Ont i magen

Jag har så ont i magen. Nej, inte magsjukeont, utan bara ont. Varför blir det alltid så i mitt liv, att när någonting händer, så händer oftast flera saker åt gången och med råge..? Det hade varit lättare att hantera om allting bara varit lagom? Men lagom finns inte i mitt liv och när jag pratade med min mamma så instämmer hon, som har följt mig sedan mitt första andetag.

Just nu florerar enormt mycket tankar i mitt liv. Om det ena än det andra. Om mig, om min hälsa, om barnen, om jobb, om mitt ex, om framtiden, och om det förflutna. Om saker jag gjort och sagt som  jag inte kan ta tillbaka och om framtiden och hur jag kan förändra den. Om min hälsa som jag försummat i år och som kryper mig under skinnet nu och har sannerligen, med råge, hunnit i kapp mig. Jag tog itu med en sak i taget och började med Venofersprutorna, och bepethan sputorna och kommer förmodligen få börja med dem igen. Nu är det bara att ta itu med cellförändringarna nu som jag försummat i år och hoppas att jag hann i tid. Om jag nu, mot förmodan, skulle vara illa däran, har jag mig själv att skylla.

Jag har så ont i magen. Det kniper. När jag var på väg dit jag skulle idag fick jag plötsligt svårt att andas. Varje andetag krävde en mindre ansträngning och mitt hjärta började slå i otakt och hårt som om hjärtat själv ville rymma ifrån min kropp. Men nu är det över och ingenting har förändrats. Vändpunkten (läs: avslutet) jag hade hoppats på infann sig inte. Ingenting. Jag hade önskat i alla fall någonting men fick ingenting. Ingen av oss fick det. Det enda jag hoppas att jag lyckades åstadkomma var mitt tappra försök till någon förståelse och förklaring och det med mina djupaste ursäkter. Jag kände mig ödmjuk och gör det fortfarande men ingen utav oss fick ut mycket av min närvaro. Så alla mina ? som jag hade hoppats skulle förvandlas till ! är fortfarande ? så vad gör man. Peace of mind, clarity. Jag kommer aldrig bli fri. Ingen av oss blir någonsin fri – för att vi kan inte släppa taget.

Jag har så ont i magen.

Du gillar kanske också...

11 svar

  1. Anna skriver:

    Fan va jag lider med dig. Jobbigt när man har så där ont i magen och när man inte blir va med de för att man har så mycket skit i sitt liv. Eller skit och skit men funderingar mm. Skickar dig en kram i alla fall… *kram*

  2. Martina skriver:

    Det kan inte vara så att ditt magont inte alls är maginfluensan utan bara nerver.

    Min mage blir iaf helt mysko om jag är nervös eller liknande.

    Se om en långpromenad i det sköna vårvädret kan skingra lite tankar och få dig på bättre humör.
    Jag hoppas iaf att allt ordnar upp sig för dig.

  3. Emma skriver:

    Hej! Jag hittade hit till dig genom bloggtoppen i förmiddags och jag har inte kunnat sluta läsa. Din sida är jättefin och verkligen intressant. Du får gärna titta in till mig om du har lust, hade varit jätteroligt. :) Ha det bra! Kram Emma

  4. Sarah skriver:

    Önskar jag hade något bra att skriva,
    men det känns som om det inte skulle hjälpa ändå, men en kram skickas till dig genast, nu, på en gång!

  5. Jessica skriver:

    Kramar om

  6. Emma skriver:

    Jag lider med dig och känner igen känslan. Du är välkommen att gömma dig här och bara andas när du vill.

  7. Caroline skriver:

    Skickar dig en kram=)

  8. sanderka skriver:

    Skickar dig en styrke kram

  9. Mitt Liv Som Jag skriver:

    Lider med dig.. så lika men så olika…

  10. Falått skriver:

    du har mitt nr och du vet var jag bor .. hör av dig eller kom upp .. älskar dig frugan

  11. Therese Anerland skriver:

    Lider med dig.

Har du nån tanke? En åsikt? Lämna en kommentar så blir jag glad!

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

WP2FB Auto Publish Powered By : XYZScripts.com