huvud.
Vi matas med bilder på svultna små negerbarn som spelar på vårt samvete där vi sitter med vår ost och vårt vin om kvällarna och hur hemskt det är med vulkanen tusentals mil härifrån som tar liv efter liv under tiden vi diskuterar det värsta problemet hemma hos oss – vart ska vi köpa nästa lager av doftljus?

Jag blir fan depiermad av nyheterna. Jag är trött på all världens skit och hur det belyses. För det är media, det är det som säljer. Vi får läsa om kvinnorna som hållts fängslade oftare än vad vi får läsa om de starka kvinnorna som lyckats bli någonting av egen kraft. Vi får läsa om barn som sakta men säkert dör istället för de barn som faktiskt åstadkommer någonting. För i nyheterna är det inte 50/50 av good VS bad. Det är mestadels bad och jag blir fan deprimerad och jag tappar både hopp och tro om människor. Jag mister den sista gnutta tillit jag har till mina medmänniskor och istället väcks en känsla om att alla är hopplösa, och jag blir misstänksam mot människors dolda  hemligheter. Kan det vara så att även min granne har en underjordisk tunnel där han gömmer sina barn? Är jag blind och vet inte om det eller ser jag det men ignorerar det? Kan det vara så att barn omkring mig far illa och jag ser det varje dag men är för blind för att reagera? Jag har svårt att tro att jag är sådan. Men det kan ju vara vemsomhelst och även jag hade tappat hakan om någonting sådant hade hänt här i mina trakter och jag har varit för blind och ockuperad av mina egna i-lands problem för att se det.

Men jag förstår mig inte på människor. Jag för står mig inte på dessa människor som är rakt igenom onda och alla människor som suger in denna informationen om andras misär och lever på det, pratar om det och följer det som om det vore en dålig film på TV. Varför bryr vi oss mer om det än alla solskenshistorier? Varför finner vi det lättare att lida med varandra istället för att glädjas med och för varandra?

Bara en tanke..

Lämna en kommentar!

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

14 tankar om “Onda människor skapar media”

%d bloggare gillar detta: